Elsa Skagerberg

Elsa är igång under sin primetime, klockan är snart åtta och jag minns knappt hur sömn smakar. Pappa kom in med en kopp kaffe nyss, idag är en sån dag då jag får fortsätta vara vaken utan utskällning och depressionssnacket - studier först, sömn sedan. Jag skriver ett tal om fenyletylamin och vasopressin och kissar snart på mig, reser jag mig nu så tappar jag allt. Nu kanske ni tror att jag redan tappat koncentrationen och skriver någonting i min blogg istället för att faktiskt arbeta, men min hjärna fungerar inte så. Den är sprängfylld av kaos och godtagbar fördelning, belöningssystem i form av skitsnack här och sen några rader i den akademiska andan där. Går jag och lägger mig idag så kanske jag inte vaknar senare, men sover jag inte så somnar jag kanske under talet. Totalt misslyckande som vägrar ta sig igenom mina logiska system som, nej, inte existerar. En klassisk satans paradox, men nu när jag väl börjat, jag kan ju inte klättra ner istället för att hoppa. Någonstans i sökandet efter en god artikel så hann jag spana in någonting om ett piller som håller huvudet vaket i ett dygn utan trötthetskänslor tippandes över en. Det skulle kanske väldigt mycket behövas just nu, eller i alla fall snart. Edina brukar säga att när jag sover för lite är jag som piggast och sover jag för mycket så försjunker jag i trötthet. Talar skåningar sanning så är jag lycklig.