Finanskransmedsvanssuperglansextraextradagensdansvemvinnerochvemharenchans
Nu sitter Elsa Skagerberg uppe i onödan igen. Hon tänker på hur fruktansvärt få nyheter världen har att komma med. Jagmenar, för att vara det smartaste djuret på globen så borde väl mer än finanssvackor, earth hour och vem som vann let's dance finnas att häpnas över?
Under den påtvingade mörkertimmen satt jag och pratade med mamma och pappa i vardagsrummet och timmen gick på en minut, efter det var jag trött och helt insatt på läggdags. Tyvärr gick det lättare att knäppa på datorn än att borsta tänderna och därifrån till hit gick den historien.
Historien om människan:
All elektronik är livsviktig och är hon inte inloggad och uppsurfad så vet hon inte vart hon ska ta vägen. Hon längtar efter chokladkakan som ger henne nyttig energi en hel vecka, färre celuliter och vitare tänder. Hennes högsta dröm är ägandet av alla pengar i hela världen och om hon ska vara helt ärlig så ljög hon om sin insats till röda korset. Hon bryr sig inte, orkar inte, vill inte.
Jag förstår inte?
Elsa Skagerberg erkänner för sig själv att visst, jag orkar inte bry mig och vad-fan hjälper en timmes lampsläckning till för? Blev världen lite svalare? Fick Somalia färre aidssmittade? Allt som hände var att jag lät en text på ett mjölkpaket styra en timme av mitt liv. Mig och hundratusentals andra. Vad vill vi?
Vad gör att vi reagerar nu men ingen annan dag och vem lyssnar vi på?
Allt jag vet just nu är att jag fick tid att sitta ner tillsammans med mamma och pappa, fick en timme till att skratta och lyssna. En timmes fred utan updatering av onödig själsdödande information. Vem vann let's dance?
Saker jag aldrig kommer minnas och saker jag önskar att jag gjort.
Jag minns nedsläckningen som en nytändning på livet, allt annat är off.
Grandejöb
Att jag sitter på mitt jobb och gör precis det jag brukar göra hemma känns löjligt. Facebook, godis, bloggish etc. Vilket skämt.
Anywhoo.. Idag har jag köpt grejor med Jullan. Ett par skor (ja, sandalgladiatorer) och en röd kjol i exakt samma form som alla mina andra kjolar, känns bäst så. Alltså, jag hade ju ingen röd ju. Typ.
Nu dricker jag Vitamax på jobbet. Vitamax är en brustablett med apelsinsmak som är till för folk med en aktiv livsstil. Räknas fejsbokkande och bloggtittande som aktivt?
Oj, nu kommer det kunder! hejsibejs
Sähär ser man ut i garderoben föresten, najsigt.
Hyttosar
Idag var Jullie här, vi spelade frågespel och Julia kunde allt om Harry Potter, töntigt sa jag och hytte med fingret i smyg. 
(Fast det här bilden är ju tagen hos Julia.. Antar att mitt hyttefinger
kommer väl till pass när Julia är med.) (Eller är det tvärtom?)
Djävulskroppen
Sitter i köket och lyssnar på antingen fläkten eller kylskåpet.
Idag var solen ute igen och jag snodde lite knoppar från lite buskar och nu vet inte fan vart jag har lagt dom. Fan. Jag vet inte heller vart jag har lagt dom. Elsa.
Heter Fan Fan eller heter han djävulen? Eller Satan? Varför har han så många namn? Kärt barn har många namn? Kärt barn har ett namn man gärna fyller uttrycksfulla meningar med? Fan i helvetes djävla satan. Så mycket kärlek, så lite ordförråd.
I vilket fall. Idag handlade jag ingenting och jag joggade inte. Jag steg upp för sent. Jag tvättade inte håret. Jag plockade inte ur diskmaskinen och jag slängde inte soporna. Däremot så åt jag kakor, glass och kladdkaka. Jag dansade framför photobooth iklädd en randig body och spelade in mig själv när jag borstade tänderna med låten paper planes spelandes i bakgrunden. Nu sitter jag uppe försent och biter sönder mina naglar.
Men satan, vem fan bryr sig?
