Elsa Skagerberg

Hej.

Idag klippte en frisörska mitt hår. Hon sa att det var hur slitet som helst och skrattade nästan när jag sa att jag inte klippt mig sen innan jul. Ja, det verkade nästan som om jag var den enda människan på den här jorden som inte gjort det, inte klippt mig på så länge. Mina hårtoppar var döda sa hon också. Döda? Lever mitt hår i annat fall? Hur som helst så klippte hon av det aldeles för kort och nästan med-flit klöste min hårbotten under tvättningen." Klipp-klipp-ritch-sax-sax!" Det kliar så himla mycket i ansiktet när man sitter i en frisörstol och får sitt hår levande igen. Just då kliar det överallt i hela fejset och man undrar varför det aldrig, någonsin, brukar klia där annars? Högra kinden snett under näsan - jag visste knappt att det stället fanns, men där kliade det. Jag var så klart fast. Fast under den plastiga rocken som min lite väl hårdhänta frisörska trätt på mig. Utan att någon såg det hade jag händerna hårt knutna i mitt knä och försökte genom psykiska krafter klia mig själv på kinden - snett under näsan. När jag väl gett upp försöket så var hon klar. "Ditt hår var verkligen på bristningsgränsen."
Jag såg mig själv i spegeln. Vad såg jag ut som? En häst? 250:- Sen gick jag ut, kliade mig på kinden - snett under näsan och satte på mig mössan.

Idag gick jag och David till Ö&B. Det är ett underbart ställe. Jag köpte 1KG saltade&rostade cashewnötter, 2 burkar karameller och müsli. David köpte några choklader. I morgon har jag Matematik B klockan 08:00, det blir kanske kul (kanske inte.) Jag tittade på mitt schema, det ser nytt ut. På stortorget är det afrikaner som dansar, någon slags kulturgrej tror jag. Ikväll blir det kanske tacobar med Marie (kanske sushibar.) Nu så ska jag kolla på dumburken som pappa brukar kalla den, TVn alltså. Kanske äta lite nötter och en karamell med violsmak.

Hur fan ska man kunna vara normal här när ingen annan är det? Ni förstör min image, har hästhuvuden på er, fäller krokben på oss tusenfotingar.

Idag var det "Hej och välkommen" för alla ettor på skolan. Musikaltreorna körde några halvdana sångnummer och lunchen var väl sådär. Efter att jag hoppat in i Bild och Formarnas lek-och-lär-känna grupp så mådde jag lite bättre. "Enligt fysikens lagar" så kunde ingen av dom små glinen ta hand om sig själva så vi stora starka treor fick helt enkelt ta alla komandon. Hoppas att allt gick vägen även efter det att jag och David stuckit iväg, spårlöst.

Det är verkligen kul att vara tillbaka igen. Sa hon som fick hål på skon.

- 6e Oktober - 19:00 - Tyska skolgränd 4 -



Du kanske får en inbjudan!

Hur ser en polsk potatis ut och varför finns ordet "dubbelfitta" inskrivet i alla mobiltelefoners ordlista?
Imorgon. Imorgon. Imorgon. Jag ser faktiskt fram emot det! Idag införskaffades en höstjacka och en pälsmössa. Jag är helt enkelt redo för kylan.

Dagen innan första skoldagen är ofta nervös. Ingen vet varför, den bara är det - och det bara är så. Man måsta fylla sin fina skolväska med nyinköpta block+pennor och tvätta sina armhålor extra rena, kamma sitt hår och spruta på "aue de toilett" på nästan allt man äger. Egentligen vill jag sova nu för att sedan vakna ung och stark men självklart så ropar både garderoben och skorna frågandes efter mig. "Vem ska du välja av oss?!" Allt måste göras ordentligt och in i minsra detalj.

När jag och Marie tog vår årliga "slutpromenad" i vår stadsby, disskuterade vi lite smått om allt möjligt. Det pratades om skolan, födelsedagar, olyckor, lyckor, polska potatisar och kanske stänkte vi till lite om spelet "Boule." Slutpromenaden är alltid lika lärorik.

En polsk potatis är av ett litet slag. Den är inte större en tre sammansydda ärtor och har en lite sötare, men ändå besk smak. En helt klart billig variant av "knölfamiljen potatis" men också en stor restaurangfavorit.

Jag ska kanske fråga Beata om en middag? "Polsk Potatis?" Skulle jag kanske våga fråga någon mattelektion och då skulle hon skratta och svara Ja. Tänka sig. Jag ser fram emot det. Skola. Skola. Skola!

