Barnens Bibel
När jag var liten prenumererade jag på Bamse. (Självklart så kom det en Kalle Anka O.c och en Kamratposten också, men idag handlar det om Bamse.) Bamse är världens starkaste, men också snällaste, lilla blåbyxade björn. Han har en familj på fyra barn och en varmhjärtad honbjörn med samma klädstorlek som han själv vid sin sida. Alla älskar bamse. Två av björnens bästa vänner bor precis i närheten av honom själv, och vill kalla sig Lille Skutt och Skalman. Vännerna bildar en trio på en stark, en rädd och en smart fabelinspirerad moralkaksserie. Jag minns att jag gillade när det handlade om kärlek i serien men också när man fick en inblick i Vargens hemliga gångar som fanns under hans varg-kula. Serien kunde sluta med att:
1. Alla dricker saft tillsammans.
2. Bamse kastar upp någon/något i luften.
3. Skurken i dramat gråter/blir arg medan alla i "Bamses gäng" fnittrar.
Hur blir barn som läser detta påverkade av serien? Har JAG fått några slags psykiska besvär/åkommor p.g.a detta eller har Rune Andersson gjort en serie helt baserad på fullkomlig godhet?
Är Bamse barnens lättlästa Bibel?
På första sidan av alla Bamsetidningar från "min tid" fanns en brevsida. Låt mig visa ett utdrag från Nr10 (1994):
Brev från Sara Hjalmarsson:
"Hejsan Skalman! Jag skulle vilja veta hur man gör en tidsmaskin som verkligen fungerar! Jag gjorde en som gick fem minuter framåt. Snälla Skalman skriv några instruktioner!"
Skalmans svar blev tyvärr att, den enda som förstod hans ritningar var han själv. Men han ville verkligen veta hur hennes tids-maskin såg ut.
Jag vill också gärna visa brev från två människor som sökt en eller flera brevvänner:
Från Torunn, 11 År:
¨Jag vill så innerligt gärna ha brevvänner.
Mina intressen är allt som gör livet värt att leva.
Det spelar ingen roll i vilken ålder du är.
Själv är jag 11 år.
Så skriv gärna, särskilt om du är född 82.12.02.
Många kramar från er Vän.¨
(Hoppas verkligen att du fick svar Torunn.)
Brev från Hedda 7 år:
Hej, jag heter Hedda och är 7 år. Jag är intresserad av ridning, gymnastik och skolan. Jag vill ha brevvänner 7-11 år. Jag vill att alla vuxna och barn ska vara vänner. Om du gillar samma saker som jag så vill jag bli vän med dig.
(Hoppas du hittat någon som gillar skolan och som anser att vuxna och barn ska vara vänner, Hedda.)
Nog påverkas nog barnen utav Bamses övermogenhet och goda hjärta men att det slutar i att dom skriver som Torunn och Hedda är ändock lite skrämmande. "Om du gillar samma saker som jag så vill jag bli vän med dig."
Om jag inte minns fel så var väl allt det Bamse ville att blanda alla färger och former utav djur som samlats i hans Bamse-by? Alla fick vara med och leka, om dom lekte snällt, som bamse sa att man skulle.
Kanske är hela tidningen för moralisk? Så moralisk att det blir dubbelt upp, dubbelmoral. Krösus Sork, Knäcke-Benkross, Knocke&Smocke, Vargen och resten av alla "elakingarna" i tidningen får gärna vara med att leka, om dom ändrar sina personligheter och sätt totalt. Alla måste hjälpa alla, följ strömmen av hjälpsamhet och lycka så mår du bra, mår som Bamse.
Jag skulle kunna skriva mycket, MYCKET, mer om det här Bamse-traumat. Men jag antar att det får hamna som ett eget kapitel i min självbiografi. (Som säkert hamnar på marknaden efter att de upptäckt mig.)
