Elsa Skagerberg

Hej jag heter Elsa och mitt sportlov har varit roligt och bra. Fast så kan man ju inte börja ett inlägg? Fan vad jag skriver och sen raderar! Nu har det gått snart en timme sen jag började på mitt första försök till ett inte allt för avslöjande, deprimerande eller helt osammanhängade inlägg! Det märks att lovet har trängt in i mig. Allt som hade med stavning, svenska grundregler och vett har lixom runnit ut fingrarna på mig. Som TUR ÄR, så har denna lördagkväll nu förvandlats till söndag morgon, sista lediga dagen. "På lovet ska man ta det lungt och sova ut." Ja, helt klart ordnat! "På lovet har man tid att slutföra läxor och andra obehagliga men nödvändiga sysslor:" Nej, helt utvaskat ur minnet, tills nu. Hur kunde jag glömma intervjun till Sceniskt ledarskap? Vill jag ha IG i matte B? Frågorna man ställer sig under sista lovdagen är lika outgrundliga som dom existentiella... Kommer livet gå lika snabbt som sportloven känns? Man vill nästan bli religiös. Fast hur skulle mina metaforer om hur; "loven och livet är lika" se ut, om jag ville mena att det fanns ett paradis efter döden? Efter livet kommer man till paradiset? Efter lovet kommer man till skolan? Jag och Marie såg ett program tidigare idag, en dokumentär. Den handlade om extremt kristna människor som ansåg att Harry Potter vad djävulens kompanjon och att abort borde förbjudas, "det aer mord!" Om man inte sköter sig i livet hamnar man hos Lucifer enligt de kristna religösa. Vem är Lucifer i min metafor? Vart ligger helvetet?
Frågorna hopar sig i takt med minuterna som faller inpå söndagens dygn. Jag tror att jag ville sammanfatta mitt lov genom det här inlägget, men det är redan aldeles för långt. Nöjer ni er med att jag säger att det var bra? Hej jag heter Elsa och mitt sportlov har varit roligt och bra.