Elsa Skagerberg

Söndag igen, usch. När söndagen kommer snabbt, vet man att man haft en trevlig helg. Det känns nästan som om helgen inte existerat, så snabbt har den gått! Idag känner jag mig krasslig, sockrig och nästan lite mistig. Igår tappade jag matkassen på väg hem från Konsum. Jag och Marie var på väg hem för att slå två flugor i en smäll, dinera och umgås, men på vägen hände som sagt det outgrundliga! Vi var på väg upp för södra benickebacken (jag var på väg att berätta något lagom relevant.) Då jag helt plötsligt, utan någon som helst anledning, släppte taget om påsen! Alla varor rullade ut men som tur var gick inget i kras, inte ens salsan. Vi grufflade lite över vad som hade hänt men släppte snart dramat eftersom vi inte ville prata allt för högt om hur jag börjar tappa förståndet när vi passerade Gamla stans Kuxklux klan. (Jag har nästan bildbevis på klanen i min mobil!) När vi anlänt i hemmets lugna vrå igen började vi sakta men säkert med maten, den blev klar snabbt som attans! Men när Marie skulle lägga upp den färska Tortellinin hände det mystiska IGEN! Hon hade ett lagom fast grepp om den halvfulla tallriken då hennes hand helt plötsligt öppnades! Allt flög i backen och när spillrorna av den vackra tallriken och Tortellinin blandats på marken for både jag och Marie i taket av blandade känslor! Skulle vi skratta eller gråta åt dom mystiska cp-rycken som drabbat oss? Vi är båda kloka kvinnor så vi skrattade åt misstaget en lång stund. Så klart att vi inte höll på att bli cpn, vi hade ju bara släppt taget om saker av ingen anledning? Vi hade bara tappat kontrollen över våra egna kroppar för ett tag. När man tappar kontrollen över sig själv på lördagen vet man att man haft trevligt på fredagen? Idag hade jag också trevligt, dock på ett annat sätt, men betyder det att jag kommer tappa kontrollen runt tre tiden i morgon då? Jag borde nog vara hemma och sjuk i morgon, för säkerhets skull. Annars kan det hända att jag tappar både tallriken och förståndet.

Det är sent nu. Sent och tyst. Mina konstgjorda lockar har nästan gått ur och sängen skriker efter mig. Nej vänta, det är Julia som är hemma på besök. Jag ska vänta tills min mobil laddar ur innan den får nya batterier, man ska aldrig skämma bort de man älskar. Har bestämt mig för att kakor är godis och måste därför sluta med att äta dem för att hålla mig ren. Har också bestämt mig för att gråta mer. Vill inte hamna i situationen där jag samlat på mig ogråtna tårar som kommer vid fel plats och, eller tillfälle. Då är det bättre att smyggråta då och då. Att gråta offentligt är förbjudet. När någon gråter blir det tyst. Det är sent nu. Sent och tyst, men ingen gråter väl? // E.Skagerberg

Igår hände det. Igår köpte jag almanackan. Jag vet hur tankarna går just nu, "En almanacka? Och?" Men det är ett väldigt stort steg. Från och med igår kan jag nu planera, slippa minnesluckorna och framför allt skryta med den otroligt vackra planeringstjänaren! Igår kändes det som om jag aldrig mer skulle behöva missa en uppgift eller ett möte och om det stämmer så är jag sannerligen frälst. I mina tankar om agendor, almanackor och filofaxernas värld finns inga misstag eller miss-planeringar. Att den här lilla oskrivna boken ska rädda mig och säkerligen min framtid, är inte helt klart än, men var inte mitt enda problem just att "komma i håg"? Idag funderar jag på att köpa en penna. En penna till min nya körsbärsröda agenda, som ska rädda mig i mitt liv av minnesluckor. // E.Skagerberg

