Elsa Skagerberg

Jag tror jag börjar bli dum i huvudet på riktigt. Jag har ont i huvudet också, är det kanske för att min smartighet rinner bort? Smartighet.. Ja, det är nog ett ord någonstans. 

Vissa dagar, eller alla, så ringer mamma och undrar vad jag gör. Efter att jag svarat att jag inte gör ett piss så kommer förslagspratet. Idag uppmanade hon mig att skriva en novell och sa att hon skulle kolla in Bonniers hemsida. 

Jag tror att jag kanske aningens aningen börjar förstå, lite ytte pytte ynkligt äntligen, att ett jobb skulle vara bra att ha. 

Från ett land till ett annat. Första dagen i Sverige sen Londonresan. Marie fyller tjugo idag, runt åtta plusgrader och molnigt. 

Nu sitter jag inne på skithuset igen med datorn i knät och ångest i nacken. Vad gör det svårt att stänga av, släcka och gå till sängs? Planen var att senast tolv ligga ner med huvud mot kudde och sen somna illa kvickt. Kanske lyssna på lite nattmusik, smälta resten av maten som fortfarande ligger och trycker i halsgropen. Chips är för djävligt, fastnar direkt så att säga. Annat blir det i London, just det, dit ska jag. I London skall Elsa leva på tusenlappen. I en vecka försmäktar jag, utan slant, i främmande land. Marie har dock lovat mig ett meal på KFC, inte och aldrig att förglömma. Elsa har lovat sig själv att överleva resan. På en skala mellan ett och tio skulle kanske fler svara konstigheter om hur ofta jag håller ett löfte jag gett mig själv. Själv svarar jag att boys will always be boys. (En sanning större än många andra, trots att den inte har något att göra med föregående text.) 

Min nya dator är fantastisk, den klarar till och med av att gå in på bilddagboken utan att stänga ner sidan efter en minut men viktigast av allt; jag kan skriva inlägg till bloggen och sätta in bilder! (Nu tänker ni säkert att det är en normal sak för en dator, men ni som tänker så har antagligen en PC och därför inget garage band, så tji på er.) 

Händelser efter midnatt: Elsa kommer hem till en tom lägenhet. Mamma kommer hem en halvtimme senare, har vart på partaj. Elsa själv har vart hemma hos Thilander och kollat på svensk film. Pappa kommer hem en timme efter Elsa, skrattandes. Slutar inte att skratta. Han skrattar fortfarande. Han skrattar åt något han inte kan berätta eftersom att skrattet är i vägen när han ska prata. Jag fångade lite av det på video. Ibland undrar jag om man har det roligare ju äldre man blir, nu undrar jag inte längre.

Idag åt jag kött igen för första gången på två år. Det var ett tillfälle värt att minnas, därför skriver jag ner det här. Meat - welcome back to my life

Fy tusan vad snabbt en dag kan gå, trots att en dag ibland är viktigare än andra, så finns det alltid en och samma klump med timmar i den. Denna dag vaknade jag med ilningar i bröstet och (nej, inte CANCER!) Ilningarna var tid som gått och som nu var samlad i min mage och ända upp i halsen. Halsen fylldes med bröd och smör och kaffe och ägg och David och jag gick sen mot tunnelbanan. Allt folk såg normalt ut, Vällingby betedde sig som vanligt. Innan vi slaskade in på tåget så harklade jag upp en snorblodloska. Ångestloskan, den skrattade mig rätt i ansiktet. Tåget dundrade iväg på snöspåren och jag ville prata om min loska men det kändes som att alla morgontrötta blickar i vagnen redan var tillräckligt illamående. ”En vanlig tisdag.” Tuben kom tillslut till T-centralen och mind the gap when leaving the train gubbrösten ekade. David försvann med lyckliga steg mot sitt kärlekspalats, jag var kvar på äckelvagnen mot Hagsätra. Tjoff-tjoff-tjoff-tjoff, glo på globen. Efter några åkturer med lokaltrafiken bestämde jag mig för att stiga av vid rätt station, gå hem. Gå hem för att sen lämna hemmet med ett löfte om att lyckas. Självklart lyckades jag inte och ilningen förvandlades till en fucked up Me och som självtröst gick jag in på Historiska museet. ”Hur ska jag någonsin kunna se någon jag känner i ögonen igen?” Förlorarsnacket i huvudet sattes igång samtidigt som meddelanden med sorry im bad, im bad you know it fiskades ner på nallen med omsorg. Ensam på, antagligen, världens största museum. Nu var klockan en timme över tiden då jag hade valet att antingen göra rätt eller fel. Vissa dagar är faktiskt längre än andra, idag till exempel. Dagar då man vaknar upp med blodiglar (eller hur var det?) i magen, dessa dagar sitter i. Dagar då man bara gör val för sin egen skull, vågar inte tänka på andra. Sen slutar det ju oftast med att man går ner sig i museumträsket, gömmer sig på bussar, vägrar svara i telefon. Vägrar svara för det man gjort trots att det från början bara handlade om en själv. Får se ifall det blir någon högskola nästa år. Kanske året därpå. I vilket fall håller jag det nog för mig själv so you¨ll never know and I will never wake up like today again.

