Syndhålan
Jag har alltså gått runt med ett hål i en av mina 28 tänder under en längre period. Jag är lurad.
Har jag borstad tänderna morgon och kväll? Har jag använt tandtråd, munskölj, v6? Nej. Okej, men jag har fan inte gjort annat än levt precis så som jag alltid gjort. Så varför detta syndens hål?
Borra fick jag i vilket fall göra hos Britt Marie - BM, min tandis, och fyfan. Jag lyckades vrida nacken någorlunda diskret så att jag kunde se en spegel i lampan som vakade över mitt huvud under tortyrakten. Det var BM och en till brud som drog runt i min käft efter eget behag, allt jag kunde göra var att blinka när det gjorde ont. Tyvärr hade jag bara kommit överens om det tecknet i mitt eget huvud. Så utan räddning låg jag där med öppet gap och munverktyg stora som lyftkranar i käften, blåa neonlampor, huvudet i vibrerande tillstånd och självklart, ilningar starka som Danny Andersson. Där låg jag och såg, i den lilla lampspegen, min egen mun bli våldtagen av fingrar och verktyg där ingen människa någonsin satt sin fot (en jävla tur det.)
Efteråt, när borrmaskinerna tystnat och räkningen blivit hemskickad så stod jag åter i hissen på fleminggatan 54 och när jag kommit utanför porten och ut i snörusket igen andades jag ut. Jag lever, var tanken och nästa, jag är vi liv och det ska firas.
Så utan vidare tankar på utökat antal hål vid nästa undersökning, begav jag mig till Dagslivs och deras enorma godisavdelning. Hämnden är ljuv, tänkte den tredje tanken när jag passerade några byggarbetare och vad jag ännu inte förstått är hur lurendrejeriet kommer endast från min egen mun. 
Kommentarer
Trackback