Det viktiga
Hon kände sig så fruktansvärt trött. Hennes huvud var tungt men ögonlocken tyngre. Magen spände och allt som fanns kvar att göra, var det viktiga. Vart hade dagen tagit vägen? När hade det hunnit bli kolsvart utanför hennes fönster?
I hennes huvud försökte hon minnas hur hon vaknade.
Något hade ringt och sen stängts av. Utanför täcket hade det känts kyligt, en fuktig morgon. (Tack för att jag fick värma mig hos dig.) Det var inte förens klockan slagit 18:00 som dom började röra på sig på riktigt. Ingen hade orkat titta klart på filmen eller borstat bort spånen på lakanet. Hon ville inte gå hem. Hon ville stanna i spånsängen, även fast hon började få lite ont i magen. Men det viktiga som fanns kvar att göra skrek i hennes huvud. Regnet fick henne att bli sugen på salt. Mat och popcorn. I hemmets lugna vrå satt hon nu med det snöblandade regnet piskandes mot det höga fönstret. Ovädrets vrål dämpade de viktigas skrik och hon började känna sig trött igen. Kolsvart, det betydde alltid sovdags.
Svenskaprov, Engelska Nationella och Redovisning. Kunde inte uppgifterna, samvetet och skriken också förstå när det var dags att sova?
(När man lägger en mörk duk över en fågels bur så somnar den strax därefter.)
Hon gick fram till fönstret och tittade ut på mörkret. "Nu sover alla fåglar som ser det jag ser."
Det viktiga hördes inte längre nu. Det flög iväg i mörkret, flög kanske iväg under någon duk någonstans, hon brydde sig inte. Och i hennes position av obalanserad oviktighet stängde hon av datorn och gick till sängs. Ingen uppvärmd spånsäng som hon kanske hade velat, men en säng att sova i. Hon kände sig så fruktansvärt trött.
I hennes huvud försökte hon minnas hur hon vaknade.
Något hade ringt och sen stängts av. Utanför täcket hade det känts kyligt, en fuktig morgon. (Tack för att jag fick värma mig hos dig.) Det var inte förens klockan slagit 18:00 som dom började röra på sig på riktigt. Ingen hade orkat titta klart på filmen eller borstat bort spånen på lakanet. Hon ville inte gå hem. Hon ville stanna i spånsängen, även fast hon började få lite ont i magen. Men det viktiga som fanns kvar att göra skrek i hennes huvud. Regnet fick henne att bli sugen på salt. Mat och popcorn. I hemmets lugna vrå satt hon nu med det snöblandade regnet piskandes mot det höga fönstret. Ovädrets vrål dämpade de viktigas skrik och hon började känna sig trött igen. Kolsvart, det betydde alltid sovdags.
Svenskaprov, Engelska Nationella och Redovisning. Kunde inte uppgifterna, samvetet och skriken också förstå när det var dags att sova?
(När man lägger en mörk duk över en fågels bur så somnar den strax därefter.)
Hon gick fram till fönstret och tittade ut på mörkret. "Nu sover alla fåglar som ser det jag ser."
Det viktiga hördes inte längre nu. Det flög iväg i mörkret, flög kanske iväg under någon duk någonstans, hon brydde sig inte. Och i hennes position av obalanserad oviktighet stängde hon av datorn och gick till sängs. Ingen uppvärmd spånsäng som hon kanske hade velat, men en säng att sova i. Hon kände sig så fruktansvärt trött.
Kommentarer
Trackback