Det kanske är sant det där som dom säger att saker som betyder mycket blir meningslösa efter överkonsumtion? Så har det i alla fall blivit för mig och Facebook just nu, hoppas ny abstinens föds tills imorgon. I vilket fall. Något som slog mig under tandborstningen (där väldigt mycket ofta slår mig,) var att mina miniföräldrar börjat prata mer och mer med mig sen jag slutade gymnasiet. Jag pratar inte nu om mamma och pappa som faktiskt finns, utan mamma och pappa som bytt ut djävulen och ängeln på mina axlar. Mamma på vänster och pappa på höger. Dom säger åt mig vad som är viktigt och vad jag borde göra istället för att, som nu till exempel, sitta vid datorn för och alldeles för länge. Mini-mamma och mini-pappa brukar självklart bubbla ur sig citat som stor-mamma och stor-pappa säger i verkligheten. Enda skillnaden är att miniversionerna säger det endast då det är absolut nödvändigt och då jag vill lyssna. Som nu. MM(= MiniMamma) Pratar ofta om mina texter och att jag inte ska kasta chanser i sjön, precis som stormamma. MP(=MiniPappa) Pratar mest om risken med att slösa bort sitt liv. Yes, pretty serious stuff. MM och MP kommer också ihåg mer av vad mamma och pappa säger som jag gärna förtränger trots att jag vet viktigheten i det hela. Dom kan komma ihåg saker som att inte tända eldar, inte använda ord som ”viktigheten” och påminna mig om simpla saker som att ”mamma och pappa älskar dig.” Jag vet inte riktigt vart det här inlägget vill ta mig men kanske är det inte jag själv som ska åka till aha-landet. Någonstans borde jag ju känna mig själv bättre än någon annan? Någon annanstans vet jag att det alltid kommer att finnas två som jag vågar lita på, två som alltid väljer det dom vet gör mig mest lycklig. Saker slår mig ofta i badrummet och helst när jag borstar tänderna. Inlägg till bloggen till exempel som jag vet kommer bli AS-OSTIGA! Men ibland kan töntgrejer vara viktiga, saker som att stänga av spisen men också som att berätta för sin mami och papi att dom är det bästa som finns. Och att överkonsumtionsgränsen på dessa två är oändlig. P.s Ja Julia, dig älskar jag mest av allt, men mamma och pappa måste ju också få credd. D.s

Hallå blogg. 

Din personlighetstyp: Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen. Karriärer som skulle kunna passa dig: Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare

Ligger man på rygg i min säng med huvudet neråt mot kanten och därav allt blod nedforsat i skallen på en, så ser många saker mycket annorlunda ut. Taklampan till exempel. Den blir en kunglig kungatron och skuggan från den, som bildas utav gatlyktorna utanför fönstret, blir ägaren av tronen - kungen själv. Sladden från tronen, oj jag menar lampan, blir ett sinnessjukt spjut som är till för att döda kungen och hans snälla hund - som egentligen är skuggan från gardinen plus värmeljushållaren från Indiska. Sen blir mycket av hela den spännande halvverkliga sagan suddig och svimfärdig. Man reser sig. Man skiter fan i taket. Det var längesen jag skrev ner allt skit som från och med NU händer. Jag ska börja med det, börja om med det menar jag. Jag ligger just NU och laddar inför nyaste nedladdningen (fniss) av gossip girl, det senaste knarket. Varför jag dreglar av att glo på bortskämda snorungars miserabla liv kan diskuteras. Varför jag inte jobbar istället kan kanske också räknas som en debattfråga. Anywho - Nedladdningen är klar och jag är taggad, snacket om den spjutmisshandlade kungen i mitt tak blir en fråga som får hänga kvar i luften (haha). Jag ljuger inte, jag är sjukt kul 00:58