Hoppas verkligen att jag gjort allt man bör ha gjort nu. Det är tre dagar kvar på mitt sista sommarlov, ibland sover jag knappt på nätterna. Jag tänker en hel del. Många kanske tror att jag inte gör det. I sommar har jag gått igenom mig själv. Jag har dissikerat nästan varenda liten bit av mig och förstått att det finns en hel del jobb. Innan jag somnat har jag tänkt på hur jag reagerar, hur jag äter, hur jag svarar på frågor och kanske till och med på hur jag sköter mig. Vissa saker har jag känt vart bra, faktiskt, andra vill jag verkligen göra någonting åt. Sommarlovet som är mitt sista riktiga är slut om tre dagar men jag känner mig faktiskt inte så stressad som jag ser ut. Idag köpte jag skolblock att skriva i, ett med ränder och ett mindre med rutor. Senare hade jag återträff med Tite och allt kändes faktiskt som det skulle. Jag åt faktiskt tortellini.

Igår var det "Girls Night Out" med några andra gamla klasskamrater. Jag trodde aldrig att Jossan kunde slåss sådär och att jag själv kunde skrika så fult, men det gick. Efter att vi provsmakat på lökringar på en fin-fin grill vid -Hornstull?- så ramlade vi på Ozze - Vår gamla Svensklärare! "Världen är ibland mindre än en liten sko. " Det sa vi ju inte till Ozze, men vi pratade om en hel del annat. Kvällen kändes så kall ibland, den bara påminde mig om allt.

I morgon kommer David hem från Åland, antar jag. Jag antar att han kommer 22:30, men jag vet inte riktigt. Jag funderar på att åka till Vällingby och campa där ett tag tills han dyker upp. Och när han gör det har jag väl antagligen somnat i en buske och märker inte förens nästa dag att mannen som somnat bredvid mig inte är David.

Jag önskar mig:

* Fred på Jorden *regel*
* Födelsedagspresenter
* Att klockan 22:30 imorgon skulle vara "nu"
* En Dumleklubba
* En brevduva
* En linbana
* Höstjacka
* VG i matte B

Och självklart en hel del andra omöjliga önskningar, ni vet hur det är.

Men som sagt. 72 timmar kvar, lite mindre till och med. Nu ska jag kanske kolla på Titanic igen, eller "Den lilla sjöjungfrun." Jag gillar saker som inspirerar mig till kärlek etc. Kanske har jag inte gjort allt som jag borde, men det är ju ungefär som "Fred på Jorden."

Det är så svettigt efter att man sprungit. Ibland darrar händerna, man får det svårt att andas. Jag vet inte varför man andas in så mycket luft när man springer, kanske får man för sig i jäktandet att lite extra luft kan få en att sväva en aning? En man tog kort på mig när jag sprang, jag gjorde vinnartecknet. Det är alltid så när jag springer, jag har makten över mig själv och det gör att jag fortsätter. Jag vinner alltid första priset när jag nått mållinjen, motståndarna som inte förstått att dom medverkat kommer på andra platsen och applåderar leende åt mig. Deras händer darrar aldrig som mina, men Oj vad jag vinner. Ibland är svetten pokalen.

Nu börjar jag må illa. Inte riktigt "spy-illa", men det gör lite ont i magen, i tarmarna och kanske hjärtat. Det kan bero på flera saker. Jag har ätit en hel del tax-free godis, alltså, mycket. Jag sitter i mitt rum i stan igen efter en veckas ren semester på Åland (Ja Peter, det stämmer.) Och min agenda säger mig att det är så jävla dags snart. Spola tillbaka tiden kanske?

Öarna tog aldrig slut, inte nätterna heller och dagarna bjöd en ner till klipporna. Från de röda vägarna kunde jag och David gå ner till det varma, öppna havet och svalka oss. Kanske vila oss från vilan ett tag.

När jag tittar tillbaka så störs jag av ett tickande ljud. Det luktar stad och det luktar som det alltid gör i slutet av sommaren. Alla skor som turisterna tror sig ha köpt för ett billigt pris börjar avge oroväckande dofter. Glassbarernas strutmakare är inte alls lika glada som dom var i Juni och gatumusikanterna tjänar tio euro mindre. Stortorget och Slottsbacken, Svartmangatan och Tyskan - alla gränder och platser som man ser nästan varje dag känns oroväckande. Jag vet att dom snart inte kommer vara lika spillda med vaniljglass som barnen ångrat att dom valt. Snart ligger det bara kletiga löv och oknäckta kastanjer i rännstenen och mina lila opregnerade mockaskor kommer säkert känna sig mer än välkommna där. "Tack för att du lät oss läcka!" Ropar dom innan dom hoppar ner sig i en hundbajskorv.

Nää. ...
Jag kanske borde bli brunare? Köpa ett pennskrin?

Till att börja med så borde jag käka upp det där godiset.

Puss & Kram, bajsa på en dam