Beckmans
Jag har ofta fantiserat om hur jag kommer fram till vad jag ska ägna mig åt i livet och i framtiden. Jag har skrivit, ritat, pysslat, klippt. Jag har sytt ihop grafiska bilder i böcker och fifflat in hemliga koder i möbler för att själv kunna se klart. Jag har glott som ett fån, från trean till MTV och spånat igenom hundratals skrifter, serier och loppisbodar. Leder någonting någonstans? Jag har tänkt på som fan och jag har tänkt på allt som är fint. Vad jag inte har förstått är att jag under alla dessa år redan har haft framtiden i mina nerbitna nävar.
Från ihopknopplade gubbar gjorda av pinnar och vax till meterlängder av rit och skrivböcker, jag har vridit mig överallt.
Alla dessa gånger då jag i timtal möblerat om, alla milslånga letanden efter prylar och kläder. All rekvisita jag anmärkt på, alla färger, former och all skrift och alla kitchiga slogans som jag själv vet att jag skulle kunna ha gjort bättre.
Jag har ofta sagt att så länge jag hittar det jag blir lycklig av att göra så är jag nöjd. Jag har ritat serier om hur personer som jag, hittat det dom letar efter.
Och sen kom idag. Fredagen den trettonde och snön håller på att smälta. Skönt.
Mitt rum ser ut som vanligt, Oprah gästas av Brad Pitt och jag loggar in på facebook. Väl inne på internet så kommer jag på mig själv med att minnas att snart är det höst igen. En ny termin och fan, borde söka kurs.
Teater, film, svensklärare, skrivarkurs, nej.
Mode, design..
Reklam och grafisk form.
Rätt framför mina sömntorra ögon läser jag beskrivningen för en utbildning som verkar vara baserad på Elsa Skagerberg in the flesh. Hjärtat bultar snabbare.
"I utbildningen ingår grenarna konstnärlig gestaltning, teori, illustration, marknadsföring & kommunikation, samt fria övningar. I förhållande till andra reklamutbildningar så lägger Beckmans reklamlinje betydligt större vikt på konstnärligt skapande och generell kreativ träning. "
Och i det ögonblicket sålde jag min själ till Beckmans. I nästa springer jag ut till pappa med datorn i handen, hör knappt vad han säger och klickar vidare på "Ansökan."
Fy fan vad lätt det är ibland, när man vet. När man är helt säker, när man nästan gråter av fullständig aha-upplevelse.
Jag är på väg nu kära läsare, see you on the other side of the future.
Fridens liljor
Syndhålan
Jag har alltså gått runt med ett hål i en av mina 28 tänder under en längre period. Jag är lurad.
Har jag borstad tänderna morgon och kväll? Har jag använt tandtråd, munskölj, v6? Nej. Okej, men jag har fan inte gjort annat än levt precis så som jag alltid gjort. Så varför detta syndens hål?
Borra fick jag i vilket fall göra hos Britt Marie - BM, min tandis, och fyfan. Jag lyckades vrida nacken någorlunda diskret så att jag kunde se en spegel i lampan som vakade över mitt huvud under tortyrakten. Det var BM och en till brud som drog runt i min käft efter eget behag, allt jag kunde göra var att blinka när det gjorde ont. Tyvärr hade jag bara kommit överens om det tecknet i mitt eget huvud. Så utan räddning låg jag där med öppet gap och munverktyg stora som lyftkranar i käften, blåa neonlampor, huvudet i vibrerande tillstånd och självklart, ilningar starka som Danny Andersson. Där låg jag och såg, i den lilla lampspegen, min egen mun bli våldtagen av fingrar och verktyg där ingen människa någonsin satt sin fot (en jävla tur det.)
Efteråt, när borrmaskinerna tystnat och räkningen blivit hemskickad så stod jag åter i hissen på fleminggatan 54 och när jag kommit utanför porten och ut i snörusket igen andades jag ut. Jag lever, var tanken och nästa, jag är vi liv och det ska firas.
Så utan vidare tankar på utökat antal hål vid nästa undersökning, begav jag mig till Dagslivs och deras enorma godisavdelning. Hämnden är ljuv, tänkte den tredje tanken när jag passerade några byggarbetare och vad jag ännu inte förstått är hur lurendrejeriet kommer endast från min egen mun. 