Här kan man tydligen sitta länge. Här mitt i natten, med ingen egentlig anledning till att somna. Inget att vakna för, förutom ännu en dag av dagdriveri. Att hänge sig åt något. Att bestämma sig. Kanske blir det som jag hoppas och tror att dagen då jag plötsligt väcks av att bara veta kommer. En dag regnar det katter och hundar och en annan är det snustorrt. Livet är fyllt av inspiration till att leva, ja, det sägs till och med att man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att man blir trött trots oviktigheten i att stiga upp nästa dag. Kroppen lever sitt liv och själen ellervadfandetnuär lever ett annat. *Mamma kommer in och säger ”hördu, klockan är två snart.” Hon har sitt på det torra, men vad gjorde hon uppe? Tänk vad tiden på dygnet bestämmer över vem du är. Vem man är. Man säger gärna ”Man” sa en man när man tänker på människan. Man är en del av en grupp i ett delat liv på en skorpa av jord och vatten och eld. Och nu, nu är klockan två. Hördu.

Jag tänker ofta på hur jag i situationer ska utnyttja dom bäst. Jag äter ofta till gränsen av vad jag klarar av Jag kan då och då inte kontrollera attacker av gråt och skratt samtidigt Jag älskar starka känslor av alla slag Jag älskar att minnas -> Jag gillar att minnas något man borde glömt Jag ser gärna saker ur alla perspektiv jag kan komma åt Jag har gärna mer åsikter än vad jag egentligen har Jag cyklar utan hjälm Jag simmar under vatten med öppna ögon Ibland ger jag mig själv påhittade sinnen, typ, tankeläsning Det finns något levande i krystande situationer Jag kan inte sluta provocera Jag skapar då och då identiteter där jag lever anonymt Jag gillar adrenalin Jag gillar folket och jag hatar folket Älska babbel och älska fuckyou-fingret Hata onda trollkarlar Jag gillar bröd och jag gillar smör Jag gillar att läsa min egen blogg Jag gör det mer än gärna Fyfan

Idag vaknade jag i Stockholm efter att under en lång, kortare tid ha vaknat i centrala Paris. Allt kändes så ovant bekant. Dofter och rörelser och dragningskraften, från ett äpple till ett päron, så att säga. Man kan inte jämföra äpplen med päron, säger min kloka syster, och det kan man verkligen inte. Väl hemma med en ännu ouppackad väska och ännu olöst propp i vänsterörat kan jag kort och gott säga att det finns så otroligt mycket frukter.

Inspiration. Mutation. Överlevnad. Uppenbarelse. Frestelse. Tankar. Liv. Ord som betyder det som känslor visar. Jag vill växa, mutera, i mitt sätt att tänka och leva. Jag vill leva större, andas in mer än luft för att överleva. Jag vill att frestelserna ska få mig att tänka och inspirera mig. Inspirera mig till att väcka liv i det som frestat. Jag vill se ALLT! LIV uppenbara dig! 00:43 Jag är för svag för att visa hur stark jag egentligen är? 00:45 Nej. Jag är för stark för att visa hur svag jag egentligen är. Finns det några rövare i skogen eller måste jag åka in till T-centralen?

Idag blir det en underbar dag. Jag vaknade på rätt sida av sängen och i köket fanns det mat. Idag kan jag andas ut, efter lunch i alla fall. Idag blir det en underbar dag och om någon ringer så ska jag svara med mitt namn. Det snöar idag och från vardagsrummet hörs avslappnande musik. Det luktar så gott. Det luktar så gott att man kan tro att jag spelade piano. Innan jag går ut och ler mot sattelitbilderna och världen, så ska jag andas lite till. Sen kommer jag. Sen kommer jag och hälsar God Morgon till världen.

Ibland blir man så glad att man gör andra ledsna. Varför simmar inte alla silverfiskar ner i toalettvattnet tillsammans med sömnbrist, 100 sidor Jane Austen och godissuget?!? Ett paket bixit mellanmålskex och frihet som kan förknippas med Pandoras ask. Öppna den inte! Försent. Jag visste att det aldrig skulle vara "för" bra. Öppnar man dörren med utsikten mot havet, så stängs varmvattnet av. Det ligger en använd locktång på mattan i mitt nästan nystädade rum. Jag har inte använt den. Var inte arg på mig! Vi ska gå på SF bio, jag lovar! Men först vill jag leka mamma pappa barn. Snälla, tvinga mig inte att gå hem bara för att det är som bäst! Middagen serverades för sent och jag fick äta maten kall. Stäng in mig i en ask, Pandoras ask.