Elsa Skagerberg

Jag är så ofantligt fylld av oanvändbar energi! Så fruktansvärt uppspelt att jag måste stå på händer. 

Idag har jag shoppat för att dämpa mina dampsyndrom, jag har pratat med främlingar, funderat på vad som skulle hända om man sprang, vrålandes över plattan och rakt igenom hela Sverige.  

Många tycker nog att den här fantastiska energin borde gå åt till studier eller varför inte miljövänliga glödlampor? 

Enligt mig kvävs den bäst av kaffe och choklad, FEL! Ha! 

Hej då bloggen, jag måste dansa. 

Barn ska kunna säga kvistfritt kvastskaft, inte kviss kviss kvass kvass, som jag själv tycker låter betydligt smartare än ett kvistfritt kvastskaft, vad ska man med det till? 

Som ni märker är jag lite smågnabbig, jag skyller på David Svensson, ja, ni läste rätt och jag skrev inte fel. Enligt min mamma så känner jag honom. Skönt att ha någon att skylla på när det kommer till en själv, kanske äger han en laxask? Ska fråga nästa gång. 

I vilket fall som helst så var jag på universitetet idag, men trots det så föds det röda små pluppar under mina egenord när jag skriver, borde inte mitt rättstavningsprogram förstå att jag har tenta snart och att dessa pluppar inte får existera? Antar att Svensson har ändrat i ordboken. 

Ordbok. Tenta. Vilket fruktansvärt ord. Det är vad barnen borde lära sig tidigt att säga utan att rysa och drömma mardrömmar. Eftersom att jag aldrig lärt mig innebörden av ordet eller allvaret i det, så säger jag kviss kviss kvass kvass. 

Tack och adjö, dö tenta dö. 

Elsa eller en ledsen psykopat. 

 

Bang, bang

(Lögner)

 Det har ramlat in så kopiöst mycket förfrågningar och klagomål över att jag skriver för lite och att jag verkligen borde tillfredsställa mina läsare oftare, så roligt tänkte jag. (Alltså, det tänkte jag då typ, precis efter att jag vunnit en mille på keno och dansat samba med rödluvan. Och sen fikade jag med kungen, fikade prinsesstårta.) 

I vilket fall så blev jag skrivsugen helt frivilligt och jag tar minsann inte order från någon! (Tystnad.) 

(Sanning)

 Idag hittade jag en fin kofta tillsammans med Marie, den låg bara där i en svart sopsäck och såg ensam ut. Adoption är lika med ett rent hjärta. Innan jag fixade det rena hjärtat så hängde jag loss med David, han har för övrig bett om att synas med i min (lögn) ofantligt belästa blogg, alltså, han är (sanning) pilsk på sig själv och sitt nylle, för en bild skulle det vara. 

Annars då? 

I morgon åker jag med den röda till den plats jag kommer spendera lika lång tid som en fjärdedel av mitt liv, fjärdedel. 5 + 5 + 5 +5. 

Fast sen blir det ju en femtedel, men det orkar ingen läsa om. 

Som ni märker är jag en pissunge som inte kan eller vill skriva ordentligt och är mer sugen på Cosmopolitan än facklitteratur (sanning.)  

Kanske dags att lägga ner, för ikväll. Ångra mig i morgon att jag publicerar idag, men sen så är jag ju inte annat än en maktlös president. (sanning) 

Jag är lite skakig, lite uppe försent och smått irriterad över att jag inte har någon väckarklocka tills i morgon, dagen D.

Dagen D, dagen då jag sansar mig, tar klivet, klipper mig, nej, men går till skolan igen. Vid en tid i morgon så ska jag, Elsa Skagerbaih, Skageirb, Skegieer, Skagerlund, skaerbevg, Skagerburg, skaetberj, Skagerberg. Vid en tid så ska jag (försöka,) skriva in mitt namn på någon form av kanske vitt papper, medtag legitimation och antagningsbesked. Jag ska bli en relevant människa vid ett universitet.

