Elsa Skagerberg

När jag kommer hem vill jag att det är lugnt. Jag vill ha mat och jag vill att det ska vara riktigt stilla. Inte maten alltså, utan allt annat.
Jag gillar när jag är varm och törstig och det finns en kran som kan ge mig vatten.
Det finns en säng i mitt rum och jag gillar när jag kan ligga i den och sova utan att tänka på allt det där som gör att sängen känns för stor. Jag gillar när det är morgon på en lördag och utanför är allt ljust som det ska vara och jag kan äta frukost på riktigt och jag kan läsa tidningen som jag vill läsa den.
Jag gillar när jag promenerar hem, för det händer inte ofta, och det regnar inte för mycket. Jag gillar när bilar åker när det är mörkt så att dom formar saker med sina lysen på alla mörka vägar och allt passar så bra till musiken i min iPod. Något mer jag gillar är hemligt och det gilar jag också, att jag kan ha något som är just det.
Och en annan sak som jag skulle kunna lära mig att gilla är när jag har tid för att göra saker som behövs göras, och göra dom.

Det är bara det att, nu är det så lugnt. Och jag är törstig och jag ska hämta ett glas vatten och sila det mellan mina tänder och svälja det och känna att min tunga blir kall och sen så ska jag äta lakrits fast jag inte borde. Sen kanske jag försöker lära mig att gilla att göra det jag ska nu när jag har en chans.

Jag gillar att skylla på saker också och jag gillar att bada och jag tror att jag måste göra det snart.

Så, just det, blogga. Igår ville jag skriva men det fanns ingen tid och idag försöker jag eftersom rastlösheten våldtar mig. Just det. Pappa tror att jag kommer bli just det, våldtagen, eftersom jag har en blogg. Kanske är det just det jag blir, av mig själv. På något jävla sätt.

Sista föreställningen för i år var i går och lustigt nog så rimmade det jag nästan precis skrev.
Vad har jag att se fram emot då? En äventyrlig jul kanske, ifall ingenting går som det ska, så att säga. Man tycker att vi ska vara hos Syster istället för Uppsala, då får hon ju en anledning att städa.

Anledningar, vad har jag för anledningar till att göra allt jag gör?
Idag var det utvecklingssamtal med mentor Beata. "Hur är det annars då?" Jo tack. Så klart man svarar att det är ok, men jag har ju fortfarande IG i matte B.

Dags att satsa kanske, sista valsen, sista tryckarlåten, sista terminen innan sista chansen. "Betygen sätts vecka 2.!"
Plikten ska leda dig och ångesten ska driva dig! Hej Pappa, jaja, JAG SKA!
Fast rösterna leder mig ändå ingenvart och vad fan är ångest? Nu åker jag till Spånga för att plugga religion - Vem är jude och etc. Plugga, hörde ni det? Sen så är det ju onsdag i morgon också, snart fredag alltså.
Tack gode gud.

Idag var jag hemma från skolan, igen. Fick för mig igår att jag var magsjuk, sen var det huvudvärk.
Idag då allt ringde, då jag vaknade - och då jag kände det, så sa jag Nej och jag ville det tydligen tillräckligt. Nej alltså.
Vid nästa vaknande så var det telefonen - "Ja du kan komma över. (Ja gör det nu.)"
Vi låg i min sjukdomssäng till klockan tre och tills det att det började bli mörkt ute drack vi kaffe och åt bröd med smör och allt det där. Efter att han åkt och efter att vi sagt adjö vid mina två ytterdörrar så gick jag tillbaka in till köket för att fortsätta sjuk-fikat fast med utbytt sällskap. Ett tag var jag jätteglad över att vi över huvudtaget hade en tv, för det är det faktiskt inte alla som har. Men efter ett annat tag så gick jag ut då jag, utan anledning, kände sympati för program jag inte ens borde känna till. Kände mig på något sätt lite blödig och blöt, men det var ju inte så konstigt, med tanke på vädret.
Inte för att det var ett piskande regn med bakrundsjud av åska, men jag gick ändå in i den där gamla begagnade butiken mest för värmens skull. Priset blev 90 svenska enkronor. En film och en tröja." Aldrig blir det tillräckligt!" Tänkte alla konsumenter på denna jord och jag med när mannen räckte mig påsen med det nyinköpta och växeln. Tack, tack och Hejdå. Stegen förde mig vidare till de tomma - ofarliga gatorna.
Det regnade och påsen prasslade i takt till vinden. Ibland lät det som om någon gick bredvid mig, det lät så när blåsten plockade upp några ihopgeggade löv från rännstenen och lät dom dras en bit över asfalten, över lite knastrande grus. Ho, ho? Men allt var bara jag, det var bara jag, alltså - Jag.
Började gå hemmåt, kissnödig. Ville skriva ner allt jag tänkt under kvällen men nu tycks allt ha försvunnit, allt som var så bra. Kom det ut med urinet? Imorgon ska jag gå till skolan och lära mig mer om människan, visa den nya tröjan, prata om förbjudna program. Skänka en tanke åt igår som är idag och kanske vara glad över att jag orkade slösa bort en hel dag åt sakerna jag inte ens vet att jag kan slösa tid på i vanliga fall.

*Avslutar kvällen med att äta den där godisbiten som ser ut som en kycklingklubba.*

Nu har alla glas och koppar på skrivbordet äntligen klistrats fast på trät. Precis som klumpen i magen. Precis som all den där dyngan. Allt ligger och skvaplar med magsaften och jag vet att hon snart inte orkar mer. Vart är allt man behöver minst, när man behöver det som mest?
Alltså, egentligen, så spelar det ingen roll. Jag kan göra om det. Jag kan diska glasen och jag kan byta schema. Jag kan vända på halsbandet så att rätt sida visas för världen!
*Gör det nu.*
Jag tror inte på gud men jag tror på det där andra, det man kan be om själv och det man kan göra själv och det man kan skrika om och kanske få gjort någon gång.
Allt det där som känns så långt bort kan vara nära och det som skrämmer en för att det sitter som klistrat på ens kropp kan snart hoppa tre skutt bort och sen förvinna.
Alltså. Jag har läxor, jag är inte så där annorlunda, har ingen sjukdom! Det är stökigt i mitt rum också och ibland är jag rädd för att inget, ingenting alltså, kommer att gå som jag vill att det ska gå. Rakt fram alltså. Kanske upp i luften, så att jag kan fånga det igen sen när det trillar ner som en tennisboll som är mjuk.
"Bränd!"
Bara jag börjar någon jävla gång så kan jag ju skrika så! Bara jag Gör Det!
*GÖR DET! *
Magsaften bubblar och glasen står kvar och provet är i morgon.