Elsa Skagerberg

Det springer runt vindar utanför och stör mig när jag försöker att hålla mig vaken. Äntligen har jag ätit middag och försökt att verkligen höra hur tyst det kan bli i den här lägenheten. Det kan bli märkligt tyst, fast inte som när jag försöker att somna och hör mina hjärtslag spela på trumhinnorna. Egentligen så vaknade jag nyss av en idé som försvann så fort mitt blod kom tillbaka till huvudet, sen kom hungern. Och sen alla krystade försök tillbaka till den där tanken som verkligen slog mig hårt. Jag tror att det är dags för mig att försöka växa upp, det kanske var idén från början med mitt liv, och det var kanske det som väckte mig nu. Fast det tror jag verkligen inte, jag har snarare för mig att det handlade om en enorm jävla lekpark där katter var stora som blåvalar och floder av kallsvett fylldes av badande kungar, moget.