Grandejöb
Att jag sitter på mitt jobb och gör precis det jag brukar göra hemma känns löjligt. Facebook, godis, bloggish etc. Vilket skämt.
Anywhoo.. Idag har jag köpt grejor med Jullan. Ett par skor (ja, sandalgladiatorer) och en röd kjol i exakt samma form som alla mina andra kjolar, känns bäst så. Alltså, jag hade ju ingen röd ju. Typ.
Nu dricker jag Vitamax på jobbet. Vitamax är en brustablett med apelsinsmak som är till för folk med en aktiv livsstil. Räknas fejsbokkande och bloggtittande som aktivt?
Oj, nu kommer det kunder! hejsibejs
Sähär ser man ut i garderoben föresten, najsigt.
Hyttosar
Idag var Jullie här, vi spelade frågespel och Julia kunde allt om Harry Potter, töntigt sa jag och hytte med fingret i smyg. 
(Fast det här bilden är ju tagen hos Julia.. Antar att mitt hyttefinger
kommer väl till pass när Julia är med.) (Eller är det tvärtom?)
Bärbara Jesus
Tänkte att jag skulle introducera det nya skrivbordet som sitter fast i den nya bärbara macbooken. (Ja, JAG SKRYTER)
Tänk att julafton skulle innehålla överraskningar även detta år, något att tänka på. Mer saker att tänka på: Hur många bilder får plats i photo boothet?
Kort och gott, like it more than alot.
Sista dagen av ungdom.
Ett år till har gått och nästa som står och förbereder sig inför att gå lika snabbt har heller inga direkta planer. Hur skulle jag kunna veta att arton var ett helvetes år? Djävulskt snabbt gick det också.
Nitton. Nitton är mittemellan arton och tjugo och har alltså ingen betydelse alls för huruvida jag kommer att behandlas eller behandla samhället. Jag kommer att leva som ett obetydligt mellanting i ett år, trehundrasextiofem mellandagar. Utan tillåtelse till systemet försmäktar jag nu under detta kommande år?
Jag skulle kunna fråga mig själv vad nitton egentligen står för, vad man bör göra, men hela frågandet i sig känns så artonårigt. Är jag tillåten till att skriva en önskelista över huvudtaget?
Åldern är ett ständigt problem, den går bara åt ett håll. Åldern är inte det minsta spontan och har ingen humor. En dålig date. Ett sugmärke förgäves. Åldern är ett bevis på att man har levt under en specifik tid. Galet intressant.
Hoppas att ni nu förstått att jag helt utan skrivsug har kämpat mig igenom denna korta text av skitsnack bara på grund av att ett år av mitt liv har gott och därför känner jag att jag bör tillägna detta lite tanke och därmed lite klickklick i bloggen.
Det är ju ett vansinne vad åren som går ställer till för oss stackare som lyckats hålla koll på födelsedagar, kan det ha vart en smart allan som föreslog att vi äter tårta på saken? Gör något gott av det förgångna?
Summering av mitt artonåriga liv:
Stort kalas
Sista budet!
Klockan är kvart över ett en onsdagmorgon, och snart så ska jag till farmor för att damma. Min farmor är en ganska trevlig tant, i sina sista år. Senare idag är det auktion. På auktioner kan man köpa saker som man fattar tycke för. Då räcker man bara upp handen när auktion-mannen skriker "Vem bjuder?" -!Jag bjuder!" Jag fick en hundralapp från pappa. Hundra kronor. Han bjöd mig på den. Idag är det kallt ute, det är vinter fortfarande. Jag ska sätta på mig kläder nu, något gulligt. Farmödrar gillar när deras barnbarn dammar åt dem och har på sig gulliga kläder. Har jag tur bjuder hon på kaffe och bulle (helst bara bulle.) För det gör far- och morföräldrar. Dom bjuder, precis som man kan göra på auktion. "vem bjuder på karameller,saft och bullar!?" Men jag sa ju det, det gör mammas och pappas föräldrar! Dom gör sitt sista goda bjud-bud.
Kom Tommy!
Dagen efter. Dagen efter en dag med ljud är tyst. När det är tyst kan man tänka. Pappa ringde i morse och frågade varför jag inte kom hem igår, jag visste inte heller. Nu pratar han i telefon, hoppas att det är med Tommy, byggarbetaren. Väggen ska bort. Äntligen. "Vart ska vi ställa virket?" Vart ska man ställa det man inte längre vill ha? Ibland är det svårt att kasta bort saker. Även fast man aldrig använder dom, eller ens tycker om dom, så blir det komplikationer när det är dags för vårrensningen. Jag vill inte slänga henne!! "Elsa, det är en gammal strumpa med påmålade ögon..." "Det är strumpis!!" Igår var det 18 års kalas, konsert i Berwaldhallen och fika hos farmor, fast i omvänd ordning. Allt var självklart trevligt och jag kom åter igen fram till att jag jag lever aningen ohälsosamt. Varför har jag alltid chokladglass i mungiporna? *BzzBzz* Ett sms. Jag börjar gilla telefonljud mer. Hoppas att pappa får tag på Tommy, jag vill riva! Ja, jag vill slänga! Jag har tänkt klart i dagen efters tystnad! Ge mig en slägga så ska jag riva och göra det gamla till något nytt och vackert! Ska jag kanske tvätta bort chokladen också?
Kvinnan och Lattén
Idag flyter det kvinnlighet i luften. Det flyter små små rosa, lite slemmiga, kvinn-atomer runt i syret idag och jag har andats väldigt mycket. Idag åt jag glass till frukost och när jag skulle sätta på mig något varmt för att gå ut, så valde jag en tröja med blomtryck på ärmen, och pudrade mig lite extra med en fruntimmer-aktig nyans. Utanför hemmet, utomhus, var det fyllt med människor. Alla skulle så klart knuffas och buffas, men när jag gick längst Drottninggatan med Beyonces "Sugar Mama" rusande i öronsnäckorna från min rosa lilla iPod, fanns det ingen större bättre eller vackrare där än mig själv. Väl inne på Buttericks köpte jag, en inte allt för kvinnlig, lös-mustasch och tänkte bege mig hem.. Men min kjoltygsbärande sida ville annat! KvinnligaElsa ville in på Zara och resterande kropp och sinne fick blankt följa med. Rean och VenusElsa samarbetade bra ihop och resultatet blev en otroligt effeminerad skjorta. Sen gick jag vidare, inte hem dock. Nu hade den lite för psykiska kvinnan i mig tagit över HELA MIN KROPP och rusade in på alla plånböckers mardröm, H&M! Med samvetet i behåll köpte jag dock bara en ny deodorant, en ny sort som vågade kalla sig "Rexona Girl". För att droppa av den sista skvätten av mamsell-lågan gick jag in på John Chris coffey och, håll i hatten, köpte en kaffe latte. EN KAFFE LATTE! Inte nog med att jag ogillar kaffe men att köpa en utomhus för hela FEMTON kronor kan vara kusligt för vilken mänsklig varelse som helst. Den inhandlades i vilket fall och när jag Elsa Skagerberg gick tillbaka hem med denna rykande heta matronadryck, Zara påse, nykonsumerad doft-atteralj och rosiga kinder kunde jag inte längre urskilja de slemmigt rosa atomerna från den vanliga luften. Jag var helt fylld av dem, helt fylld av det jag var född att vara, en kvinna!
Hemlisar
Oj. Nu sitter jag i mörkret igen. Berättade för alla som chattat med mig på msn, att det var dags att sova för en halvtimme sen. Varför sitter jag här än? Jag vill berätta något för världen. Något som jag har inom mig. Men först vill jag berätta det för mig själv! Jag bara ÄLSKAR hemlisar! "Elsa! Kan du inte berätta vad det äär?!" Nej. Det är ju ingen hemlis om jag säger det!
Men om jag ger mig en ledtråd? Nej. Ledtråden är för lätt. Att prata med en främling kan vara skönt ibland. Inga förhoppningar? Dessutom kan man avslöja vad som helst, utan att känna rädslan, rädslan över att hemlisen sen avslöjas för fel person. Fast samtidigt är jag nog en främling för mig själv. Jag har knappt hälsat på mig! Därför kan jag avslöja hemlisen, innan jag lär känna mig själv. Fast kan man någonsin avslöja hemligheten om sig själv, till sig själv, innan man fått reda på det utan att berätta?
14 februari
♥ Alla hjävla hjärtans dag! Ja, det är idag. Endast en gång om året menar folket att man ska visa sin uppskatting till de man älskar. Ja, idag är dagen då alla förälskade par får chansen att slabba i sig mer choklad än dem kan äta och de ensamma står och frestas av tanken att ens få smaka på smulorna. Och jo, idag kan affärerna skratta sig lyckliga åt att årets nedsmälta chokladtomtar kommer till användning och IDAG kan jag skratta åt det hela. Jag har alltså ingen som helst ångest.♥ . Igår hade vi äntligen vår första och sista föreställning av "Ett porträtt av Sonja". Kanske har jag inte har nämn det, men jag spelar teater på fritiden. Och i just den här fruktansvärt deprimerande pjäsen om andra världskriget, Hitler och döda pappor så spelar jag huvudrollen! Vet inte riktigt varför jag fick rollen som ett bölande krigsbarn, teater lärarinnan Marianne kanske anser mig som en dyster och sorgsen person? Jag blev i vilket fall Sonja, och även fast min monolog på slutet byttes ut av ren improvisation, så kom resultatet att bli ganska bra!