Har funderat sen 19:34 om jag ska skriva ett inlägg eller inte. Nu är allt avstängt som brukar vara igång på min dator, utom just "nytt inlägg" rutan, så varför inte? Helgen har varit härlig men farlig, men vem gillar inte lite action? Måste öva på mina monologer när det gäller att prata med föräldrar! De är ena hårda nötter! Man vet ALDRIG hur/vad/vem man kan prata om! Att fråga en vanlig fråga som t.ex "vad ska du göra när du blir stor?" går ju inte att ställa? Eller gör det det? Och om det gör det, får man då fråga "hur gammal är du?" När jag blir "stor" (alltså över 30+ och kanske har några ungar + en volvo) så ska jag nog försöka visa alla unga förvirrade själar att de kan ställa alla slags frågot till mig. Orka hamna i ett fack bara för att man är en "sån där vuxen"... Imorse åt jag och Johanna våfflor med sylt&grädde till frukost, sen åkte vi pulka. Om möjligt var jag klumpigast i backen (åkte självklart på nån ettrig liten unge som jag då tog tag i och åkte vidare med några meter.) Men däremot så fanns det föräldrar utan dess like, som gjorde exakt samma sak! Det får en att tänka om man någonsin kommer sluta med barnsligheter? Barnsligheter: Våfflor, pulka, dumma frågor, onödiga farligheter etc. Slutar det någonsin, eller är det något som hör hela livet och alla människor till? Kanske är den enda skillnaden att man lagar våfflorna istället för att sitta vid bordet och skrika efter dem? Konstigt nog lagade jag våfflorna idag, är jag vuxen då? // E.Skagerberg

Förlåt. Förlåt för att jag är konstig, oseriös, pratar för högt, är självgod som fan, kan inte alltid fokusera på det som är "rätt", förlåt Maria för att jag alltid är sen, förlåt att jag ibland skrattar när alla är arga och vänta, jag är ledsen för att jag dansar som en vante. Det är inte meningen att göra någon ledsen eller upprörd med mitt beteende, jag kan helt enkelt inte kontrollera det! Jonna. Någon dag kanske jag blir som du vill att jag ska vara men just nu får du dras med mig som jag är. Take me, BABY, or leave me!

"Sömn och sömnbrist" heter broschyren som ligger högst i högen på mitt skrivbord. Utomhus är det svinkallt och jag tror att jag är allergisk mot banan. Imorgon ska jag till skolan, imorgon är det LÖRDAG. När jag var liten var favoritdagen lördag. Då fick man kanske en dumleklubba och det var disneydags. Ibland hade någon klasskamrat kalas med fiskedamm, ballonger och tårta. På kvällen fick man stanna uppe lite längre och hade man extra tur spelade pappa godnattvisor på gitarren. Imorgon är det lördag och jag ska till skolan. Har jag tur är det varmare än ikväll och om jag somnar snart så slipper jag kryssa i alla "fel" rutor i broschyren. "Undvik datorer några timmar innan och fram till att du ska sova". Jag ska sova nu och jag ska minnas att inte äta banan mer. Ibland fick man en banan i godispåsen från fiskedammen som liten, åt någon någonsin den? "Datorer gör att din hjärna aktiveras och det blir svårt att varva ner när du har gått och lagt dig." Fast ibland när jag vaknade mitt i natten som liten fick jag en banan av mamma, då kunde jag somna trots kylan och vinden utomhus.