I Bamse nummer 10 från 1994 är bamse själv på framsidan. På bilden hjälper han ett par igelkottar upp ur en virvlande fors, fast i berättelsen är det han själv som behöver hjälpen. Det slutar med att en burk Dunderhonung ("drycken" som gör honom stark) räddar honom innan han krossas mot kvarnhjulet som finns i forsen. Bamse upplevde en nära-döden-upplevelse men det enda han säger som slutreplik precis upptagen ur vattnet blir bara: "Puh! Jag blev faktiskt NÄSTAN RÄDD!"
Skönt att det finns en björn som är så modig, snäll och stark som Bamse.
Synd att varken tidsmaskinen eller Bamse-Byn finns på riktigt.
Men Tack ändå för alla starkt snälla år! Och Tack för att ni i alla fall bjöd in Vargen på julmiddag ibland, trots den svarta färgen och de elakheter han gjort.
//E.Skagerberg
1. Alla dricker saft tillsammans.
2. Bamse kastar upp någon/något i luften.
3. Skurken i dramat gråter/blir arg medan alla i "Bamses gäng" fnittrar.
Hur blir barn som läser detta påverkade av serien? Har JAG fått några slags psykiska besvär/åkommor p.g.a detta eller har Rune Andersson gjort en serie helt baserad på fullkomlig godhet?
Är Bamse barnens lättlästa Bibel?
På första sidan av alla Bamsetidningar från "min tid" fanns en brevsida. Låt mig visa ett utdrag från Nr10 (1994):
Brev från Sara Hjalmarsson:
"Hejsan Skalman! Jag skulle vilja veta hur man gör en tidsmaskin som verkligen fungerar! Jag gjorde en som gick fem minuter framåt. Snälla Skalman skriv några instruktioner!"
Skalmans svar blev tyvärr att, den enda som förstod hans ritningar var han själv. Men han ville verkligen veta hur hennes tids-maskin såg ut.
Jag vill också gärna visa brev från två människor som sökt en eller flera brevvänner:
Från Torunn, 11 År:
¨Jag vill så innerligt gärna ha brevvänner.
Mina intressen är allt som gör livet värt att leva.
Det spelar ingen roll i vilken ålder du är.
Själv är jag 11 år.
Så skriv gärna, särskilt om du är född 82.12.02.
Många kramar från er Vän.¨
(Hoppas verkligen att du fick svar Torunn.)
Brev från Hedda 7 år:
Hej, jag heter Hedda och är 7 år. Jag är intresserad av ridning, gymnastik och skolan. Jag vill ha brevvänner 7-11 år. Jag vill att alla vuxna och barn ska vara vänner. Om du gillar samma saker som jag så vill jag bli vän med dig.
(Hoppas du hittat någon som gillar skolan och som anser att vuxna och barn ska vara vänner, Hedda.)
Nog påverkas nog barnen utav Bamses övermogenhet och goda hjärta men att det slutar i att dom skriver som Torunn och Hedda är ändock lite skrämmande. "Om du gillar samma saker som jag så vill jag bli vän med dig."
Om jag inte minns fel så var väl allt det Bamse ville att blanda alla färger och former utav djur som samlats i hans Bamse-by? Alla fick vara med och leka, om dom lekte snällt, som bamse sa att man skulle.
Kanske är hela tidningen för moralisk? Så moralisk att det blir dubbelt upp, dubbelmoral. Krösus Sork, Knäcke-Benkross, Knocke&Smocke, Vargen och resten av alla "elakingarna" i tidningen får gärna vara med att leka, om dom ändrar sina personligheter och sätt totalt. Alla måste hjälpa alla, följ strömmen av hjälpsamhet och lycka så mår du bra, mår som Bamse.
Jag skulle kunna skriva mycket, MYCKET, mer om det här Bamse-traumat. Men jag antar att det får hamna som ett eget kapitel i min självbiografi. (Som säkert hamnar på marknaden efter att de upptäckt mig.)
I Bamse nummer 10 från 1994 är bamse själv på framsidan. På bilden hjälper han ett par igelkottar upp ur en virvlande fors, fast i berättelsen är det han själv som behöver hjälpen. Det slutar med att en burk Dunderhonung ("drycken" som gör honom stark) räddar honom innan han krossas mot kvarnhjulet som finns i forsen. Bamse upplevde en nära-döden-upplevelse men det enda han säger som slutreplik precis upptagen ur vattnet blir bara: "Puh! Jag blev faktiskt NÄSTAN RÄDD!"
