Elsa Skagerberg

Ibland är man så jävla nyduschad och vacker. Projekt "Lämna-in-den-försenade-uppsatsen-till-Harriet" är slutförd. Nu får vi se om mullvaden fixar resten och om betet kniper gäddan istället för vice versa. (En Stimorolbruk med ca. 70 pices - Sweet Mint.) Drygt hälften är borta och försvunna. Kvinna Naturell, jag beställer och bestämmer.

Ett Schema:

* Jogga tre ggr i veckan

Det blev ett ganska kort schema.Låt säga allt annat är irrelevant och pjoskigt.

"En macka utan ost och skinka tack."

"Vath? Vad du ska ha på då?"

"Resten av alla pålägg som ni serverar? Smör? En tomat?"

"Haha, jag ska göra dig en specialsmörgås."


Ja, sen fick jag ju mackan. Ville väl bara säga tack och så.

Jag antar att alla strävar efter det. Nu när jag är nyduschad och har tänkt igenom allt, så känner jag mig ju som det, en kvinna Naturell. Och eftersom jag beställde och bestämde så finns det väl inga motsägelser att det skulle fungera utan mig? En egen pizzasort, hoppa fallskärm, bo utomlands, vinna en oscar och hålla ett oförglömligt tal.

Handlar allt om att få saker specialgjorda åt en själv, eller kan man möjliggöra sina framtidsvisioner på egna specialiteer?

Fan vad jag babblar bort mig, jag ska helt enkelt fortsätta med mackorna och börja med joggingen.

Spex och Flex - Kvinna Naturell

-Vänta, jag har väl kultur och idé historian kvar?
-Ja.
-Och jag sitter och lyssnar på Aretha Franklin?
-Ja.

Julia och Eva cassidy hjälper mig att vakna. kalaset börjar vid två, då är vi klara, att äta frukost. Rostat bröd - traditionerligt är bäst. Presenterna är rullande däck, alla älskar sånt. Sen tåget- uppsala, Grattis, grattis, sångerna, muffins och tårta, playstation, och mobbing från släktmedlemmar och likblodiga.


-"Vilken linje gick du nu igen?"
-"Musikal."
-"Musikal?? Som en sån där där man sjuger?
-"Japp."
-"HAHA! Men det är ju i sådana som dem bara börjar sjunga i helt plötsligt?! Man tror att man ser en vanlig film, men helt plötsligt börjar en jävla sång!!"
-"Mm.."
-"Men ska du inte sjunga snart då? (han försöker ta toner) -"Ååh, jag och mitt fat, med en liten tårtbit!"

(Sen håller resten av kalassällskapet igång med den påfrestande grova mobbingen tills Jesper, näst äldsta brorsan, ropar ut: "Vart är den där musikalaren? Du ska väl för fan ta ton för "Ja Må Dom Leva"?)


Efter kalaset berättade Julia och jag hemlisar för varandra <3. Tillbaka i Stockholm blev det tjockerier med Jonna och Liza på en överträffligt bakterieinfekterad pizzeria, engelskan skulle ju bli klar. Jag fick i uppgift att hitta en kärlekssång att ha spelades i bakrunden. Vart hittar man kärleksånger? Vem skriver om sånt?

I fredags var det sofistikerat. Jag och David var mogna och gick på Dramaten, "Ett drömspel". Allt förstördes dock när vi hämtat ut kuveret med biljetterna: "Till Charlottes unge"
Ja, det var ju jag det. Varför Rolf tvunget skulle skriva det, vet jag inte. Kanske är det inte meningen att jag ska vara något annat. Sofistikerade och uppfinningsrika, allt försvann. Uppfinnarlågan försvann efter: "Massagemaskinen." Vi kom fram till att den var en dålig idé. Den som skulle pröva den en gång, skulle föralltid vara fast och slutligen dö, av liggsår.


*Johanna och jag har erkänt att vi saknar varandra.
*Marie och jag har erkänt att Pelle på konsum inte är riktigt lika mycket värd som alla andra.
*Jonna har erkänt att jag är lite äckligare än de flesta.
*Maria och Kalle med C har erkänt att jag är en senkommare.
*Pappa och Julia har ännu inte erkänt deras förtryck mot mig.
*Mamma har erkänt att jag inte får äta framför TVn mer.
*Jack har erkänt att jag är oengagerad
* Annelie har erkänt att konserten gick bra, utan mitt närvarande.
* Släkten har erkänt deras förakt mot mitt val av linje.
* Hanna har erkänt att hon är elak.
* Nicole har erkänt att London finns.

* Jag håller med.

Nu sitter jag och lyssnar på Aretha igen. Hon är arg över att jag inte gått och lagt mig. Alltså nej, Mamma är arg. Hon sover nu. Men jag vet att hon och pappa är ängsliga över mina rödspräckliga ögon om morgonen och mina tvära svar om natten.