Som en del människor i min närhetskrets vet, så brukar jag chatta med en viss David Bror Norlin Andersson (aka "storeBror, HerrHård, Big Al etc.) Sen den gången i skolan då jag tvingat mig på honom och bett honom ge mig sin msn, har vi skrivit till varandra om, allt! Våra konversationer har på senare tid utvecklats till möten och fram till igår har vi samsats. Men som sagt, igår flög det i mig någonting väldigt ovanligt, David trodde på PMS (vilket är troligt.) Det hela började med normala samtalsämnen, då en fråga från David flög fram*floff*, "vad skulle du göra om jag blockade dig och var fett otrevlig". Jag svarade så klart att jag skulle bli arg och försöka prata med honom (som en normal person skulle svarat.) Men då jag frågade samma fråga tillbaka kom svaret " Ifall du blockade mig så skulle jag tänka "Aha, då var det slut på det roliga" och ragga upp någon ny". Jag dog. VEM FAN TROR HAN ATT HAN ÄR? Tänkte jag och skrev ungefär detsamma, En vild diskussion startade och jag kan ha nämnt att han var en "dryg, egoistisk otrevlig och oartig person!" Vid närmare eftertanke så nämnde jag det ganska ofta och på allt han försökte skriva som försvar tog jag som en pik.Det närmsta jag kunde nämna som var extremt oartigt var att han inte frågat vilken lektion jag precis haft tidigare på dagen i skolan.Jäkla typ! Och till en början var jag faktiskt (ovanligt nog) riktigt jävla arg! Men självklart så kunde jag inte hålla fast vid det, även fast jag ville! På något jävla vänster lyckades han smör-smickra sig undan min vrede och innan jag visste ordet av satt jag där som vanligt och fnissade för mig själv i mörkret. När jag låg i min säng senare inpå natten var jag nära på att ringa och ge honom en utskällning till, eftersom han inte låtit mig gräla klart, men som tur var kom jag på att vi nästa dag skulle ha gemensam lunch...Den slutliga touchen blev alltså att jag (eftersom jag hade en bricka i famnen) sparkade honom lätt på hans axel och trippade sen iväg stolt över att jag inte frågat vad hans senaste lektion hade varit. Sanning eller ej, jag hade nog inte kunnat slösa bort mer fritid på ett bättre sätt än att ha en härlig utskällning. Tack!

Mamma: Vilket väder det är ute, va? Elsa: Ja Mamma: Det var tydligen en gammal man och en liten pojke som dött i stormen. Elsa: Oj! Mamma: Ett träd hade flygit på dom! Elsa: Den heter Per Mamma: Vad? Elsa: Stormen. Stormen heter Per

FAN! Idag hände någor fruktansvärt. Jag bröt mitt godislöfte. Det var första dagen i skolan och jag var på muntert humör. Alla trevliga människor ger mig sån aptit så när vi slutat var jag på riskgränsen. Jonna följde med hem men innan dess gick vi så klart till Konsum-järntorget. Det borde vi INTE gjort. Vi köpte: Tortelini, majs, flingor, ost, finger-marie, vaniljsås och blåbärspaj. Sådär, nu är det sagt. Efter att ha ätit av ALLT för mycket kände jag hur skulden slog till mig hårt på käften, i magen och i huvudet. Från och med nu så ska jag inte äta sötedegs pajer heller! Fy tusan vad världen kan älska mig och hata mig på samma dag! (Ja, den älskade mig så jävla hårt när jag tog första tuggan av den varma pajen med den iskalla vaniljsåsen...) Annars var skolan bättre än annat och även fast jag inte somnade förrens 05:00, så kände jag direkt att school is my time to shine. // E

