Klara, färdiga, gå
Välkommna alla trogna och otrogna läsare, till min blogg, Elsas blogg. Jag hade tänkt berätta en historia för er, om hur jag hamnade här i livet och hur jag vill fortsätta min vandring. Men sen kom jag ju på att vem fan kommer orka läsa det?
Det kanske räcker med att berätta att jag stod inuti ett träd idag, åt muffins och popcorn till middag, vaknade efter en kväll av erkännande, hittade ett paket med en bok inuti på min säng när jag kom hem och längtar efter att upptäcka mig själv. Upptäcker man sig själv genom andra? Det vet jag att man gör. Jag upptäcker saker om mig varje dag. Oväntade och väntade. Just nu märker jag att jag skriver enormt mycket om mig själv, helt utan komplex. Men det är ju som jag brukar säga, "Oförmögen är den som fruktar narcissismens sötma" *Citerat från mig själv, sen några timmar tillbaka på dass*. Min självbespegling ger mig kraften att utvecklas i sällskap där jag ännu inte förstått mig på att ta lärdom ifrån. Människor med idoler kan aldrig bli bäst, vem sa det? Är det sant? Kan man ha sig själv som idol? Snart är klockan 21:00. En lördagkväll utan hämningar och med "Dirty Dancing 2" spelandes på kanal fem. Till hur många stackars själar har jag drönat om min framtid? Har jag sagt att jag är orolig och samtidigt otroligt hög av tanken att få hoppa? Jag vill hoppa ut till min framtid! Inte som dom där pensionssparande reklamerna, men som i "hoppa några år framåt". Jag vill stå med min vita mössa på ett flak fyllt med glädje, inreda inte mitt nya rum, men min nya lägenhet! Jag vill gå av vid Skanstulls tunnelbanestation på väg till den högskolan som ligger där i närheten. Jag vill träffa alla människor som kommer göra mig till mitt fullbordade jag! Så klart att jag inte kan berätta om mig själv än, jag är ju inte född! När är man fulländad? Välkomna alla trogna och otrogna läsare, till min blogg, som jag när jag är komplett, kommer att läsa om och minnas! "Varför fan stod jag inuti ett träd?" Klara, färdiga, gå! Nej, det är ingen tävling! Men det är ett bra sätt att få mig att börja knyta skorna.
Det kanske räcker med att berätta att jag stod inuti ett träd idag, åt muffins och popcorn till middag, vaknade efter en kväll av erkännande, hittade ett paket med en bok inuti på min säng när jag kom hem och längtar efter att upptäcka mig själv. Upptäcker man sig själv genom andra? Det vet jag att man gör. Jag upptäcker saker om mig varje dag. Oväntade och väntade. Just nu märker jag att jag skriver enormt mycket om mig själv, helt utan komplex. Men det är ju som jag brukar säga, "Oförmögen är den som fruktar narcissismens sötma" *Citerat från mig själv, sen några timmar tillbaka på dass*. Min självbespegling ger mig kraften att utvecklas i sällskap där jag ännu inte förstått mig på att ta lärdom ifrån. Människor med idoler kan aldrig bli bäst, vem sa det? Är det sant? Kan man ha sig själv som idol? Snart är klockan 21:00. En lördagkväll utan hämningar och med "Dirty Dancing 2" spelandes på kanal fem. Till hur många stackars själar har jag drönat om min framtid? Har jag sagt att jag är orolig och samtidigt otroligt hög av tanken att få hoppa? Jag vill hoppa ut till min framtid! Inte som dom där pensionssparande reklamerna, men som i "hoppa några år framåt". Jag vill stå med min vita mössa på ett flak fyllt med glädje, inreda inte mitt nya rum, men min nya lägenhet! Jag vill gå av vid Skanstulls tunnelbanestation på väg till den högskolan som ligger där i närheten. Jag vill träffa alla människor som kommer göra mig till mitt fullbordade jag! Så klart att jag inte kan berätta om mig själv än, jag är ju inte född! När är man fulländad? Välkomna alla trogna och otrogna läsare, till min blogg, som jag när jag är komplett, kommer att läsa om och minnas! "Varför fan stod jag inuti ett träd?" Klara, färdiga, gå! Nej, det är ingen tävling! Men det är ett bra sätt att få mig att börja knyta skorna.
Kommentarer
Postat av: Jonna
Madelaine min vän och jag undrar vad du menar med detta och min kommentar är di lite psykisk?
Trackback