Elsa Skagerberg

Jag försov mig till det viktigaste och nu går jag runt i svärmande tankar om hur det här kommer påverka resten av mitt liv. Resten. Av. Mitt. Liv. Det är precis som när jag väljer att ta den längre vägen hem, utan uppförsbackar, istället för den som går snabbt fast plus den där, arruvett - mjölksyrebacken. Det ger mig förlorarkänslor, men jag gör det ibland och kan inte riktigt förstå planen, inte ens plan B. Och det där stör mig, varför en plan B när plan A borde vara felfri. Jag somnade och jag somnade om och sen somnade jag igen när jag insåg att vaket tillstånd var fruktansvärt tryckt. Nedtryckande och sömnen medryckande och sen som chokladsås på spagettin, en utskällning av den där kvinnan i det där kontoret jag borde besökt för fyra timmar sen. Jag tror att jag sa någonting om en plötslig sjukdom, men allt hon tänkte var hur hon lättast skulle kunna penetrera mitt hjärta med den där kulspetspennan.