Det är måndag och imorgon börjar skolan. Min far och mor vill att jag ligger i sängen tidigt ikväll så det sista jag gör efter detta lov är att summera det lite hastigt: Julavslutning: Jag Är sjuk och tittar därför bara på när mina små pullor till klasskamrater sjunget + 1an och 3ans musikal elever. Dagen består sen av julshopping precis som resten av dagarna tillägnas åt tills julafton. Vi åker som vanligt till Uppsala och firar med släkt, vänner till släkt, ex flickvänner och ännu mer släkt. Aftonen går bra även fast jag tvingas sjunga "den där roliga tomte blusen" för allihop och eftersom jag blir smått förbannad så skriksjunger jag den snabbt och skiter i sista versen. Jag får min nano och boken plus massa annat och känner mig tjock och glad. Tjock, såg ni att jag skrev det? Jag skrev inte fel! Jag ville göra en förändring och eftersom jag inte tror på "nyårslöftet" så startade jag ett eget "25e december" löfte. Jag blev vegetarian och godisfri. Dagarna flög förbi i faslig takt och jag bytte genast dyngsrytm. Vanlig frukosttid blev runt 16:00 och säng-dags kunde vara från 03:00 - 07:00. Jag tror inte att jag lärde mig en ny sak varje dag som man bör men vissa dagar kunde vara väldigt lärorika så jag antar att dom tog ut varandra. På nyår var det så klart meningen att familjen skulle åka till Svedmyra och fira, men ingen ville. Jag hade en trevlig middag med mor och far (Min syster Julia hade jag ändå inte sett skymten av sen julafton) och strax efter det åkte jag över till Bromma för att välkommna det nya 2007med en kär gammal vän - Johanna. Det var en mysig kväll som slutade med blues brothers och utfrågning av Johannas lite yngre bror och hans vän. Givande och roande. Efter det blev det såklart Januari vilket betydde att man fick ångest. Det var en vecka kvar av lovet och allt man köpt på mellandags rean var strumpor? Jag umgicks med en hel del vänner (Igår kväll skrev jag en underbar historia om när jag Oriana och Johanna gick på bio och fick TVÅ fribiljetter, men självklart så stängdes min uppkoppling av utan anledning så jag sket i att skriva om) I lördags var jag på en mycket trevlig middagsbjudning hos Hanna som erbjöd många skratt och berättelser från fjärran öster. Kalaset slutade med att Jag jonna och Jossan var de sista gästerna och medans Hanna spelade på nån "bopbipp" grej sade vi farväl. Jonna sov över och vi hade lika trevligt som alltid. Sen blev det söndag (igår) och jag stannade inne hela dagen. dagen blev till natt och istället för att vända om dygnet som mor sagt åt mig att göra satt jag uppe tills 03:00 och läste sen bok tills, jag vet inte när. När jag vaknade var det mörkt och min iPod klocka visade att jag inte skulle kunna somnna så bra inatt. Jag gick upp och hade ätit klart min frukost klockan 17:00. dagen blev kväll, kväll blev middag, middag blev dator och här är jag nu. Ett helt okej lov om jag får säga det själv och förhoppningsvis får ni lika mycket rolig läsning även nu när den första och sista vårterminen år 2007 börjar... Hörde ni det? Vår! // Elsa

Idag är det sista fredagen på lovet innan skolan tar tag i mig med sitt iskalla grepp igen. Igår kom det fram att nästan HÄLFTEN av min klass bloggar, helt sjukt. Äntligen har jag ännu mer anledning att fördriva all min fritid framför datan^^. Jag är egentligen precis på väg ut för att hinna med en massa ärenden. Men bara så att ni vet klassen, jag hållet ett öga på er! // Tha Pimp

AH! Vad har hänt idag? Svar: Inget! Mår jag bra? Svar: JA! Klockan är strax över midnatt, så jag kan egentligen inte skriva att det är fredag(fredag=idag,) men ni fattar vad jag menar. Mina löften går som smort! Jag har inte slurpat minsta slick på något snask, inte minska köttbit har heller slinkit ner i min fuktiga strupe! Det enda som jag glömt är kanske att skriva här på bloggen"varje" dag, men vafan ska jag göra det för? =D . ."Recensionen" . . 2006 - Ett jävligt konstigt med framför allt lärorokt år. Fan vad mycket man kan lära sig själv, genom att tänka en gång till. Ni får ursäkta om jag beter mig värre än er farmor, men jag känner att jag vill balla ur: Jag skulle vilja tacka mig själv, tack Elsa, tack för att du tänker, lever och utvecklas så jävla bra. En tanke som precis slog mig: Jag önskar att jag kunde bjuda in er alla i mitt huvud. Bjuda på ett glas med något som alla gillar och visa allt som jag inte rikitgt kan skriva ner? Jag skulle visa 2006 haha, ett heldippat år kanske, men ändå diggbart. jag skulle visa er allt som hänt, alla stunder då jag velat skrika rakt ut, eller kanske dom stunder då allt har känts.., underbart. Sen så skulle jag hämta en röd gästbok och be er skriva en hel sida var där ni skulle skriva allt det ni känt under MITT år. (Ibland undrar jag om det är för att jag har så svårt att bestämma mig eller för att jag är aningen shitzofren som jag alltid behöver två eller fler av andras åsikter. ) Sen så skulle ni få gå. Ta vilken väg ni ville ut, men inte röka!, inte i min kropp skulle jag säga. och sen när ni kom ut så skulle det vara ett nytt år och ni skulle ha glömt allt, men jag skulle veta,veta vad ni tänkt. Jag skulle ha kvar den röda gästboken och sen, till 2007s slut. Då skulle jag ta fram den igen, och låta er se mig igen. God forstättning och tack för alla tankar.