Om jag sover mer så är jag också mer vaken.
Från Vintertid till Sommartid. Om jag byter nu så vaknar jag en timme för tidigt! Det heter ju normaltid!
Elsa rymm inte, låt sommaren krama dina blekfärska vader och ditt tafatta uttryck!


Aretha Franklin sjunger om kärlek verkar det som. Fast hon är ju tjock också. Grattis Grattis.

Ibland önskar jag att jag alltid visste vad jag egentligen vet. Eller i alla fall att jag visste varför jag vet de jag vet! Eller i alla fall varför jag vet att jag vill det jag vet att jag vill. Tre uppgifter, nej fyra, vill jag ha klara innan jag kan pusta ut den här veckan: Engelska, Historia, Sceniskt ledaskap och något privat. Igår gjorde jag potatisgratäng, den blev så jäkla god. Jag kanske ska bli kock? Nej, då blir man bara fet i hyn och under skinnet.

Om Du kunde bli osynlig en för en hel dag, vilken dag skulle det bli, och vad skulle du göra?
(Nej, att välja att gå in i det motsatta könets omklädningsrum är helt enkelt inte OK! Det säger ju alla!)

Idag är det Tisdag vilket vanligen betyder att jag har teater, men jag skippar. Jag och Jonna skippar teatern precis som förra veckan, och förrförra. Idag är det tisdag och jag har varit både arg och glad. Jag borde vara överlycklig tycker folk. Jag är oftast "överlycklig" (vad som nu menas med det? Hur kan man vara "över"lycklig?) För lycklig? Igår och idag var jag inte det. Jag var arg. Jag ville slåss. Jag ville slå någon och dra någon i håret. Jag ville spotta i någons ansikte och säga de fulaste orden jag vet! Fast ville jag kanske egentligen att det skulle vara tvärtom?
Kan man hata någon man knappt pratat med? Svart och Grönt. Jag kanske precis hämtade en bikini från byrålådan, har mina tuttar växt?

Idag ritade jag en bild på någon jag hatar. Jag hade tänkt att efter den blivit underbart fin, så skulle jag förstöra den genom att rita djävulshorn och annat elakt!! Men sen hände det aldrig. Bilden finns kvar i mitt mattehäfte. Helt obesudlad av elakheterna som skulle fastnat så bra på pappret. Ibland vill jag ha någon som hatar mig tillbaka så där uppenbart! En som jag kan slåss med på rasterna så att blodet blandas med svetten och saliven, en som inte väjer för att knäcka ett av mina ben men som vet att jag gärna gör detsamma för undertecknad! En som jag alltid kan skylla på när jag är arg eller gråter. "Hallå, vart är du fantastiska fiende?" "Låt oss slåss!?"

Jag frågade faktiskt Eifra, min gamla ärkefiende, om hon hade lust att sparras lite på skolgården. För gamla goda tiders skull? Men hon tackade nej, hon ville ju vara min vän!

Det är skumt det där, med vänner och fiender. Det där med att älska eller hata en främling. "Alltså jag hatar henne inte!
Jag vill bara trycka in den här gaffeln i hennes panna och sen trycka ut..."
Tur att Annelie, Liza och Jonna lugnade ner mig. Fast det var sköna tankar, för sköna.


Vi älskar att hata det vi inte har själva. Vi hatar att veta att vi älskar det vi vill hata. Jag vet bara att jag vet att jag vill det jag vet att jag vill. Och jag vill fortsätta fast det färgas svart, kanske grönt.