Skönt att det finns en björn som är så modig, snäll och stark som Bamse.
Synd att varken tidsmaskinen eller Bamse-Byn finns på riktigt.
Men Tack ändå för alla starkt snälla år! Och Tack för att ni i alla fall bjöd in Vargen på julmiddag ibland, trots den svarta färgen och de elakheter han gjort.
//E.Skagerberg
100
Det här inlägget blir det hundrade på min blogg. Jag har säkert precis ätit exakt hundra ostbågar och tänkt att jag inte borde det, också exakt hundra gånger. Vad gör talet hundra så speciellt? Är det för att Törnrosa sov jävligt länge eller för att det är så födelsedagssången går?
"Javisst ska han leva uti hundrade år!"
Apropå födelsedag och sång så fyllde David 18 år igår! Nu kan också han köpa öl på Ica och besöka det där stället "krogen." Han har alltså 82år kvar innan hundra. Tack för att du är ett halvår älde än mig och lär mig det jag inte borde veta. Jag är sjutton och ett halvt. David är nu i myndighetsvecket och kan till och med skriva under sina papper själv. Grattis David!
Ja må han leva, JA MÅ HAN LEVA, ja må han leva uti hundrade år! Javisst ska han leva, javisst ska han leva, javisst ska han leva uti hundrade år.
Ett fyrfaldigt leve för David, han leve; "Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!"
Hundra år, hundra inlägg. Grattis och Godnatt.
"Javisst ska han leva uti hundrade år!"
Apropå födelsedag och sång så fyllde David 18 år igår! Nu kan också han köpa öl på Ica och besöka det där stället "krogen." Han har alltså 82år kvar innan hundra. Tack för att du är ett halvår älde än mig och lär mig det jag inte borde veta. Jag är sjutton och ett halvt. David är nu i myndighetsvecket och kan till och med skriva under sina papper själv. Grattis David!
Ja må han leva, JA MÅ HAN LEVA, ja må han leva uti hundrade år! Javisst ska han leva, javisst ska han leva, javisst ska han leva uti hundrade år.
Ett fyrfaldigt leve för David, han leve; "Hurra, Hurra, Hurra, Hurra!"
Hundra år, hundra inlägg. Grattis och Godnatt.
Ljusa erkännanden
Att erkänna saker har aldrig varit min starka sida. Jag vill helst inte berätta. Jag vill helst inte säga varför jag gör en sak eller varför jag inte gjorde den andra! Är det förbjudet att vara ensam med sig själv?
Igår ringde jag Birger trots allt. Det hade ju gått så fruktansvärt dåligt och han höll med. Omprovet blir nästa vecka och som jag sa i telefon innan vi la på "Tack så mycket! Jag ska verkligen plugga nu, hela helgen!"
Synd att hälften av helgen redan gått och jag är fortfarande ganska opluggad på språkets historia.
Jag är dålig på matte också, det sa pappa igår. Varför pluggar jag inte på det istället för att ägna fem timmar åt datorn?
Jag vill inte ha med matte att göra, erkände jag. Det är inte min starka sida. Fast trots att jag erkänt så fortsatte han att vara arg. Vad gör man då?
Veckan den här veckan har vart virrig. Jag har glömt och struntat i. Glömt en födelsedag. Struntat i matte, svenska och historia. Glömt att ringa, struntat i att planera. Men jag har också skippat totalt och till och med somnat bort. Vad gör man åt sådana veckor? Ska man bara låta dom ha sin gång eller måste dom stoppas?
Rummet blir aldrig klart. Ögoninflammation eller något är i vägen. När det är tillfrisknat insjuknar väl något annat.( Kanske är det jag som blir sjukt galen.) Det ska kanske helt enkelt inte hända, jag kanske ska vara rumslös tills jag flyttar.
