Elsa Skagerberg

Det pangar utanför mitt fönster. Kinas president är på besök och mitt fönster är fruktansvärt öppet. Jag har inte orkat stänga av datorn än. Det som väntar mig när skärmen blir svart är bara en obäddad säng och en massa tankar. Halsen gör ont också och det känns inte som om jag kommer klara det. Är det alltid så här svårt? Vem har ordnat upp det så orättvist? Jag ska köpa lite önskningar av någon oupphittad ande någonstans, kanske någon som bäddar min säng. Någon som plockar bort all skit som ligger i den. Filmkameran, katalogerna från förr, BHn, påsen och resten av det oviktiga som stoppar mig från att lämna den här iskalla men sittvänliga stolen. Vad ska jag äta till frukost i morgon? Kommer jag få halsfluss som förra sommaren? Streptococker heter det sa Doktorn, och jag minns. Det är jobbigt att borsta tänderna också, jobbigt att kissa och jobbigt att klä av sig. Jag äter kanske två mackor i morgon, helst bara en, till frukost alltså. Tur att det fortfarande är mörkt utomhus, det känns alltid bäst att sova när det är svart och natt. Nu ska jag sluta precis som fyrverkerierna gjort. Jag undrar vad Kinas president fick för mat. Jag tror jag har ett plommon i min säng. Godnatt då, ni som redan somnat, jag bäddar sängen själv.