Advent, första ljuset tänt, inget nytt har hänt, fortfarande ett mänskligt skämt
Det är så fruktansvärt skönt med tomma blad, med tickande sträck på en blank sida kanske man ska skriva, jag är så modern. Posten har kommit och klockan är sex, fucking funny.
Jag vet inte hur helgen har varit, inte fullt ut, jag är fortfarande inte trött och vill inte sluta vara vaken och missa regnet som bultar mot fönstret. Det kommer inte in, jag hör skrap mot kullerstenen, dragande av vagnar och känner att resten av världen ligger utanför och puttrar, pyser, kokar. I morgon kommer pappa hem, jag har inte önskat mig något jäkla halsband av korall. Allt jag vill ha är en tyst suck av lättnad när sömnen infaller sig, väck mig och låt mig hinna se lite ljus när jag vaknar igen, om så några timmar bara. Det var så längesen jag vaknade av en ny dag. I natt och i morgon är det slutet på november för sista gången det här året, framför mig finns svavellukt och brinnande stearinljusstakar, apelsinskalssafter utkletade på nariga läppar och jul jul, strålande jul. Och ni vet ju vad det betyder, snart är våren här.
Tite, Elsa
bajskorvsinkastet
Det är natt igen. Har jag roligt? Nej, inte riktigt, så varför drar all tid iväg, drar med mig till klockan nästan tre på natten för att lämna mig här. På något mystiskt sätt är det så mycket som händer, som gör att jag inte sover, och vad som gör det mystiskt är att det egentligen inte händer någonting alls. Ingenting går, förutom tiden, fördriv den. Förbanna den.
Det är redan morgon, snart hör jag den tunga posten i det skränande brevinkastet som ger mig rysningar. Jag vill äta frukost och dricka kaffe, vakna, göra om, göra rätt, eller åtminstone göra någonting annat än att bara vänta. Idag fick jag ett återfall i form av att köpa saker, i brist på att göra saker av sann mening. Trots att det finns så mycket jag borde, betyder det att vad jag borde inte betyder någonting för mig?
Jag borde studera, städa mitt rum, klippa mig, spara mina pengar, vara flitig och arbetsam på alla sätt som går, så varför stannar jag upp och tänker på allt annat jag inte borde göra, allt jag inte kan göra och allt jag inte får.
Är det här ett jävla tecken eller är det bara min brist på självdiciplin som hittar utvägar och kryphål genom mitt tunna skal av samvete och plikttrogenhet. Yes indeed it is.
Allt jag har är klockan nu, och mörkret och brevinkastet som påminner mig om bajskorvsverkligheten. 
Jag vet inte varför jag har slutat lyssna och börjat dansa istället
Det började inte igår direkt, eller ens idag, utan för ett tag sen. Det handlar ju självklart inte om dans sådär, utan snarare andra saker. Det jag menar är bara att någonting gör mig galen, och inte tokig som man kan tro när man säger galen, utan mer normal, fast knäpp. Visste ni att jag knäpper med fingrarna med tummen och lillfingret?
Vissa tycker att det är fel. Du ser, jag menar egentligen ingenting, och ingenting är allting när alla har bestämt sig.
Jag dansar inte, jag försöker bara hålla mig i rutan.
13stjärnigt
Fredagen den trettonde är idag och idag och just nu så sitter jag i en garderob tillsammans med en fruktskål, en bok, datorn och en jävla massa rockar. Kul i oturen, nej, tur i okulen att jag hann ta med mig sladden idag. Annars så har jag blåa knän och träningsvärk i fingrarna.
Nu öppandes bardörren och sorlet från alkoholen, nej människorna, ramar in foajen. Jag är sugen på natten och kylan och stjärnorna. Jag inbillar mig att studierna klarar sig utan min hand, jag undrar lite över tvåtusentolv men mest av allt så vill jag ut utanför den här lukten av nyuttagna vinterrockar, chilinötter och gardiner.
Igår var en sån dag då jag hade den där känslan i kroppen, då man älskar alla människor och allt liv på jorden, idag har den en eftersmak som tvingar mig att fokusera, utan kontroll försmäktar jag som människa.
Jag hade tänkt skriva en lista över saker jag vill ha övermannat innan årets slut, efter det kom jag på att allt jag vill är för mycket och att det jag kan tillåtas vilja är omöjligt. Det som blir över är utanför ramarna för att listas.
Det låter kanske ledsamt allt det här, men tvärtom så är det bra och jag känner att det här är början på någonting, när jag ser tillbaka på alla gånger jag letat, när jag är gammal, då kommer jag nog att förstå att alla önskningar på alla dessa listor egentligen bara är samma förhoppningar som jag har nu. Förhoppningar om svar, man vet aldrig, det är kanske det enda man kan lita på.
Nu stängdes bardörren och nästan allt ljud dog ut, jag hör mig själv igen, så varför vill jag då att alla väggar ska rasa.
Måste
Vända tillbaka dygnet
Omväxling
Idag är en sådan dag då man inte borde gå upp klockan fem på eftermiddagen för att sedan ta en lång dusch, äta choklad, kolla klipp på youtube och käka upp en kastrull full med makaroner och ost. Så varför gör jag det?
Varför lär jag mig inte allt om attitydbegreppet inom socialpsykologin?
Jag vill fortfarande någonting mer och det någonting är än så länge fruktansvärt obestämt.
Pappa åkte i morse till en ö där han kommer sitta och häcka i en månad, han gick upp innan jag gått och lagt mig. Det sista jag hörde innan jag somnade var hans röst från gränden ur något samtal med taxichauffören.
Jag vill också dra någonstans innan folk har gått upp, dra iväg i någon taxi och prata med chauffören som man aldrig lär känna.
Vad som fattas är bara att jag måste lära känna mig själv, för hade jag verkligen velat allt det där så hade jag ju redan åkt. Hur många viljor får man ha?
Fan vad jag babblar om viljor och drömmar, jag borde placeras på realitetskontroll, öppna ögonen och förstå att det kanske inte finns så mycket mer än vad jag har nu.
Nej, nu lurar jag mig själv igen, för vart skulle viljan annars komma ifrån, hur kan det födas en känsla från ingenstans? Ja, jag kommer fortsätta att ställa dessa barnsliga frågor tills någon ger mig ett svar.
Maktub
Enorma nackbesvär och illamående. Jag luktar fortfarande bebis efter dagens kalas och morgonen var helt fantastiskt rolig. Tårta, varför är du så god?
Jag kom också till insikt. Jag blir äldre för varje minut som går, det har jag kanske vetat och sagt och skrivit förut. Just nu sitter jag i vårt kök i novembernatten och lyssnar på månskenssonaten, d e p r i m e r a n d e.
Inte ett enda fönster lyser från grannarnas sida av byggnaden och jag vill på något sätt inte avsluta den här dagen. Just nu är jag lagom pigg och är lagom medveten om att det är just precis vad jag inte kommer vara i morgon. Vem sa att konsekvenser var något man borde tänka på?
Marie och jag tar snart i på hotell, Jonna är tillbaka i Bjärnum, Edina flyttar snart ifrån Segeltorp. Allting rör sig.
Vem var det jag pratade med universum om? Är den meningen konstig? Pratade jag med någon om det?
Vad jag undrar är ifall allting redan är skrivet. Vad är intuition? Hur kan man utan att veta, veta någonting? Någonstans har jag i alla fall läst att om man har en dröm så arbetar hela universum för att den ska gå i uppfyllelse.
Jag måste skaffa mig en dröm, det är den enda anledningen till att jag går och lägger mig nu.
Upprepning