Jag måste erkänna att jag är en av många människor som tror på ödet. Inte att allt är ödesbestämt, men mycket ligger och knaprar på ödeskanten. Och nu när jag erkänt det så kan väl kanske ödesguvden pingla lite på mig med sin ödesstav och ge mig lite vackert. Någonting ljust? Det skulle kännas bra denna lördagsmorgon som fortfarande inte suddat ut gårdagens felaktiga ödesknaster.
Igår ringde jag Birger trots allt. Det hade ju gått så fruktansvärt dåligt och han höll med. Omprovet blir nästa vecka och som jag sa i telefon innan vi la på "Tack så mycket! Jag ska verkligen plugga nu, hela helgen!"
Synd att hälften av helgen redan gått och jag är fortfarande ganska opluggad på språkets historia.
Jag är dålig på matte också, det sa pappa igår. Varför pluggar jag inte på det istället för att ägna fem timmar åt datorn?
Jag vill inte ha med matte att göra, erkände jag. Det är inte min starka sida. Fast trots att jag erkänt så fortsatte han att vara arg. Vad gör man då?
Veckan den här veckan har vart virrig. Jag har glömt och struntat i. Glömt en födelsedag. Struntat i matte, svenska och historia. Glömt att ringa, struntat i att planera. Men jag har också skippat totalt och till och med somnat bort. Vad gör man åt sådana veckor? Ska man bara låta dom ha sin gång eller måste dom stoppas?
Rummet blir aldrig klart. Ögoninflammation eller något är i vägen. När det är tillfrisknat insjuknar väl något annat.( Kanske är det jag som blir sjukt galen.) Det ska kanske helt enkelt inte hända, jag kanske ska vara rumslös tills jag flyttar.
Jag måste erkänna att jag är en av många människor som tror på ödet. Inte att allt är ödesbestämt, men mycket ligger och knaprar på ödeskanten. Och nu när jag erkänt det så kan väl kanske ödesguvden pingla lite på mig med sin ödesstav och ge mig lite vackert. Någonting ljust? Det skulle kännas bra denna lördagsmorgon som fortfarande inte suddat ut gårdagens felaktiga ödesknaster.
Det viktiga
Hon kände sig så fruktansvärt trött. Hennes huvud var tungt men ögonlocken tyngre. Magen spände och allt som fanns kvar att göra, var det viktiga. Vart hade dagen tagit vägen? När hade det hunnit bli kolsvart utanför hennes fönster?
I hennes huvud försökte hon minnas hur hon vaknade.
Något hade ringt och sen stängts av. Utanför täcket hade det känts kyligt, en fuktig morgon. (Tack för att jag fick värma mig hos dig.) Det var inte förens klockan slagit 18:00 som dom började röra på sig på riktigt. Ingen hade orkat titta klart på filmen eller borstat bort spånen på lakanet. Hon ville inte gå hem. Hon ville stanna i spånsängen, även fast hon började få lite ont i magen. Men det viktiga som fanns kvar att göra skrek i hennes huvud. Regnet fick henne att bli sugen på salt. Mat och popcorn. I hemmets lugna vrå satt hon nu med det snöblandade regnet piskandes mot det höga fönstret. Ovädrets vrål dämpade de viktigas skrik och hon började känna sig trött igen. Kolsvart, det betydde alltid sovdags.
Svenskaprov, Engelska Nationella och Redovisning. Kunde inte uppgifterna, samvetet och skriken också förstå när det var dags att sova?
(När man lägger en mörk duk över en fågels bur så somnar den strax därefter.)
Hon gick fram till fönstret och tittade ut på mörkret. "Nu sover alla fåglar som ser det jag ser."
Det viktiga hördes inte längre nu. Det flög iväg i mörkret, flög kanske iväg under någon duk någonstans, hon brydde sig inte. Och i hennes position av obalanserad oviktighet stängde hon av datorn och gick till sängs. Ingen uppvärmd spånsäng som hon kanske hade velat, men en säng att sova i. Hon kände sig så fruktansvärt trött.
I hennes huvud försökte hon minnas hur hon vaknade.
