Elsa Skagerberg

Här kan man tydligen sitta länge. Här mitt i natten, med ingen egentlig anledning till att somna. Inget att vakna för, förutom ännu en dag av dagdriveri. Att hänge sig åt något. Att bestämma sig. Kanske blir det som jag hoppas och tror att dagen då jag plötsligt väcks av att bara veta kommer. En dag regnar det katter och hundar och en annan är det snustorrt. Livet är fyllt av inspiration till att leva, ja, det sägs till och med att man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att man blir trött trots oviktigheten i att stiga upp nästa dag. Kroppen lever sitt liv och själen ellervadfandetnuär lever ett annat. *Mamma kommer in och säger ”hördu, klockan är två snart.” Hon har sitt på det torra, men vad gjorde hon uppe? Tänk vad tiden på dygnet bestämmer över vem du är. Vem man är. Man säger gärna ”Man” sa en man när man tänker på människan. Man är en del av en grupp i ett delat liv på en skorpa av jord och vatten och eld. Och nu, nu är klockan två. Hördu.

Jag tänker ofta på hur jag i situationer ska utnyttja dom bäst. Jag äter ofta till gränsen av vad jag klarar av Jag kan då och då inte kontrollera attacker av gråt och skratt samtidigt Jag älskar starka känslor av alla slag Jag älskar att minnas -> Jag gillar att minnas något man borde glömt Jag ser gärna saker ur alla perspektiv jag kan komma åt Jag har gärna mer åsikter än vad jag egentligen har Jag cyklar utan hjälm Jag simmar under vatten med öppna ögon Ibland ger jag mig själv påhittade sinnen, typ, tankeläsning Det finns något levande i krystande situationer Jag kan inte sluta provocera Jag skapar då och då identiteter där jag lever anonymt Jag gillar adrenalin Jag gillar folket och jag hatar folket Älska babbel och älska fuckyou-fingret Hata onda trollkarlar Jag gillar bröd och jag gillar smör Jag gillar att läsa min egen blogg Jag gör det mer än gärna Fyfan

Idag vaknade jag i Stockholm efter att under en lång, kortare tid ha vaknat i centrala Paris. Allt kändes så ovant bekant. Dofter och rörelser och dragningskraften, från ett äpple till ett päron, så att säga. Man kan inte jämföra äpplen med päron, säger min kloka syster, och det kan man verkligen inte. Väl hemma med en ännu ouppackad väska och ännu olöst propp i vänsterörat kan jag kort och gott säga att det finns så otroligt mycket frukter.