Ostron?
Tankarna på att åka ut till landet för att skriva en självbiografisk roman som sedan blir bestseller slår mig allt oftare. Jag menar, vem skulle inte vilja läsa den? Jag har ändå mer än fem trogna läsare här på bloggen, hur många krävs det för att bli miljonär? Postkodslotterimannen var på grand idag, jag funderade ifall han kanske förvarar checkar i portföljen till folk med sunkiga adresser. Kanske kunde han för en gångs skull ge lite pengar till en hederlig medborgare med en stabil framtidsplanering och som för tillfället jobbar i garderoben.
Vad gör jag om tio år? Jag är rik såklart. Jag har världens roligaste arbete. Jag är världens kanske snyggaste trettioåring och jag äger en hundhäst (det vet ni kanske inte vad det är, men som ni kanske kan lista ut så är det en hund, stor som en häst, som man kan rida på när man ska till till exempel jobbet. Men till skillnad från en häst så kan man ta med den överallt.) Jag är antagligen också ägare till skeppet shanghai och en mysig liten ö någonstans i medelhavet.
Tankar har i alla fall börjat tänka sig att födas och uppfostras in i nya fack i mitt huvud. Andra vägar, nya horisonter, samma himmel men på ny mark.
Det här låter kanske som jag gjorde för några månader sen, men vad tusan. Det är ju vår. 
Gick hem med en stulen öl i väskan
Grannar som väsnas får mig att tänka på att jag börjar bli trött. Gammal kanske till och med. Om ni undrar (nej, jag bryr mig inte) så är jag precis hemkommen från spybaren iklädd ett par nittights (succé.) För många öl, för mycket sprit, för lite tid att tänka över saker och ting. Just det, för mycket godis precis. Ibland när jag skriver så får det, i mitt huvud, ljudet av en riktigt bra raplåt. Dagen efter visar det sig att så är inte fallet. Tänk er Petter, fast bättre, så klart! ...Som sagt, jag borde hit och jag borde dit och definitivt sova.
På söndag är det studio 54, i morgon är det studio grand hotel och i allmänhet så är det studio livskris + framtidsplanering = noll. Börjar på Fantomerna inatt, har kanske tjyvstartat lite och vet redan vem som är vem. Eller så sätter jag igång med den hemliga historien, ni hör ju hur mycket problem jag står inför den här natten. Nu har de tystnat, grannjävlarna. Klockan är ju inte ens fem, posten kom för längesen, dags att steka ägg, koka kaffe. Med lakritssmak och ölrapar försmäktar jag i denna säng. Alldeles för tidigt och alldeles för sent för att säga någonting eller för att höras av de betydelsefulla i ens liv. Hur många gånger jag än sagt att jag saknar dig så gör jag det igen, du fattades ikväll, jag somnar snart med konturerna av din kropp i tankarna hos mig.
http://open.spotify.com/track/2Yjv7MOdst5y6fFsq4cKOL
Halva inne
Jag fryser fortfarande från promenaden hem.
Skyller mig själv för alla extra vägar jag tog i väntan på ett annat svar.
Att några få ord och en natt kan få mig att känna såhär, som om jag vore
tolv år gammal. Sista tryckaren och han är borta. Jag vet inte om det är
förväntningarna, en förhoppning eller ett antagande om hur jag skulle
blivit mottagen. Självklart. Vad som sas igår behöver inte vara dagens
sanning. Allt förändras. Jag är rädd att jag ibland kräver för mycket,
speciellt er uppmärksamhet. Jag slickar i mig minsta tecken på uppskattning.
Balansen håller då nätter som den här drar mig tillbaka. Det finns inget
villkorslöst och det finns ingen stående inbjudan. Du är inte alltid välkommen.
High five
Ligger i min säng igen efter att ha gått upp, ätit frukost, druckit för mycket kaffe och dansat i vardagsrummet. Våren är äntligen här, på alla tänkbara sätt. Saker som jag aldrig trodde skulle hända händer och det bevisar en hel del. Gunde Svan hade rätt och snart blommar körsbärsträden i kungsträdgården igen. Snart har jag läst ut boken trots att jag fått föreställningen om att den blir längre om jag drar ut på läsandet, ta inte slut för fan. Vad jag inte tänkte på då, var att efter sista sidan så får man en hel historia att bygga på i resten av sitt liv. Idag och sen jag kom hem och långt innan det så är du vad som har fattats.
Du och din jäkla ögonfärg som är den finaste i världen. 
Rökning dödar, i alla fall om det är aska från vulkaner som åker in i flygplansmotorer.
Söker nya kurser, igen, cirkeln är sluten.
Förändring
Jag är tillbaka, pepparkaka? Nej, inte så värst. Efter en vecka där vinter gått till sommar på bara några timmar har jag lyckats leva som en lagom anständig människa. Vakna, gå upp, äta under vissa specifika omständigheter och tillfällen, promenera, stillasitta. Nu är det tillbaka till förhoppningar om plusgrader istället för antaganden och dygnet har tagit sin sedvanliga snedtändning, jag är vaken och alla andra sover.
Under en vecka av total isolering från vardagsritualer och kommunikation har jag hunnit reflektera och konfrontera mig själv. Nej, nu luras jag igen och första april är ju över för längesen. Jag har vandrat runt i samma tankar fast under en varmare himmel och med ett underlag bestående av sandig handduk. Att man aldrig kan ta en semester från sig själv, människans permanenta straff, i alla fall tills döden skiljer oss åt och det är ju tragiskt. Men trots samma cirkulerande monolog händer det saker under landsflykt. Man saknar och man kan nästan ta på den exakta lilla bit som fattas, äntligen stämmer någonting. Att längta efter något, att vilja ha det man inte kan få och att förstå vad man vill ha först när det gått förlorat. Är det vad jag fått som pekpinne när det kommer till att välja? Om du måste välja då, på direkten alltså. Då brister jag precis som isen, kommer kanske igen nästa år om inte den globala uppvärmningen gjort Sverige till en ny kanarieö. Miljöer är skit samma, men avstånd är sanning.
Jag har saknat och jag har solat. Förbanna strandcensuren och låt mig gå naken på playan, bikinilinjer går inte ihop med, ja, resten av hudfärgen efter en vecka av uv-strålning. Vad som heller inte går ihop är den där lamt tvinnade röda tråden som slingrar sig fram som en utsvulten orm bland tankar, texter och tillbakablickar av det man hoppas leva i som verklighet.
Jag antar att jag är trött, men det går knappt att känna efter i ett rum där tiden stått stilla.