Något hade ringt och sen stängts av. Utanför täcket hade det känts kyligt, en fuktig morgon. (Tack för att jag fick värma mig hos dig.) Det var inte förens klockan slagit 18:00 som dom började röra på sig på riktigt. Ingen hade orkat titta klart på filmen eller borstat bort spånen på lakanet. Hon ville inte gå hem. Hon ville stanna i spånsängen, även fast hon började få lite ont i magen. Men det viktiga som fanns kvar att göra skrek i hennes huvud. Regnet fick henne att bli sugen på salt. Mat och popcorn. I hemmets lugna vrå satt hon nu med det snöblandade regnet piskandes mot det höga fönstret. Ovädrets vrål dämpade de viktigas skrik och hon började känna sig trött igen. Kolsvart, det betydde alltid sovdags.
Svenskaprov, Engelska Nationella och Redovisning. Kunde inte uppgifterna, samvetet och skriken också förstå när det var dags att sova?
(När man lägger en mörk duk över en fågels bur så somnar den strax därefter.)
Hon gick fram till fönstret och tittade ut på mörkret. "Nu sover alla fåglar som ser det jag ser."
Det viktiga hördes inte längre nu. Det flög iväg i mörkret, flög kanske iväg under någon duk någonstans, hon brydde sig inte. Och i hennes position av obalanserad oviktighet stängde hon av datorn och gick till sängs. Ingen uppvärmd spånsäng som hon kanske hade velat, men en säng att sova i. Hon kände sig så fruktansvärt trött.
Påsklovskväll
Under påsklovet kunde man göra saker man aldrig gjorde då det bara fanns helger och två korta lediga dagar under en vecka. Men under ett helt lov, sju dagar, kunde det hända mycket mer. Man kunde åka till malmö, gå på emo-konsert, äta påskmiddagar och påskägg, gå på begravningar, beställa och köpa tapeter och sist men inte minst - umgås med vänner och solsken.
Elsa försökte verkligen vrida ur hela trasan med tid som kändes torr redan innan hon hann börja trycka och krama. Allt hade redan runnit ur i vasken. Lördag, tänkte hon och kollade igen på den digitala klockan. Hennes rum var stökigt men när solen lyste in så som den gjorde i den stunden, så orkade hon inte bry sig.
Om det blir grillning ikväll så blir det perfekt. Om ingen kommer så gör det inget. Det blir en fin kväll i alla fall.
"It´s a win, win, situation"
Som dom brukar säga i staterna.
Snart skulle bussarna till Ikea sluta gå. Fast hon hade noterat att det fanns perfekta gardiner även på Indiska.
Solen hade kanske flyttat sig lite väl mycket i rummet nu. Hade det gått en halvtimme? I lägenheten började det lukta som det alltid gjorde på somrarna. Nu nådde solstrålarna till hennes nakna fötter och långt bort i hallen hördes det plingande ljudet från hennes bärbara telefon. Den låg i lackväskan.
Några hade redan tackat nej till grillningen, det var för oplanerat. Det stora lovet hade inte börjat än, det lilla var snart slut.
*PlingeRingeDing*
Lackväskan med telefonen skrek så hon satte på sig skorna. Inga strumpor idag tänkte hon, det blir en fin kväll i alla fall.
Elsa försökte verkligen vrida ur hela trasan med tid som kändes torr redan innan hon hann börja trycka och krama. Allt hade redan runnit ur i vasken. Lördag, tänkte hon och kollade igen på den digitala klockan. Hennes rum var stökigt men när solen lyste in så som den gjorde i den stunden, så orkade hon inte bry sig.
Om det blir grillning ikväll så blir det perfekt. Om ingen kommer så gör det inget. Det blir en fin kväll i alla fall.
"It´s a win, win, situation"
Som dom brukar säga i staterna.
Snart skulle bussarna till Ikea sluta gå. Fast hon hade noterat att det fanns perfekta gardiner även på Indiska.
Solen hade kanske flyttat sig lite väl mycket i rummet nu. Hade det gått en halvtimme? I lägenheten började det lukta som det alltid gjorde på somrarna. Nu nådde solstrålarna till hennes nakna fötter och långt bort i hallen hördes det plingande ljudet från hennes bärbara telefon. Den låg i lackväskan.