Kvällen innan dessa viktiga steg i livet är viktiga. Man tvättar sig mer noggrant än annars, tvålar in sig två gånger extra och planerar på hur och varför man ska göra som man bör göra för att känna sig så bra som möjligt. Man ska veta vart man ska, man kollar upp det, kanske fem gånger. Man planerar frukosten, mängden läppglans, doften, attityden, tonen i rösten. 

Under en kväll och en lång morgon består allt av en timmes registrering. 

Haha, jävla sjuka skit.

Allt det för att sen efter en vecka, återgå till att komma fem minuter försent och ha glömt att tvätta håret. 

Hur länge pågår det här? Vem fan bryr sig om mig när alla bara bryr sig om sitt eget? 

Tur att jag tänkte och övervägde allt detta fåneri innan kaoset utbröt, är det därför jag sitter här 02.20 och dumstirrar? 

Skakig och smutsig och lite halvseriös, vad betyder egentligen i morgon? 

Väck mig klockan 10, tack. 

Jag ligger just nu i min bäddade säng i mitt städade rum i brunbränd hy och tänker på hösten. Är den go'? Som Haribo? 

Jag har fortfarande inte berättat för er om lärarhögskolan, och nu är det försent. Ja, Beckmans skrotades ju. Och sen tänkte jag efter. Nu tror jag att jag vet, jag hoppas att det jag vet håller. Jag tror nästan det. 

Sen kan jag ju dra den om rödluvan för David när vi flyttar ihop. Hjälp. Det kan jag. Det enda som fattas är en lägenhet och en plasma. 

Om sanningen ska fram så ligger jag här i min bäddade säng och tvivlar en hel del, gärna på att saker och ting faktiskt kommer gå som jag vill att dom ska. Det svåraste för sakerna, när det gäller att gå rätt, är att jag själv inte vet än vart jag vill att dom ska gå.

 Sen när är det man bestämmer för sig själv, rätt för sig själv? 

 Det jag vet är att jag ångrar hellre något jag prövat än att ångra det jag aldrig gjorde. 

Som ni hör låter hösten osäker, det enda man kan räkna med är vädret. Räkna med dåligt. 

(Jonna & Jag i en tid då hösten inte existerade) 

Jag är tillbaka på jobbet och Alibaba gifter sig med de fyrtio rövarna. Antar jag. Det låter så. Jag tuggar i takt med den alibabianska musiken som låter sorgsen och lite mördande, som att brudgummen verkligen hugger någon i bröstet. Hoppas att det är tårtan som skivas upp, eller i alla fall en väldigt elak rövare. 

Som sagt, jag är utsvulten av tristess och om jag spottar ut tuggummit nu så vet jag inte vad som händer, prins ali vilken magi aliababa. 

Jag har sovit för mycket eller för lite. Landet levde sitt eget liv, på ett helt annat sätt än vad stan gör. Stan är anonym och inte högljudd när man vill det och tvärt om. Landet är luftigt och lummigt och det låter mig vänta med att tänka över saker och ting. Som hösten. Stan snackar en jävla massa skit om hösten. Stan snackar inte bara skit om hösten, eller jo, men hösten innehåller en hel del. Jag fyller år och förvandlas plötsligt till en människa med tio plus tio levnadsår på nacken. Jag har noll balans i hälsokosten och jag flippar mellan dåligt-dåligt och underbart bra. Skulle behöva stanna på "lagom" som vilken annan normal svensk som helst. Sen återkommer ju frågan om min löjliga lilla framtid som uppenbarligen är viktigare än man orkar lägga manken till. Jobb, jobb, jobb. 

Allt jag vet är att så fort jag vet precis, så vet jag, och då jävlar.

Ska kolla upp det där med reklam. Malker, Melker, skärgården. 

Vad intresserar mig?

Vad roar mig?

Vad gör mig lycklig?

Vad gör mig uppspelt?

Vad får mig att tänka?

Vad får mig att glömma tiden?

Vad får mig att känna mig fakking trygg i att leva med tills den dag då jag ***?

Nej, dags att sova gott folk. Uppskattar ett svar, gärna i form av en brinnande buske typ, känns lyxigt. 

Sitter på jobbet och vet inte hur eller till vem jag kan kasta mina klagomål över, för det är en del. Min näsa.. Min näsa!

 Det rinner konstant varmt och nyfött snor ur den och huvudet är en expanderande dunderkula som hatar mig, som verkligen hatar och antagligen har den gjort det ett bra tag nu. Vad har jag gjort? 

 - När fa-an hände det här? 

Jag visste någonstans idag, jag visste kanske i morse. Jag var så sjukligt trött. Sjukligt. Ni hör ju hur dum jag låter, jag visste redan. Dagen sen, allt svett, allt som snurrade, allt bultande och ingenting som ville hjälpa mig ur det. Inte ens herr Kaffe. 

"Det är väl klart man ställer upp!" 

Presenter, jogga, jobba, vällingby, hålla låda. 

Gå upp, sova, nej? Okej. 

Kaffe, kaffe, kaffe.

Kan du komma? Kan du handla?

Kan du köpa? Göra min en tjänst?

En tjänst?

Du gör ju inget. Ingenting. Aldrig. 

Kaffe, kaffe. Usch, så slarvigt. 

Spilla, torka, springa, hinna.

Har precis langat upp garderobens snabbkaffe, mitt i prick, för det är väl den rätta kuren mot uppsvälld gom? 

Får hoppas på en tidig stängning ikväll, så att jag hinner med tunnelbanan. Är lite rädd för den där omtalade nattbussen.

Och just det, grattis Magnus och Madde! Att ni också skulle ta studenten tillslut, det var ju för väl. Det blev en snabbvisit idag men vi kan ju ta en bärs en annan gång, jag hinner. Hoppas ni skäms över mina presenter, det gör jag. Lite. 

Shit. Hjärtat har stannat. Pumpandet har övergått till svettattack. Önsketänkande om att snoret förblir snor och inte blod har satt igång. Hjärnan är en fisk uppdragen ur vattnet. 

Jag klagar, alltså lever jag än. 

kaffe, kaffe, kaffe.

(Bilden är tagen för några dagar sen, om ni undrar över varför jag ser så frisk ut.)

(Vilket skämt.)

Kom fram till, för typ kanske, tre sekunder sen, att min hjärna är helt och hållet nersmutsad av bloggvärlden och internet i allmänhet. Allt jag orkar och behöver tänka när startsidan flärpat upp sig är "facebook, notifications, chatt." För att sen övergå till "blondinbella, kenza och - väntafanshit, har någon taggat mig på den där bilden?"

Att jag orkar och allt jag skulle kunna ha tid att göra, hur kan ingenting tillfredsställa mig på samma sätt som internet gör? Nu snackar vi inte ens porr mina vänner, nu pratar vi om det förstnämnda. 

Så hur gör jag då för att  tvåla in mig och tvätta bort denna snuskiga vana som är en del av hela jävla världen? Frågan "kan" är möjlig, men vill jag? Denna oändliga källa av möjligheter och kunskap som internet ger oss, är den för mäktig för mig och mina rödspräckligt torra ögon? Har jag kastat bort nätets spindel? Och hur jävla långt bort från ungdomens lyckliga dagar kastar jag mig själv, genom denna enorma väv av kommunikation och tidsbortkastning. 

Berättade jag att min hjärna är tömd? Taskigt läge för en kvinna som gärna avslutar ett blogginlägg med en moralkaka, får bli en banalkaka eller en analkaka istället. 

Lite frisk luft gör dig gott, sa skrattmåsen till aborren. 

La märke till att den har existerat sen tvåtusensex och oj, har jag det? 

I vilket fall så är det typ såhär listan ser ut, fast tänk er en skrivstil mer lik en sjuårings: 

* Lyckas logga in på min internetbank

* Hitta en passande utbildning för mina intressen

* Hitta lite intressen, gärna befintliga 

* Läsa minst fem böcker 

* Fånga en fisk

* Sätta på löpskorna, rutinerat 

* Lära min minst en låt på guran

* Ta tillbaka locktången 

* Bygga något, vad som helst. Gärna ett armborst

* Trampa igång matlagningskunskaperna, det finns mer än rostbröd och fil. 

* Ge blod

Det var kanske tjugo saker till, men det kan jag återkomma till när jag vågar. 

Det skapades också en lista över vad jag faktiskt redan gjort -09, den var inte riktigt lika lång:

* Jobb, jag skaffade ett jobb och jag jobbar.

* Slutade med snasket. Får se hur länge det håller den här gången, än så länge är det tre veckor. 

* Plockade fram cykeln, 50 meter om dagen till jobbet duger. 

* Köpte ett par stadiga kängor som inte ger mig skoskav. (Vuxenpoäng?)

* Skapade en mapp för viktiga papper (som faktiskt redan nu går att bläddra i, apseriöst.) 

Inte riktigt lika fyllig som ni ser. 

Jag återkommer med avcheckningar under året, tror att jag ska slå vad med mig själv om något också, en morot. Något som drar mig åt rätt håll, för hur svårt kan det vara? 

Because i'm manipulated and addicted.

Efter 6 dagar i ett mulet paradis försmäktar jag återigen här hemma utan sol. Alltså, hur klarar vi oss? 

Någonstans är det skönt att vara hemma trots allt. All ny energi måste ju slösas bort på dumma ideer. Ur hundra dumma kommer det kanske en bra? 

En bra är nog att sova nu för att vara vaken imorgon. Pappa gav mig ett brev från studera.nu som gett mig en pinkod, har jag sökt lärarhögskolan på jobbet? Ja. 

Kul att vara tillbaka i vilket fall, trots bristen på vågorna, solen, fisken och höjderna. 

Under den påtvingade mörkertimmen satt jag och pratade med mamma och pappa i vardagsrummet och timmen gick på en minut, efter det var jag trött och helt insatt på läggdags. Tyvärr gick det lättare att knäppa på datorn än att borsta tänderna och därifrån till hit gick den historien. 

Historien om människan:

 All elektronik är livsviktig och är hon inte inloggad och uppsurfad så vet hon inte vart hon ska ta vägen. Hon längtar efter chokladkakan som ger henne nyttig energi en hel vecka, färre celuliter och vitare tänder. Hennes högsta dröm är ägandet av alla pengar i hela världen och om hon ska vara helt ärlig så ljög hon om sin insats till röda korset. Hon bryr sig inte, orkar inte, vill inte.

Jag förstår inte? 

Elsa Skagerberg erkänner för sig själv att visst, jag orkar inte bry mig och vad-fan hjälper en timmes lampsläckning till för? Blev världen lite svalare? Fick Somalia färre aidssmittade? Allt som hände var att jag lät en text på ett mjölkpaket styra en timme av mitt liv. Mig och hundratusentals andra. Vad vill vi? 

Vad gör att vi reagerar nu men ingen annan dag och vem lyssnar vi på? 

Allt jag vet just nu är att jag fick tid att sitta ner tillsammans med mamma och pappa, fick en timme till att skratta och lyssna. En timmes fred utan updatering av onödig själsdödande information. Vem vann let's dance?

Saker jag aldrig kommer minnas och saker jag önskar att jag gjort. 

Jag minns nedsläckningen som en nytändning på livet, allt annat är off. 

Sitter i köket och lyssnar på antingen fläkten eller kylskåpet.

 Idag var solen ute igen och jag snodde lite knoppar från lite buskar och nu vet inte fan vart jag har lagt dom. Fan. Jag vet inte heller vart jag har lagt dom. Elsa. 

Heter Fan Fan eller heter han djävulen? Eller Satan? Varför har han så många namn? Kärt barn har många namn? Kärt barn har ett namn man gärna fyller uttrycksfulla meningar med? Fan i helvetes djävla satan. Så mycket kärlek, så lite ordförråd. 

I vilket fall. Idag handlade jag ingenting och jag joggade inte. Jag steg upp för sent. Jag tvättade inte håret. Jag plockade inte ur diskmaskinen och jag slängde inte soporna. Däremot så åt jag kakor, glass och kladdkaka. Jag dansade framför photobooth iklädd en randig body och spelade in mig själv när jag borstade tänderna med låten paper planes spelandes i bakgrunden. Nu sitter jag uppe försent och biter sönder mina naglar. 

Men satan, vem fan bryr sig? 

Från ihopknopplade gubbar gjorda av pinnar och vax till meterlängder av rit och skrivböcker, jag har vridit mig överallt. 

I vilket fall så valde jag glass, muffins och godis istället för originalet semlan, eftersom att den är den mest avskyvärda bakelsen på denna jord.  

Varför Semlan smakar skit: 

1. Brödet. Brödet är av ett vitt, korvbrödsliknande slag  som man delat itu för att sedan gröpa ett litet hål i. Och? Nej, inget mer. Det är allt. 

2. Grädden. Det är alltså än så länge grädde och bröd vi pratar om och bara det låter ju som att man satt en mongolid i köket för att blanda ihop de två ingredienser i livet han/hon lever för. Grädde är för övrigt en vattenemulsion av fett som avskiljts från mjölk, vanligen komjölk. Grädde smakar ungefär som luftigt fett. 

3. Florsockret. Det puderformiga socker som man, kanske av en slump, har hällt på toppen av semlan. Antagligen den godaste ingrediensen som bakverket har att erbjuda. 

4. Mandelmassan. Mandelmassa är en ihopkletad smet gjord av krossade mandlar, florsocker och lite äggvita. Varför den smakar rutten äppelkärna vet jag inte. Varför den trycks in i kilovis i semlans urgröpta bottenbröd vet jag heller inte.

 Vad jag vet är att smaken av den går upp direkt i hjärnan och sitter kvar för att sedan se till att man drömmer om döden flera nätter efteråt. 

Långt och äckligt så finns det alltså ingen logisk förklaring till varför de stackars kristna ska tvingas äta sig feta på denna vita bulle för att sedan hålla sig mätta till påsk. 

För att demonstrera och göra Jesus besviken så gör jag istället som jag brukar och äter mig fettismätt varje dag på allt annat än Semla. 

Annelie, Michaela, Linus och Jag. 

Fjärilar? Fero..ferono..? Va?

 

Parfym har jag letat efter i veckan, ännu en. Funderade över vanilj som enligt David är samma sak som mint. Nej, vaniljbulle? Marie var mest irriterad över min konsumtionsförmåga. 

Nu sitter jag i natten och tänker på kärlekssånger och varför dom existerar i miljoners miljarders triljoners biljarders evigheter. Är människan så okomplicerad? Är kärlek det viktigaste and is it all you need? 

Och apropå kärlek så var det alla hjärtans dag igår, David fick sårtvätt som kärleksgåva och jag fick en god middag. 

Och apropå middag så hade jag svulldag idag, trots att jag hade det igår också. Men igår var det ju högtidsdag och idag är det ju officiellt söndag. Svullsöndagen. 

Och på tal om dagar så innefattar i morgon en sådan och då ska jag och pappa köpa litervis med vin till mammas vernissage som för övrigt är på lördag. 

Och när man talar om kalasdricka så kan man ju lägga till att jag snart ska träffa Jonna med flera, partaya på en onsdag.

Avslutningsvis så gifter sig Karin och Markus på fredag vilket är helt sjukt. 

Avslutningsvis del två. Min magkänsla mår illa och jag ser fram emot veckan.