domänförlust

Årets mörkaste dag ska tydligen vara idag, vad man ska göra med den informationen vet jag inte. Vara glad över att det är över, mörkret alltså. I början av mörkrets slut sitter jag tyst med den där känslan som är så fruktansvärt ovanlig. En form av lugn lycka och samtidigt nervositeten över lyckan, att den som mörkret försvinner tillsut, precis som allt annat. Det betyder å andra sidan att det föds nytt av allt, snö och tö etc. Jag är rädd att så mycket av det jag bestämt mig för inte följer ramarna, snön kommer smälta igen, jag kommer känna sådär igen, om inte mer, större. 
Förutom det är det halsbränna, trötthet. En ilning i skallen som säger åt mig någonting jag vägrar lyssna på, vassaru? Just nu under årets mörkaste dag så sitter jag i någon konstig form av trött ljus och sträcker ut mina stela vinterben och tänker på hur snabbt signalerna från hjärnan går ut i kroppen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback