Bröllop
Tuggummit i min mun har börjat smula sönder. Tuggummit har tuggats på så fruktansvärt länge att det på något vis har hittat en utväg, nersmulning och förintning av mitt syrestarka saliv. Att undvika nersväljning är fel, mintsmulorna som geggar samman och lossnar igen vill inte tuggas på mer, dom går inte att tugga men ändå, trots hela jävla omöjligheten, så siltuggar jag skiten mellan tänderna. Så tråkigt har jag.
Jag är tillbaka på jobbet och Alibaba gifter sig med de fyrtio rövarna. Antar jag. Det låter så. Jag tuggar i takt med den alibabianska musiken som låter sorgsen och lite mördande, som att brudgummen verkligen hugger någon i bröstet. Hoppas att det är tårtan som skivas upp, eller i alla fall en väldigt elak rövare.
Som sagt, jag är utsvulten av tristess och om jag spottar ut tuggummit nu så vet jag inte vad som händer, prins ali vilken magi aliababa.
bajskorven brinner
Jag skulle vilja skriva ett klagomål. Jag vill gärna klaga över något? Kanske något som har hänt? Eller någonting som ska hända, som kanske inte är planerat men som man vet är dåligt och kommer irriterna. Så känns det åtminstone, dåligt.
Jag har sovit för mycket eller för lite. Landet levde sitt eget liv, på ett helt annat sätt än vad stan gör. Stan är anonym och inte högljudd när man vill det och tvärt om. Landet är luftigt och lummigt och det låter mig vänta med att tänka över saker och ting. Som hösten. Stan snackar en jävla massa skit om hösten. Stan snackar inte bara skit om hösten, eller jo, men hösten innehåller en hel del. Jag fyller år och förvandlas plötsligt till en människa med tio plus tio levnadsår på nacken. Jag har noll balans i hälsokosten och jag flippar mellan dåligt-dåligt och underbart bra. Skulle behöva stanna på "lagom" som vilken annan normal svensk som helst. Sen återkommer ju frågan om min löjliga lilla framtid som uppenbarligen är viktigare än man orkar lägga manken till. Jobb, jobb, jobb.
Allt jag vet är att så fort jag vet precis, så vet jag, och då jävlar.
Ska kolla upp det där med reklam. Malker, Melker, skärgården.
Vad intresserar mig?
Vad roar mig?
Vad gör mig lycklig?
Vad gör mig uppspelt?
Vad får mig att tänka?
Vad får mig att glömma tiden?
Vad får mig att känna mig fakking trygg i att leva med tills den dag då jag ***?
Nej, dags att sova gott folk. Uppskattar ett svar, gärna i form av en brinnande buske typ, känns lyxigt.