Elsa Skagerberg

(Lögner)

 Det har ramlat in så kopiöst mycket förfrågningar och klagomål över att jag skriver för lite och att jag verkligen borde tillfredsställa mina läsare oftare, så roligt tänkte jag. (Alltså, det tänkte jag då typ, precis efter att jag vunnit en mille på keno och dansat samba med rödluvan. Och sen fikade jag med kungen, fikade prinsesstårta.) 

I vilket fall så blev jag skrivsugen helt frivilligt och jag tar minsann inte order från någon! (Tystnad.) 

(Sanning)

 Idag hittade jag en fin kofta tillsammans med Marie, den låg bara där i en svart sopsäck och såg ensam ut. Adoption är lika med ett rent hjärta. Innan jag fixade det rena hjärtat så hängde jag loss med David, han har för övrig bett om att synas med i min (lögn) ofantligt belästa blogg, alltså, han är (sanning) pilsk på sig själv och sitt nylle, för en bild skulle det vara. 

Annars då? 

I morgon åker jag med den röda till den plats jag kommer spendera lika lång tid som en fjärdedel av mitt liv, fjärdedel. 5 + 5 + 5 +5. 

Fast sen blir det ju en femtedel, men det orkar ingen läsa om. 

Som ni märker är jag en pissunge som inte kan eller vill skriva ordentligt och är mer sugen på Cosmopolitan än facklitteratur (sanning.)  

Kanske dags att lägga ner, för ikväll. Ångra mig i morgon att jag publicerar idag, men sen så är jag ju inte annat än en maktlös president. (sanning) 

Jag är lite skakig, lite uppe försent och smått irriterad över att jag inte har någon väckarklocka tills i morgon, dagen D.

Dagen D, dagen då jag sansar mig, tar klivet, klipper mig, nej, men går till skolan igen. Vid en tid i morgon så ska jag, Elsa Skagerbaih, Skageirb, Skegieer, Skagerlund, skaerbevg, Skagerburg, skaetberj, Skagerberg. Vid en tid så ska jag (försöka,) skriva in mitt namn på någon form av kanske vitt papper, medtag legitimation och antagningsbesked. Jag ska bli en relevant människa vid ett universitet.

Kvällen innan dessa viktiga steg i livet är viktiga. Man tvättar sig mer noggrant än annars, tvålar in sig två gånger extra och planerar på hur och varför man ska göra som man bör göra för att känna sig så bra som möjligt. Man ska veta vart man ska, man kollar upp det, kanske fem gånger. Man planerar frukosten, mängden läppglans, doften, attityden, tonen i rösten. 

Under en kväll och en lång morgon består allt av en timmes registrering. 

Haha, jävla sjuka skit.

Allt det för att sen efter en vecka, återgå till att komma fem minuter försent och ha glömt att tvätta håret. 

Hur länge pågår det här? Vem fan bryr sig om mig när alla bara bryr sig om sitt eget? 

Tur att jag tänkte och övervägde allt detta fåneri innan kaoset utbröt, är det därför jag sitter här 02.20 och dumstirrar? 

Skakig och smutsig och lite halvseriös, vad betyder egentligen i morgon? 

Väck mig klockan 10, tack. 

Jag ligger just nu i min bäddade säng i mitt städade rum i brunbränd hy och tänker på hösten. Är den go'? Som Haribo? 

Jag har fortfarande inte berättat för er om lärarhögskolan, och nu är det försent. Ja, Beckmans skrotades ju. Och sen tänkte jag efter. Nu tror jag att jag vet, jag hoppas att det jag vet håller. Jag tror nästan det. 

Sen kan jag ju dra den om rödluvan för David när vi flyttar ihop. Hjälp. Det kan jag. Det enda som fattas är en lägenhet och en plasma. 

Om sanningen ska fram så ligger jag här i min bäddade säng och tvivlar en hel del, gärna på att saker och ting faktiskt kommer gå som jag vill att dom ska. Det svåraste för sakerna, när det gäller att gå rätt, är att jag själv inte vet än vart jag vill att dom ska gå.

 Sen när är det man bestämmer för sig själv, rätt för sig själv? 

 Det jag vet är att jag ångrar hellre något jag prövat än att ångra det jag aldrig gjorde. 

Som ni hör låter hösten osäker, det enda man kan räkna med är vädret. Räkna med dåligt. 

(Jonna & Jag i en tid då hösten inte existerade)