Elsa Skagerberg

Nu är det tack och lov äntligen lov. Sportlov för att vara mer exakt. Sportlovet är lovet då ungdomarna ligger så stilla som möjligt - blickstilla, för att ge er en liten ordsving att snurra med.

Lovperiodens hela namn är så opåvisande till den egentliga betydelsen att jag dras baklänges, ingen normal människa sportar under lovet. Detta fånigt frestande, korta och egentligen obetydelsefulla lov används endast och bara till sängdriveri. Möjligtvis tänkte lovnamngivarna, (vilka nu DOM var?) att "sportlovet" var en tid då outvecklade sporter skulle få sin chans att växa och stå i rampljuset för sju korta dagar. Alla dessa sportet, tävlingar, kroppsutmanande ting som ingen någonsin vågat ge namn till men, som vi alla vet finns där. Alla tävlar:
"Fan vad mycket skiiiit jag käkade igår!"

Sen börjar man rabbla/babbla om kastrullmängder och annat som får folks ögon att bli stora och avundsjuka. Rekordet är slaget i den dolda masstävlingen om smågodistugg och eller pastafestande är slaget.
"Jajävlar, men jag sov ju till 14:00."
- Sängdrönarna vill också jobba upp sig på pokalplatserna...

Jag skulle vilja säga att det är nu, under det här lovet, som alla äntligen får chansen att räkna upp, mäta och slutfatta ens egna rekord och tider inom ramarna för sportlovssporter. Och jag hatar att säga att det finns mycket mer att göra för er som tror att ni slagit minst-vettigt rekordet under lovets två första dar, för jag har inte ens vaknat än. Jag har köpt skit för hundratals kronor, skit som i mat och godis, som jag käkat. Jag har fanemej inte läst Goethe och nu är det dags att lägga sig för en annan är för mätt för att stå och 12 timmars sömn är viktigt.


Pwnd!

Den här dagen började så underbart bra, den var så fantastiskt hungrig. Det var som att alla smaker hade, av någon enorm och allsmäktig kraft, dubblerats och alla känselorgan hade utvecklats till det optimala. Alla spröt och alla minimala korn som samlats i luften blandades med alla underbara smaker från allt som är gott och allt kunde ätas ur intet. Man kunde ta en tugga ur syret idag och man kunde svälja den och känna hur allt som vispades ner i tarmkanalernas mjuka värld snart blev ett med en enorm kärna, som om den här dagen hade byggts upp av sötma och sockerkristaller. Nektarna av ett steg på jordens yta vibrerade i takt med skratt som hördes från andra sidan av jordens runda skal och jag var med, jag var en droppe i denna pulserande gryta som kokade och skvätte och pumpade.

Förklaring: Idag åt jag en hel del godsaker. Jag kunde inte, och, jag ville inte sluta. Jag tänker inte räkna upp allt jag åt som en jäkla fitnesskärring, men kort och gott: Illamåendet sitter kvar efter tre timmars vilande från söttuggandet.


Ibland vaknar man bara av att det är ljust utomhus och man vet att veckan efter den korta vilodagen kommer vara lång och då rostar man bröd. Man rostar och man ler år fåglarna på gården som inte får minsta tugga av skogaholmslimpan man fettat ner med smör som man stadigt håller i handen. Sen om det finns choklad i huset så vill man ju inte vara oförskämd, efterätt är en regel, väl? Och ifall denna kaka, som dom oftast inte gör, inte räcker till - så tar man ju faktiskt på sig kappan och går ut, för att återigen fylla huset med dess rättmätliga ingredienser. Choklad och karameller, lakrits och ost. Willy's är billigt och livet är kort.


P.s Att jag såg Amanda Jensen i affärn skulle ju vara något att skryta med, men jag är ingen sån person som braverar. Men hon var där, bah så ni vet! D.s

Jag tror jag vågar erkänna nu att internet.com och ansiktsboken och allt annat man knappar sig in på istället för wikipedia snart kommer äta upp insidan av min halvt om halvt fungerande hjärna. Herre gud, jag är inloggad igen. Man märker det inte i början men sakterligen så förstår man hypnosen, jag knappade in lösenordet och loggades in, utan att ens vilja eller veta. Som sagt, herre gud, vad som nu kommer fram från det uttrycket.

Bikten:
Idag satt jag i några timmar, alltså, flera hundra minuter och ännu mer sekunder.
Fader:
Börja spela gitarr istället.
Jag:
Ok

Fast jag spelar ju inte gitarr? Och den där boken som mamma gav mig med C,D och G ackord-låtar är som bortsjungen (*skämt.)

Är det för att jag är bäst i hela världen på att logga in på dessa tidsdödande hemsidor som jag fortsätter med hjärntortyren? Jag gör det ju så fruktansvärt bra, jag är www.facebook.coms headmaster och eller den mest framgångsrika www.facebook.coms tangentvridare.
Herre gud, nu kommer det igen, herre gud. Gud, är det meningen?
Fader: Ja, spela på.

*Loggar in*