Studentliv

Nu kommer klumpen. Här kommer den tyngsta loskan, det grönaste snoret. Vi välkomnar paniken med champagne, jag skriver inbjudningar till frustrationen. Min andedräkt smakar ägg, magen känns som deg, blodet flyter trögt, jag tuggar skinnet från fingertopparna. Precis som i naturkunskapssalen finns ett hemmagjort ekosystem inglasat på mitt skrivbord. Matrester, äppelskrott och porslinskoppar burar in mögel och outvecklade organismer. Jag ska försöka återskapa en långhals och bli berömd. Tjäna för att köpa en vindsvåning med takbjälkar, fransk balkong, kakelugn, badkar med lejonfötter och dyrt porslin. Nej! Långhalsen dör ut, klumpen kommer tillbaka. Långhalsar finns inte, dom kan inte finnas!
Kan man utveckla mögel i magen? Det känns som att allt bröd och smör bildat klumpar, all choklad har geggat sig samman, basilusker övertar min kropp från insidan.
Biter av ännu en lös skinnflaga från ringfingret, känner smaken av smuts, byter finger, samma sak, nej, samma smak.
Blickar ut mot klädhögarnas rike, mitt rum is the biggest mess och I am messy.

Meningen

Det händer ibland att jag undrar över saker och sen undrar jag ifall någon annan på denna levande jord undrar över precis samma sak. Slog den tanken någon annan i den här stunden? Vem slog?

Ibland glömmer jag att det fortfarande är dag ute när jag fastnat framför dataskärmen, det hände nu. Någonting fick mig att vända mig och för att sen se fönstret som avslöjade ljuset, dagens kvarleva.
Vem bestämde att man ska vara ute när det är vackert väder?

Jag antar att det är en av dom bättre reglerna här i livet, titta på världen när den ser som bäst ut. (Fast det beror ju självklart på vad varje enskild person anser som vackert.)
Jag gillar världen när den luktar äppelblomma och hägg och när människor i alla fall försöker fiska aborre. Jag gillar folk som stannar upp och vågar sätta sig ner på en bänk, för det är väl vad dom är till för? Jag gillar uteserveringar, jag gillar vackra människor.

Ofta när jag sitter här, helt fastnad och med fingrarna klistrade på datamusen, så tänker jag på att jag kanske missar ett viktigt ögonblick. Någon vacker människa sätter sig antagligen på en bänk just nu och personen som sätter sig tänker kanske samma tanke som jag. Att man ska vara ute när det är vackert väder, att en slående tanke slår flera av en anledning.

Gegga

Nu är jag sjuk. Och nu vill jag absolut inte sova, inte ifall allt snor ska rinna runt i skallen för att sen hamna på kudden, på kinden - i ögat etc. Vet inte ifall det är kul eller helt psykiskt störande att drömma om insekter som äter upp ens inre, kanske är det lite intressant möjligtvis.
Panodilzapp, magnecyl, treo och iprendenintelligenta hjälper fan inte till ett skvatt. Kan lika gärna käka tvål och leva med nån bohem-afrikansk placeboeffekt i tankarna. Nu har jag ont i röven, huvudet, öronen, fingertopparna och näsborren (vänster.) Nu äntrar jag sängen som fortfarande är varm sen tidigare idag, då jag låg med min skrovliga sjukdomshals och hörde solen skina utanför fönstret. S N Y F T S N Ö R V E L, tyck synd om mig nu tack, hej.

lowflow

Nu har jag den där känslan igen. Känslan av att vilja någonting som inte finns, alltså, vilja något jag inte har en pissig eller typ egentlig aning om vad det är. Jag vill något, vill jag ha något?

Jag känner just nu för tillfället att det finns något
jag glömt eller inte gjort som jag verkligen borde göra, nej, det är inte engelskan den här gången. Det finns något, det finns något stort eller i alla fall större. Det är inte Bob Dylan som ska berätta, det är inte Johny Cash och det är absolut inte den där melodin som berättar när man ska vända blad. Det är typ kanske jag som ska välja och fy fan, jag är inte rätt person för mig själv. Orka magkänsla, palla färga håret igen men, ska man bara vänta eller ska man utvandra.