Elsa Skagerberg

Jag tror att det var någon slags inspiration från den senaste föreläsningen som gjorde att jag, när jag blåste över nybrokajen, funderade över mänskligheten och alla genier, alla idioter. Vi säger gärna att det var vi som kom på den geniala idén, människan gjorde det här, näringskedjan är borttappad. Det är vi och allt annat levande finns ingen annanstans än på andraplats. Alla idioter är ensamma i deras felsteg, men upptäckterna ska minsann delas med av till alla. Åtminstone alla medelsvenssons med värdighet och bostadsrätt. Tydligen så skiljer vi oss från djuren på grund av vår lust, vilket är genialt och idiotiskt. Bibeln är skriven av människan men allt gott är gudomligt. Omänskligt? Fan vad hon släpper ut fördomar på nätet. Lusten att älska och viljan att döda tillsammans med begäret att veta och känslan av lycka gör att vi aldrig kommer kunna stå över någonting. Alla ligger tillsammans i slasket och ber om att bli omtyckta eller åtmintone smått respekterade. Trots det så tål jag inte när tio personer framför mig i en mörk och iskall januarieftermiddag går sådär nyfiket långsamt framför mig, låt dom halka så att jag kan hoppa över deras muskellösa kroppar och komma i tid för en gångs skull. Att gå över en bro i Stockholms vintertid kräver en elefants minne när man huttrar igenom de mänskliga rättigheterna hest för sig själv. Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med samvete och förnuft och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap. 

Jag försov mig till det viktigaste och nu går jag runt i svärmande tankar om hur det här kommer påverka resten av mitt liv. Resten. Av. Mitt. Liv. Det är precis som när jag väljer att ta den längre vägen hem, utan uppförsbackar, istället för den som går snabbt fast plus den där, arruvett - mjölksyrebacken. Det ger mig förlorarkänslor, men jag gör det ibland och kan inte riktigt förstå planen, inte ens plan B. Och det där stör mig, varför en plan B när plan A borde vara felfri. Jag somnade och jag somnade om och sen somnade jag igen när jag insåg att vaket tillstånd var fruktansvärt tryckt. Nedtryckande och sömnen medryckande och sen som chokladsås på spagettin, en utskällning av den där kvinnan i det där kontoret jag borde besökt för fyra timmar sen. Jag tror att jag sa någonting om en plötslig sjukdom, men allt hon tänkte var hur hon lättast skulle kunna penetrera mitt hjärta med den där kulspetspennan. 

Elsa är igång under sin primetime, klockan är snart åtta och jag minns knappt hur sömn smakar. Pappa kom in med en kopp kaffe nyss, idag är en sån dag då jag får fortsätta vara vaken utan utskällning och depressionssnacket - studier först, sömn sedan. Jag skriver ett tal om fenyletylamin och vasopressin och kissar snart på mig, reser jag mig nu så tappar jag allt. Nu kanske ni tror att jag redan tappat koncentrationen och skriver någonting i min blogg istället för att faktiskt arbeta, men min hjärna fungerar inte så. Den är sprängfylld av kaos och godtagbar fördelning, belöningssystem i form av skitsnack här och sen några rader i den akademiska andan där. Går jag och lägger mig idag så kanske jag inte vaknar senare, men sover jag inte så somnar jag kanske under talet. Totalt misslyckande som vägrar ta sig igenom mina logiska system som, nej, inte existerar. En klassisk satans paradox, men nu när jag väl börjat, jag kan ju inte klättra ner istället för att hoppa. Någonstans i sökandet efter en god artikel så hann jag spana in någonting om ett piller som håller huvudet vaket i ett dygn utan trötthetskänslor tippandes över en. Det skulle kanske väldigt mycket behövas just nu, eller i alla fall snart. Edina brukar säga att när jag sover för lite är jag som piggast och sover jag för mycket så försjunker jag i trötthet. Talar skåningar sanning så är jag lycklig.

Jag är verkligen inte sådär kvinnlig alls egentligen. Jag gråter till exempel inte när jag ser djur som dör på tv, jag leker med maten och jag skrattar åt fräckisar, vad fan är då mitt problem? Tydligen så håller mina kvinnliga bekanta med mig om att vårt folk tänker för mycket. Det är detaljerade undersökningar som kan pågå i timtal, varför, hur, var och att älskas eller inte. Frågan är varför tankarna och alla rekonstruktioner av händelser och framtida möjligheter inte, aldrig någonsin ger något svar. Vi skulle ju bara vara revben och leva som tankelösa kompanjoner. Nu får jag verkligen till det, jag drar alla kvinnor på jorden över Elsas kam och säger att det enda de tänker på är djur och kärlek, typ, men vem vågar säga emot, män tänker antagligen också bara på kärlek och djur. Så, nu är ni lika idiotiska.