Välkommna alla trogna och otrogna läsare, till min blogg, Elsas blogg. Jag hade tänkt berätta en historia för er, om hur jag hamnade här i livet och hur jag vill fortsätta min vandring. Men sen kom jag ju på att vem fan kommer orka läsa det?
Det kanske räcker med att berätta att jag stod inuti ett träd idag, åt muffins och popcorn till middag, vaknade efter en kväll av erkännande, hittade ett paket med en bok inuti på min säng när jag kom hem och längtar efter att upptäcka mig själv. Upptäcker man sig själv genom andra? Det vet jag att man gör. Jag upptäcker saker om mig varje dag. Oväntade och väntade. Just nu märker jag att jag skriver enormt mycket om mig själv, helt utan komplex. Men det är ju som jag brukar säga, "Oförmögen är den som fruktar narcissismens sötma" *Citerat från mig själv, sen några timmar tillbaka på dass*. Min självbespegling ger mig kraften att utvecklas i sällskap där jag ännu inte förstått mig på att ta lärdom ifrån. Människor med idoler kan aldrig bli bäst, vem sa det? Är det sant? Kan man ha sig själv som idol? Snart är klockan 21:00. En lördagkväll utan hämningar och med "Dirty Dancing 2" spelandes på kanal fem. Till hur många stackars själar har jag drönat om min framtid? Har jag sagt att jag är orolig och samtidigt otroligt hög av tanken att få hoppa? Jag vill hoppa ut till min framtid! Inte som dom där pensionssparande reklamerna, men som i "hoppa några år framåt". Jag vill stå med min vita mössa på ett flak fyllt med glädje, inreda inte mitt nya rum, men min nya lägenhet! Jag vill gå av vid Skanstulls tunnelbanestation på väg till den högskolan som ligger där i närheten. Jag vill träffa alla människor som kommer göra mig till mitt fullbordade jag! Så klart att jag inte kan berätta om mig själv än, jag är ju inte född! När är man fulländad? Välkomna alla trogna och otrogna läsare, till min blogg, som jag när jag är komplett, kommer att läsa om och minnas! "Varför fan stod jag inuti ett träd?" Klara, färdiga, gå! Nej, det är ingen tävling! Men det är ett bra sätt att få mig att börja knyta skorna.

"Men var är snön som föll i fjor?" Var är jag när jag egentligen ska lära mig vem det var som sa så!? Jo men självklart, jag ligger i badet. Svenskprov i morgon och allt jag gör är att snaska japanska snacks, bada bubbelbad och sjunga med (lite krassligt) till Nora Jones lugnande stämma. Det känns som om mitt nya, stora rum, ätit upp allt vett som fanns kvar i mig! Nej vet du vad! Jag tror det är tvärtom! Snart ser ni mig med bokhögar upp till öronen och MVGn regnandes över mig som papperslappar under en demonstration! Jag måste bara göra klart allt först, sen, om några veckor så kan jag kanske bli månadens prettopluggare. I morgon är det fredag och jag är välkommen på middag i Vällingby. Fast inte en sån där gangstermiddag, som man säkert kan tro att det är, men utan en familjemiddag. Jag på middag hos familjen Norlin Andersson, jag i nervöst sammanbrott, familjen, tvingad till att ge mig vegetariskt, jag, utan talan och familjen i besvär. Om jag pluggade riktigt mycket nu, innan jag somnar, så kan jag kanske berätta något intressant för familjen i morgon? Jag kanske kan avslöja att det var Villon som undrade så jäkla mycket vart den där snön tagit vägen! Nej, det där med att sova låter bra. I morgon så ser jag kanske vad det står på de där lapparna som demonstranterna kastat. Det kanske står att jag klarar det? Eller så blir det som med de flesta demonstrationer, åt skogen. P.S Varför säger man "åt skogen" när man menar att någonting kommer gå dåligt? Är skogen dålig? Det ska jag kolla upp i morgon, när jag är där. D.S

Klassisk musik i ett rum som är större än ljuset! Klockan är runt elva och ja, det har äntligen hänt, väggen är riven. Alla väggar är borta. Det enda som är i ordning är sängen, den är bäddad. Allt annat är för mig att få fixa, men med hjälp av starka nävar, kärlek och lite Ikea så ska det underbara lilla problemet bli ett minne blott. Tänk om livet gick i omvänd ordning? Pappa står i mitt nyöppnade rum och vill åka tillbaka i tiden. Det vill inte jag! Kanske högst till mellanstadiet. I mellanstadiet gick man på disco, beställde "happy meals" och frågade chans. "Får jag chans på dig?" Oftast bad man sina bästisar att fråga på killen man var förtjust i. Pappa berättar att tiden går, hela tiden. Vad du än gör så går den. Man kan uppenbarligen inte stoppa den! Men man kan alltid lura den. Man kan riva en vägg som inte fanns i mellanstadiet, man kan fråga chans. Nu fattas det bara happy meal, möbler, färg och lite disco sen är jag redo att leva om från 11 igen.

När en psykiskt störd människa, är psykiskt störd, då är allt som det ska. Söndag igen, hej, hej. Det är så här dagen efter dopparedagen känns. Söndag igen, hej, hej. Jane Austen mfl, vill inte sammarbeta. Söndag igen, hej, hej. Sephora ligger på bordet. Söndag igen, hej, hej. Jag vaknade och slöt sen ögonen igen. Söndag igen, hej, hej. Foten är fortfanade ur funktion och mitt liv som utarbetat psykfall har precis startat. Söndag igen, hej, hej. Om det ska fortsätta så här så stannar jag i mitt förbarmade hem. Söndag igen, hej, hej. Vakna igen, vakna och börja om! Söndag igen, hej hejdå. Bitte schön, söndag.

