Elsa Skagerberg

Jag har, som jag ofta gör, gjort listor på saker jag vill förändra. Vet inte om det är en bra idé att lägga upp dessa listor här. Förargelseväckande beteende etc. Alltså, förargelse som väcks när jag påminns av det jag inte gjort. En av sakerna är att sluta sitta vaken, för att istället sova och sen faktiskt uträtta något på dagen. Jag antar att det är något jag kommer att fortsätta med tills jag får en anledning till att gå upp. Den anledningen står också med på listan. Hitt på nåt. Jag är alltså vaken och efter några dussin skinkmackor, lite mer kakor än det och några vändor juice så hittar jag boken ”Den unge medborgaren.”  Fantastiska kunskaper som bara ligger och förglöms på köksbordet. Som så mycket annat.

Jag tänkte dela med mig av ett stycke: 

Varför använder folk alkoholdrycker?

(Punkt 60, sida 53)

Delvis beror det på alkoholens lockande verkningar. Den som druckit litet alkohol, känner sig liksom nöjdare med världen. Sinnestämningen höjes. Den sorgsne glömmer sin sorg och den olycklige sin olycka. Alkoholen har nämligen en bedövande inverkan på hjärnan, Försagdheten minskas, och självsäkerheten ökas. Allt detta känns angenämt för stunden.

För vanedrickaren har ofta alkoholbegäret blivit så starkt, att han inte kan låta bli att dricka. Andra orsaker till alkoholbruket kunna också finnas: medfödda dåliga anlag, bristen på ädlare förströelser, okunnighet, dålig uppfostran, otillräcklig lön, dålig bostad, sjukdom, arbetslöshet och så vidare.

Vid större och långvarigt alkoholbruk bli skadorna givetvis så mycket värre: viljekraften och förståndsverksamheten slappas, minnet och ambitionen (hederskänslan) försvagas, och känslolivet förråas.

Spännande nattläsning som sagt, och medan jag nu fortsätter med kapitel; skolor och yrken under punkt ” vad flickorna kunna bli, “ hinner solen sakta sprida sitt ljus bakom hustakens flagnande kanter. Jag antar att jag saknar hederskänsla.

Nej, ingenting är självklart, men det visste vi ju redan. Utanför den stad jag levt i hela mitt liv fanns inga minnen. Ingenting någonstans sa någonting om dig, bara bilden av ditt ansikte som bränt sig fast någonstans inom mig. Hur det kan hända så mycket under en sån kort period. Fast allt är ju relativt, en människas livstid och en stjärnas, en dagslända, en sekund av ett ögonblick i ett minne. Att tid är så väsentligt överallt och hur gärna människor ser tillbaka på det som var. Beskyller andra, glömmer konsekvenser och hittar på att det som var då, för alltid är bättre än vad som pågår just nu. Men jag håller inte med. Jag är nu, jag ångrar ingenting. Vem sa att man lär sig av sina misstag? Antagligen någon som aldrig gjort några. Och hur kan man njuta av vinst när man aldrig förlorat.

Jag har aldrig riktigt funderat över varför jag inte sover. Antar bara att jag inte är tillräckligt trött, vaknade alldeles för sent, gick upp ännu senare. Struntar i att tänka på att jag kunde somna hur lätt som helst för några år sen, vilken tid jag än vaknade och hur ledig jag än var dagen efter. Jag funderar över det nu, samtidigt som jag äter någon form av middag och en halv liter glass. Jag väljer att inte bli trött, vill inte missa något som jag sagt förut, men samtidigt så vet jag att allt som händer är upp till mig. Ändå gör jag ingenting åt det. Jag väntar på att det som borde hända, vad det nu än är, ska dyka upp. Det ska överraska mig och alla sömnlösa nätter ska vara tid jag spenderat väl, belöningen ska komma, den måste komma. 

Antingen så väntar man eller så drar man. Antingen så väntar man eller så ger man upp. 

Nej, jag borde kanske motionera mera. Trötta ut den här kroppen till det yttersta. Äta någon form av hälsosam kost som medför god sömnrutin och en ljus syn på livet. Fast, saken är den att, jag trivs med nätterna. Jag älskar någonstans att smyga medan alla andra sover, att äta mat som är förbjuden vid den tidpunkten för att "så är det bara." Till skillnad från dagarna så är nätterna den enda tid då man är helt själv, mest när man sover så klart. När man ligger drunknad i djupsömn är man så jävla ensam. Det finns en tjusning i att hålla sig vaken, tvinga sig själv till att drömma utan sömn ger en sådana fantastiska idéer. Vissa behöver strålkastarljus, andra behöver ensamhet. Antar jag. Någonting behöver man i alla fall för att hålla kvar vid den människa man försöker vara. 

Förutom det så går jag mest runt och är osäker på vad du vill och vad som menas med ett ingrepp som kräver lokalbedövning. Hur tänkte jag egentligen för tre år sen? Konsekvenser och tid är människans värsta fiende. 

Före och efter den hårfallande händelsen.

Konsekvenser man får ta efter en utekväll med en sax närvarande.