Måndag igen. Helgen gick som vanligt för snabbt och jag har som vanligt hittat kryphål i mitt godisförbud. Varför anar jag ibland att mina hjärnhalvor inte samarbetar? Kom precis på att det är endast nio dagar kvar innan det efterlängtade jullovet. Men frågan är då, vad händer under jul nu för tiden som man tycker är så kul? När man var yngre var det så klart klapparna, men nu så kan man ju lika gärna vänta på bidragen och köpa den där mp3n ,when ever you like! Så klart att man fortfarande gillar glittrande snö som knarrar under fötterna, men vart fan är den idag?!? Och jag vet inte om jag minns att julreklam irriterade mig så fruktansvärt mycket då som den gör hos mig idag... Kort sagt, det finns inte mycket med julen att se fram emot längre! Förrutom ledigheten (även fast man är påtvingad att älska den för att "jul är ju så KUL") Och möjligtvis alla ätbara "julmumsbitar ". Förstå då varför man ger sig själv ett och annat kryphål i sötslisk förbudet och bakar pepparkakor med lite extra nonstop! För vem skulle orka en jul utan lite sötsliskigt tröstätning a la julefridens ära! Ha en riktigt GOD jul // E.S

Idag hjälpe jag ocj Jonna min farmor att handla mat på hemköps (farmor= 95år.) Hela handlandet gick i extrem slowmotion men med många lärorika fakta om ananas och youghurt och hon pröjsade t.o.m. min och Jonnas middag! På hemvägen mot pensionatet gick någonting dock snett. Farmor föll. Vi skulle precis gå av tunnelbanan (från T-centralen till Hötorget.) Jag står bakom Farmor (som sitter) och Jonna står framför henne. Tunnelbanan är snart framme och farmor vill resa sig upp (vi har INTE bromsat in ännu!) Hon sträcker sig efter Jonnas hand som stöd och Jonna tar ett fast grepp, trodde vi. Tunnelbanan bromsar in precis när farmor är på fötter och både hon och Jonna tappar balansen! Dom snubblar runt ett tag medans både Jonna och jag försöker få fatt på stackars gapande farmor men förgäves! Farmor trillar rätt ner i tunnelbane vagnen, mitt på arslet! En stark, inte allt för ung man, kommer fram och hjälper farmor upp. Inga ben brutna men chocken sitter fortfarande kvar. Farmor skrattade lite åt att hon fortfarande levde, men både mina och Jonnas blickar till varandra var skräckslagna. En händelse som fick mig att få ännu mer ångest över att bli äldre för varje år som går. Mitt tips till er kära vänner: Lev medans ni kan och när ni inte kan det mer,åk inte tunnelbanan! Lev VÄL / Elsa

