Elsa Skagerberg

Det är onsdagkväll och det var onsdagdag och alla dessa timmar har spenderats till ingenting egentligen. Jag har suttit på en och samma stol från det att den ljusaste timmen färgade väggarna gula till det att allt blev mörkt. Det tändes aldrig några lampor, utan jag satt där och fick komma på mig själv med att sitta där, på samma stol i ett skrämmande lägenhetsmörker. Vad betyder sådana dagar, finns dem av en anledning? 

Gårdagen däremot var av en helt annan kaliber. Så annorlunda att den här bloggen inte är värd att jag skriver om det. 

I morgon ska jag gå upp, jag ska ställa min väckarklocka. Jag ska åka till universitetet där jag läser svenska och jag ska fanimej lära mig något, gå slut på dagen tills det att det blir kväll och natt och kallt, jag ska känna att det blir kallare, jag ska ta på det. 

Nu. Just nu visslar det lite i näsborrarna när jag andas, fruktansvärt. Jag kommer att vara vaken för länge, jag kommer att vara vaken tills det att den första oktober påbörjats och jag kommer att besudla det datum jag så gärna ville väga upp den här dagen med. Att man aldrig slutar påverka sig själv, knuffa sig själv. Kommer man någonsin att kunna stanna och börja om. 

Betyder adjö tystnad? Betyder orden "hej då" egentligen "hej då ljud"? Vi kommunicerar genom snacket men vad säger egentligen detta prat? vad håller vi på med?

X och 0 kommer ut från en restaurang och stannar sedan framför varandra med nöjda miner: 

X - "Ja, tack så jättemycket, det här var verkligen trevligt."

0 - "Ja men, tack själv, det här måste vi verkligen göra om."

X - "Mm.."

0 - "Mmh.. Nej, nu ska man nog dra sig hemåt va?"

X - "Ja, men vi ses snart igen"

0 - "Absolut, ha det så bra nu, hej."

X - "Hejdå, hej"

Personerna X och 0 går sen ner för samma gata, högst en meter ifrån varandra, i dödlig tystnad. 

Hur länge, kan man (jag) ju fråga sig, räcker ett hejdå då? När kan man efter att ha sagt hejdå, säga hej igen? "Nejmen hej, där var du igen!" 

Det hände aldrig, tragiskt. Kommer de att ta samma tunnelbana? Sitta enskilt och stirra och tänka på den roliga kvällen? 

Var det sådant man borde ha lärt sig under Barbietiden? Belsebub alltså. 

Anyways, jag är strandsatt i en fåtölj, i mitt rum, i vår lägenhet, i gamla stan, Stockholm, Sverige. Pappa har någon sjuka, inte baconsnuvan, men en sjuka. Därför sitter jag är och sjukvakar, sjukt. Vad skulle det ge för hjälp? Men sen så har jag ju viktiga ärenden här hemma, använda mitt nyköpta schampo till exempel. 

Annars då? Jo tack. Tänker inte alls på grammatik eller stilistik eller semantik eller chokladbit. Jo, det sista, mmmm. 

Nu är det schampotajm mina vänner, schampotajm. 

madderfikker

 

Jag är så ofantligt fylld av oanvändbar energi! Så fruktansvärt uppspelt att jag måste stå på händer. 

Idag har jag shoppat för att dämpa mina dampsyndrom, jag har pratat med främlingar, funderat på vad som skulle hända om man sprang, vrålandes över plattan och rakt igenom hela Sverige.  

Många tycker nog att den här fantastiska energin borde gå åt till studier eller varför inte miljövänliga glödlampor? 

Enligt mig kvävs den bäst av kaffe och choklad, FEL! Ha! 

Hej då bloggen, jag måste dansa. 

Barn ska kunna säga kvistfritt kvastskaft, inte kviss kviss kvass kvass, som jag själv tycker låter betydligt smartare än ett kvistfritt kvastskaft, vad ska man med det till? 

Som ni märker är jag lite smågnabbig, jag skyller på David Svensson, ja, ni läste rätt och jag skrev inte fel. Enligt min mamma så känner jag honom. Skönt att ha någon att skylla på när det kommer till en själv, kanske äger han en laxask? Ska fråga nästa gång. 

I vilket fall som helst så var jag på universitetet idag, men trots det så föds det röda små pluppar under mina egenord när jag skriver, borde inte mitt rättstavningsprogram förstå att jag har tenta snart och att dessa pluppar inte får existera? Antar att Svensson har ändrat i ordboken. 

Ordbok. Tenta. Vilket fruktansvärt ord. Det är vad barnen borde lära sig tidigt att säga utan att rysa och drömma mardrömmar. Eftersom att jag aldrig lärt mig innebörden av ordet eller allvaret i det, så säger jag kviss kviss kvass kvass. 

Tack och adjö, dö tenta dö. 

Elsa eller en ledsen psykopat. 

 

Bang, bang