Elsa Skagerberg

Ibland önskar jag att jag alltid visste vad jag egentligen vet. Eller i alla fall att jag visste varför jag vet de jag vet! Eller i alla fall varför jag vet att jag vill det jag vet att jag vill. Tre uppgifter, nej fyra, vill jag ha klara innan jag kan pusta ut den här veckan: Engelska, Historia, Sceniskt ledaskap och något privat. Igår gjorde jag potatisgratäng, den blev så jäkla god. Jag kanske ska bli kock? Nej, då blir man bara fet i hyn och under skinnet.

Om Du kunde bli osynlig en för en hel dag, vilken dag skulle det bli, och vad skulle du göra?
(Nej, att välja att gå in i det motsatta könets omklädningsrum är helt enkelt inte OK! Det säger ju alla!)

Idag är det Tisdag vilket vanligen betyder att jag har teater, men jag skippar. Jag och Jonna skippar teatern precis som förra veckan, och förrförra. Idag är det tisdag och jag har varit både arg och glad. Jag borde vara överlycklig tycker folk. Jag är oftast "överlycklig" (vad som nu menas med det? Hur kan man vara "över"lycklig?) För lycklig? Igår och idag var jag inte det. Jag var arg. Jag ville slåss. Jag ville slå någon och dra någon i håret. Jag ville spotta i någons ansikte och säga de fulaste orden jag vet! Fast ville jag kanske egentligen att det skulle vara tvärtom?
Kan man hata någon man knappt pratat med? Svart och Grönt. Jag kanske precis hämtade en bikini från byrålådan, har mina tuttar växt?

Idag ritade jag en bild på någon jag hatar. Jag hade tänkt att efter den blivit underbart fin, så skulle jag förstöra den genom att rita djävulshorn och annat elakt!! Men sen hände det aldrig. Bilden finns kvar i mitt mattehäfte. Helt obesudlad av elakheterna som skulle fastnat så bra på pappret. Ibland vill jag ha någon som hatar mig tillbaka så där uppenbart! En som jag kan slåss med på rasterna så att blodet blandas med svetten och saliven, en som inte väjer för att knäcka ett av mina ben men som vet att jag gärna gör detsamma för undertecknad! En som jag alltid kan skylla på när jag är arg eller gråter. "Hallå, vart är du fantastiska fiende?" "Låt oss slåss!?"

Jag frågade faktiskt Eifra, min gamla ärkefiende, om hon hade lust att sparras lite på skolgården. För gamla goda tiders skull? Men hon tackade nej, hon ville ju vara min vän!

Det är skumt det där, med vänner och fiender. Det där med att älska eller hata en främling. "Alltså jag hatar henne inte!
Jag vill bara trycka in den här gaffeln i hennes panna och sen trycka ut..."
Tur att Annelie, Liza och Jonna lugnade ner mig. Fast det var sköna tankar, för sköna.


Vi älskar att hata det vi inte har själva. Vi hatar att veta att vi älskar det vi vill hata. Jag vet bara att jag vet att jag vill det jag vet att jag vill. Och jag vill fortsätta fast det färgas svart, kanske grönt.