kvisskvisskvasskvass


Ett kvistfritt kvastskaft är bra, eftersom kvistarna i en bit trä utgör en stor brottpunkt. Det är därför man kan se piassavakvastar som är kortare, än vad man - när man tvingas sopa grus skulle vilja - eftersom skaftet inte varit kvistfritt, och det brutits, och sedan fortsatts användas.
Dessutom heter det: SEX LAXAR I EN LAXASK (inte fem).
Ett kvistfritt kvastskaft är bättre än en kvistbemängt, eftersom varje kvist, i varje bärande konstruktion utgör en brottpunkt gentemot vad gemene längsgående fiber gör. Ju mer fibrerna går i samma riktning som föremålet det utgör, desto bättre blir det, och i vissa fall betingar det även ett högre pris, så som i fallet med tobakspipor av roten från Erica Arborea, där en utskuren bit med längsgående och omfamnande fibrer, sk straight grain.
Dessutom heter det Sex laxar i en laxask. Inte fem.
Men vafan, jag trodde att min övre kommentar inte lyckades lirka sig in, och sedemera försvann! Därför skrev jag en ny kommentar.
Oj?
Men då är ju alla problem lösa... Vad gör man då?