Pappa sitter och spelar gitarr i min säng, han spelar alla gamla goda godnatt visor. Du vet, Byssan lull etc, han gör om dom lite dock... Skriksjunger, wailar, kör sina egna solon (fuga.) Kul att komma hem ibland. =) Ja, jag har nämligen varit på främmande teritorium i helgen, jag har vart i Östhammar! Nu kära Stockholmare så ska ni inte bli rädda, det finns faktist en stad som heter så! Och den ligger i Sverige! Man ser det inte så bra för alla granar kanske, men det ligger faktiskt där och böjlar. Jag var i alla fall där och lyssnade på berättelser jag sent kommer glömma, (Bland annat om helgrillade grisar!) Det var en rolig lärorik helg. Nu försvann pappa, gitarren ligger kvar på sängen. Ska nog spela mig till söms, Byssan lull. Byssan lull, koka kittelen full, där kommer tre vandringsmän på vägen, byssan lull, koka kittelen full, där kommer tre vandringsmän på vägen. Den ene, ack så halt, den andre, o, så blind, den tredje han säger alls ingenting. Byssan lull, koka kittelen full, på himmelen vandra tre stjärnor, byssan lull, koka kittelen full. på himmelen vandra tre stjärnor, Den ene är så vit, den andra är så röd, den tredje är månen den gula. Byssan lull, koka kittelen full, där blåser tre vindar på haven, byssan lull, koka kittelen full, där blåser tre vindar på haven. på Stora Ocean, på Lilla Skagerack och långt upp i Bottniska viken. Byssan lull, koka kittelen full, där segla tre skutor på vågen, byssan lull, koka kittelen full, där segla tre skutor på vågen. Den första är en bark, den andra är en brigg, den tredje har så trasiga segel. Byssan lull, koka kittelen full, sjökistan har trenne figurer, byssan lull, koka kittelen full, sjökistan har trenne figurer. Den första är vår tro, den andra är vårt hopp, den tredje är kärleken den röda. Byssan lull, koka kittelen full, tre äro tingen de goda, byssan lull, koka kittelen full, tre äro tingen de goda. Den förste är Gud Far, den andre är hans Son, den tredje är god Jungfru Maria. Evert Taube är ju fett gay

Jag ursäktar alla stavfel i nedanstående text!

Idag ska vi införa Lasse-dagen!

Från och med idag startade temavecka: Årtionden. Meningen med temaveckan är att alla estet elever ska få nån sorts sammanhållning (Lärarna har fått för sig att vi esterer har något sorts "inskole krig" estet ämnena emellan) Så dem bestämde sig för att skapa en temavecka, där alla klasser blandas.  Och tro mig, redan första dan (idag) blev det mycket prövningar för oss i 1990-tals laget... Först och främst var den ende personen jag kände i gruppen onykter, panik. Så förrutom att allt var extremt komiskt p.g.a det så utlöstes brandalarmet! Alla esteter sprang ut med mycket stök och bråk, och såklart så var det falskalarm. Arbetet fortsatte och vår ledare bestämde sig för att vi skullel ära känna varandra, genom att lyfta varann. Skoj, kanske, pinigt, ja.  Arbetet fortsatte och vi hade faktist kul! Sen kom nästa prövning, strömavbrottet. helt plötsligt så släcks allt ner! VAFAn.  Ingen större fara eftersom i vårt rum ( en danssal) finns det mycket fönster så vi klarar oss. Men efter ett tag börjar det visst kurra i magarna på oss! Då får vi höra det, matsalen är stängd! Det finns ju ingen ström, varken att laga eller diska med! PANIK. Alla vill springa ut men dunsar in i väggarna i de mörka korridorerna utan fönster! Så vi är fast i vår sal tillsammans... Jaa, nu blev det spännande va? Nog med alla snuskiga tankar! Strömavbrottet varade faktist inte mer än en halvtimme, så efter det gick vi glada i hågen och åt lunch. Egentligen var det bestämt att alla i de indelade grupperna skulle äta tillsammans, men när jag kom in i matsalen så var det så fullt vid mitt "gruppbord" att jag åt tillsammans med två ickegruppare! Lunchen var mycket trevlig. Men sen var det åter till arbetet, som faktist gick bra!  Vi samarbetade och kom fram till mer saker än innan, det hela slutade med att vi dansade till "casanova" i ett av tjejernas omklädningsrum. Helt enkelt en trevlig dag med andra esteter! Och det jag vill säga med det här är väl kanske "döm inte inehållet efter ramen"? Lev väl / Elsa