Gråa hår och så

Shit, jag vet att jag har sagt det här förut men jag säger det igen, jag läste precis igenom den här bloggen. 
La märke till att den har existerat sen tvåtusensex och oj, har jag det? 
Känns kusligt att läsa om den här tjejen som skriver om läxor och glass. Hon skriver om känslor jag glömt, om stunder jag tappat bort och hon påminner mig på ett irriterande sätt om ett bättre jag. Jag sprang och jag trodde på ödet. Nu sitter jag stilla, tänker logiskt, vet vad jag kan och inte kan, har steriliserat min fantasi. 
Kan man utvecklas bakåt i tiden? Kan jag i sådana fall få tillbaka mitt långa hår och lite muskler.
Jag ser en bild på mig själv och kopplar inte, jag ser inte ut så längre. 
Jag skrev på ett annat sätt, jag levde på ett annat sätt, jag tänkte på ett annat sätt. Jag undrar som fan, hur kan en person under tre år bli så mycket annat än vad hon var? 

Visst, självklart, absolut och så, jag är jag och ingen annan men att tiden går såhär snabbt gör fan att jag känner mig gaggig. 

Kommentarer
Postat av: Jonna

för mig har du varit och kommer du alltid vara den samma! "crazy-bug"

2009-05-16 @ 14:28:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback