Elsa Skagerberg

Kunderna, just det. Fyra stycken är dom än så länge, jag är inte säker, men det här är kanske inte det viktigaste jobbet i världen. 

David fyllde år i går, jag sa åt honom att han inte fick vara en barnrumpa längre. Sen fick han en rullbräda i present. "Det gäller att hålla kvar barnasinnet!" Tror jag att jag sa. Eller så sa jag inget av det, men det spelar ju ingen roll för dom dör ändå när dom säger emot sig själva. 

Här på grand sitter man i alla fall ganska ofta nuförtiden, fast i garderoben sitter bara kvinnor. Det är kanske därför stället är fullt med post-it lappar med små kryptiska meddelanden, kvinnor gillar sånt. Idag hittade jag en på mitt läppbalsam på den satt en lapp med ett frågetecken. På en annan lapp står det att en multivitamintablett om dagen kan skydda mot hjärtinfarkt. Överallt hittar man också bilder på till exempel jordgubbar eller hundar och i det lilla skrymslet där vi byter om finns en gigantiskt affisch på en naken man som kelar med ett stort jäkla kattdjur. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med att berätta det här, men nu finns det ingen återvändo. Jag vill inte radera texten jag precis skrev men samtidigt orkar jag inte skriva någon ny. 

Just det, jag har börjat läsa moment 22 som tydligen är ett uttryck nuförtiden. Dåförtiden, imorgonförtiden. Sverige i tiden. Har ni sett den nya enkronan? 

Neej för fan, dags att sluta skitskriva en massa bajs och börja jobba mer med att inte göra någonting. Det är nämligen vad mitt jobb går ut på just för tillfället. 

Vi ses och så om vi setts, har vi inte setts så vet jag ju inte hur du ser ut och kommer därför inte att kunna se att det är du. Men du kan ju säga till, så ses vi sen, om du säger till när vi ses. 

Så ses vi.