Halva inne
Jag fryser fortfarande från promenaden hem.
Skyller mig själv för alla extra vägar jag tog i väntan på ett annat svar.
Att några få ord och en natt kan få mig att känna såhär, som om jag vore
tolv år gammal. Sista tryckaren och han är borta. Jag vet inte om det är
förväntningarna, en förhoppning eller ett antagande om hur jag skulle
blivit mottagen. Självklart. Vad som sas igår behöver inte vara dagens
sanning. Allt förändras. Jag är rädd att jag ibland kräver för mycket,
speciellt er uppmärksamhet. Jag slickar i mig minsta tecken på uppskattning.
Balansen håller då nätter som den här drar mig tillbaka. Det finns inget
villkorslöst och det finns ingen stående inbjudan. Du är inte alltid välkommen.
Kommentarer
Trackback