Några hade redan tackat nej till grillningen, det var för oplanerat. Det stora lovet hade inte börjat än, det lilla var snart slut.
*PlingeRingeDing*
Lackväskan med telefonen skrek så hon satte på sig skorna. Inga strumpor idag tänkte hon, det blir en fin kväll i alla fall.
MissSkippy
Kära vänner. Livet är fyllt av missförstånd och missade lektioner. Den dagen då du kommer för sent till en lektion kanske en annan människa i samma stund tappar sitt missförstånd. Jag själv, där emot, råkade missuppfatta en hel del en dag. Det kanske var igår. Jag kanske trodde på något jag själv hittat på, som senare fick ett overkligt bevis av någon obekväm mytoman.
Obalans är vad det är och mamma hade kanske rätt. Fast när jag springer gör det ont.
Jag tror jag har sträckt min hjärna.
På lördagMORGON bär det av till näst, näst största staden, Malmö. Vi ska bo på hotel, gå på konsert, äta socker och förhoppningsvis ha roligt. (Tur att Marie följer med, aKa "marängen") I sanningens namn så är ju alla rädda för Emos.)
Idag var det teater utan att jag var där, igen. Som vanligt och stjärnstop. Pappa säger att man aldrig bör skaffa sig vanor, det blir så lätt en vana. Synd att allt man gör dagligen är vanor. Fast det finns ju bra och dåliga vanor.
Jag åt nyss ett halvt glasspaket - Bra vana.
Jag skippade teatern - Dålig vana.
Jag brukar... Fan vilken rip-off på kellogsreklamen, jag tror jag skippar.
Dags att balansera glassen med lite bad. Kallt och varmt och en massa missar.
Obalans är vad det är och mamma hade kanske rätt. Fast när jag springer gör det ont.
Jag tror jag har sträckt min hjärna.
På lördagMORGON bär det av till näst, näst största staden, Malmö. Vi ska bo på hotel, gå på konsert, äta socker och förhoppningsvis ha roligt. (Tur att Marie följer med, aKa "marängen") I sanningens namn så är ju alla rädda för Emos.)
Idag var det teater utan att jag var där, igen. Som vanligt och stjärnstop. Pappa säger att man aldrig bör skaffa sig vanor, det blir så lätt en vana. Synd att allt man gör dagligen är vanor. Fast det finns ju bra och dåliga vanor.
Jag åt nyss ett halvt glasspaket - Bra vana.
Jag skippade teatern - Dålig vana.
Jag brukar... Fan vilken rip-off på kellogsreklamen, jag tror jag skippar.
Dags att balansera glassen med lite bad. Kallt och varmt och en massa missar.
Livets goda
"Och sen kan ju du och mamma åka och kolla på tapeter någon dag."
Fjärilar spred sig i hennes kropp och för några sekunder fanns det inget annat än kärlek och söta dofter på jordens runda grund. Han skulle snart få klart garderoberna, pappan. Om bara några dagar, kanske under lovet, så skulle färgen i taket målas på. Tankarna på spackel fick henne helt enkelt att rysa av välbehag. Ett rum med utvalda tapeter, tomma garderober och en doft av nymålat, kunde få vem som helst att frusta i jublande glädjerop. Men Elsa visste verkligen vad ren lycka var när den tanken sipprade igenom henne, tanken på inredning och nytt. Tanken på ett nytapetserat rum.
Fjärilar spred sig i hennes kropp och för några sekunder fanns det inget annat än kärlek och söta dofter på jordens runda grund. Han skulle snart få klart garderoberna, pappan. Om bara några dagar, kanske under lovet, så skulle färgen i taket målas på. Tankarna på spackel fick henne helt enkelt att rysa av välbehag. Ett rum med utvalda tapeter, tomma garderober och en doft av nymålat, kunde få vem som helst att frusta i jublande glädjerop. Men Elsa visste verkligen vad ren lycka var när den tanken sipprade igenom henne, tanken på inredning och nytt. Tanken på ett nytapetserat rum.