I morgon blir det 8°C utomhus och sol. Igår åt jag glass med kolasås och cyklade på min väg till skolan. I almanackan står det nu Mars och jag är redo. Nej, vänta. Jag är mer än redo. Jag har varit redo i minst tre månader nu, jag är dunderladdad! Så backa inte ur nu, för det krävs två för att få jämnvikt på vårens gungbräda!

Varför är du tyst? Betyder det att du inte har något att säga, eller är det tvärtom? Idag började skolan igen efter ett sportlov som lämnat mig för snabbt. Potatisbullar. Lika näringslösa som dagen i sig. Fast det finns ju alltid saft, saft gör det sötare. Marie skriver ett tal om vänskap. Hon frågar mig vad det är och det får mig att tänka. Stämmer svaren man får på Google eller är det moraliska en lögn? Jag älskar att vara din vän men jag hatar att erkänna det. Stanna tiden och titta Elsa! Fast jag har fastnat. Jag kan inte se längre! Jag har, vad heter det nu, tunnelseende. Jag hör inget heller, för du är tyst. Potatisbullarna viskar och du bara ler! Vad fan har ni ihop som inte jag vet!? Temperaturökningen förintar mig, eller är det tvärtom?

Det rinner nagellack på ett finger med mening. Vem bestämde att det skulle hända? Fan. Det går utför och jag är helt enkelt i trans. Rött nagellack på det fula fingret med en lukt som hypnotiserar. Kan du bestämma att rött är blått istället? Är världen Helt pseudo om det skulle hända? Jag ska i alla fall hämta aceton.

Jag vet inte om det var Arlas jordbuggsfil som väckte mig eller om det var telefonen. Jag vet faktiskt inte om jag är riktigt vaken än. Vaknar man någonsin på söndagar? Musiken i bakrunden av min tömda lägenhet känns kuslig. Den vill spela i takt med det jag gör! Eller är det tvärtom? "Är det påsklov snart?" Frågar jag, utan svar. Jag tror att jag ska äta snask i påsk, det är därför jag undrar så ivrigt. Tillfredsställande är att få svar på sina frågor. Det är en skön lycka som sprider sig när ett av ens fånigt öppnade hålrum i hjärnan blir igentäppta med svar. Fast det håller så klart inte, det kommer alltid nya frågor. Det kommer nya söndagar. Ett nytt paket jordbuggsfil. Elsa, gå upp nu! Ok! Jag ska gå upp, snart. Jag vill vakna ordentligt först, om det går.

P.s Mina kläder luktar krut och jag kan inte somna. Jag ligger i fel säng? Bästa presenten från New York är kanske tuschpennorna, fast det borde vara väskan. Sidorna i boken är snart slut. Snart är det alltså dags.
Åh, vad det luktar gott! Fast då säger man att det doftar. Mina kläder doftar krut. D.s

Hej jag heter Elsa och mitt sportlov har varit roligt och bra. Fast så kan man ju inte börja ett inlägg? Fan vad jag skriver och sen raderar! Nu har det gått snart en timme sen jag började på mitt första försök till ett inte allt för avslöjande, deprimerande eller helt osammanhängade inlägg! Det märks att lovet har trängt in i mig. Allt som hade med stavning, svenska grundregler och vett har lixom runnit ut fingrarna på mig. Som TUR ÄR, så har denna lördagkväll nu förvandlats till söndag morgon, sista lediga dagen. "På lovet ska man ta det lungt och sova ut." Ja, helt klart ordnat! "På lovet har man tid att slutföra läxor och andra obehagliga men nödvändiga sysslor:" Nej, helt utvaskat ur minnet, tills nu. Hur kunde jag glömma intervjun till Sceniskt ledarskap? Vill jag ha IG i matte B? Frågorna man ställer sig under sista lovdagen är lika outgrundliga som dom existentiella... Kommer livet gå lika snabbt som sportloven känns? Man vill nästan bli religiös. Fast hur skulle mina metaforer om hur; "loven och livet är lika" se ut, om jag ville mena att det fanns ett paradis efter döden? Efter livet kommer man till paradiset? Efter lovet kommer man till skolan? Jag och Marie såg ett program tidigare idag, en dokumentär. Den handlade om extremt kristna människor som ansåg att Harry Potter vad djävulens kompanjon och att abort borde förbjudas, "det aer mord!" Om man inte sköter sig i livet hamnar man hos Lucifer enligt de kristna religösa. Vem är Lucifer i min metafor? Vart ligger helvetet?
Frågorna hopar sig i takt med minuterna som faller inpå söndagens dygn. Jag tror att jag ville sammanfatta mitt lov genom det här inlägget, men det är redan aldeles för långt. Nöjer ni er med att jag säger att det var bra? Hej jag heter Elsa och mitt sportlov har varit roligt och bra.