→Stop! Jag sitter alltså just nu, på alla hjärtans dag, i biblioteket. Jag skriver i min blogg och precis just NU så pratar en ung man med de inte alltför svenska kvinnorna i bokhusets reception. De pratar om mobbing. Under tiden då jag suttit och skrivit så har de samtalat om olika saker men först nu förstår jag att samtalet som allt rör sig om är att HAN blir mobbad och ska byta skola! Hur kunde jag undgå något sådant?! Jag måste titta på honom... Han är lång, har glasögon, mellanstadiefrisyren och på fritiden jobbar han uppenbarligen på posten. Han skämtar med den snällaste lite, spanska?,bibliotekariekvinnan. Nu gick dem in på bibliotekariernas kontor. Tänk. Han såg så ensam ut i blicken, som om han inte förväntade sig något av någon. Som om en speciell dag där allt handlar om att älska inte existerade!! Snart ska jag nog åka hem, dricka varm choklad. Varm choklad är en flytande vätska som inte smular. Nu säger dem hejdå, han den mobbade och bibliotekarien. Kommer jag aldrig mer få se honom? *Pang* Dörren stängdes. Nej, han är nog borta. Jag undrar om han går hem nu som en glad eller en sorgsen ung man på alla hjärtans dag. Jag undrar om han också är en av dem som frestas av smulorna från de förälskades choklad eller om hans problem på något sett är större än så. Jag hälsar dig i alla fall, och alla andra så klart, en glad dag fylld med smulor eller hela bitar av brunsötans finaste sort och om du skulle komma tillbaka in i biblioteket, just nu, så skulle jag visa dig det här inlägget. Jag skulle visa det och säga att jag fanns här! Jag skulle berätta att du inte var ensam längre och att namnet på dagen vi vill kalla "alla hjärtans dag" är kanske ett lömskt påhitt, men det får i alla fall mig tänka på MER än choklad formade som hjärtan. Det får mig att tänka på dig, som ska byta skola för att ingen älskar dig här. Men kan man byta bort en dag på samma sätt?
// E.Skagerberg
The soffa löves us
Fan vad hon som sitter längst till höger är snygg!
I soffan
Vårjacka
Vår. Idag vid frukostbordet var det vår. Inte för att jag åt något speciellt eller för att det stod "3 februari" i SvD. Men för att utanför fönstret hördes det. Det hördes och det syntes att det var vår. Jag ska träffa Marie nu, vi ska gå till NKs skomakeri och klacka om stövlar. Jag ska sätta på mig en vårjacka. Vid frukostbordet frågade pappa om jag "inte skulle skynda mig på ?" Jag svarade inte, log bara, och tittade vidare på solen och vattendropparna som flög genom luften i en vårblandad atmosfär.
Sista föreställningen
Ett inlägg kommer lastat med onsdagen den 31 januari!: Idag hade vi vår sista barnmusikaluppvisning! Den gick jättebra, alla var glada och....Vänta lite nu..! Har jag NÅGONSIN berättat att jag går i MUSIKALKLASS? Det gör jag och har gjort i snart TVÅ år. Helt ok om du frågar ett annat lejon. Just det, lejon. Jag är ett lejon! I barnmusikalen som vi visade upp för sista gången idag. Handlar om en djungel med trubbel, den heter "djungeltrubbel". Roliga grejer. Innan föreställningen hade vi "normal" skoldag. Vi började med idrott, jag kämpade som FAN på handbollen för att slippa se Peter bli nöjd över att vinna, lyckades. Missade svenska läxförhöret, snackade bullshit på engelskan och sen var det lunch. David drog iväg mig till det nya stället KebabHouse. "Kebab för 19!" Medans David var lycklig över att man kunde bli mätt på 19:- så oroade jag mig lite smått över hur sen jag egentligen skulle bli. Min oro försvann när jag skulle betala; "Vi tar inte kort". Ojdå. Jag tittar snabbt på David och innan jag hinner blinka lämnar han snällt över pengarna till den lite udda kvinnan i kassan. Aha, tänkte jag. "Gratis lunch!" David åt och jag slabbade i mig maten, men efter en kort tid blev det dags att dra sig tillbaka mot tuben, mot skolan. Vi lämnade kebabhouse, jag med falafeln i handen och en stirrande gubbe i nacken! Lunchen avslutades med att jag fick en vänlig snöboll i magen och sen kom stressen tillbaka! Jag var då drygt 45 minuter sen och hade ännu inte ätit upp. Zussanne (teaterlärarinnan) blev knappt ilsken när jag anlände och sen flöt allt på. Efter sista "normala" lektionen drog jag och Liza en snabbis till ett av mina nya områden, Hässelby. Mina lejonbyxor fanns nämligen där och nu var det brottom! Liza tog efter hämtandet en kebab (Vad är det med svennar och kebab?) och jag köpte tonfisksallad. Åter i skolans mörka korridorer hördes ljudet av hårspraysprut och kvicka fötter. Snart var klockan 19:00 och föreställningen kunde börja! Den gick jättebra, alla var glada och... Min mamma vinkade inte överdivet mycket från publiken. Efter att slutet slutat och alla gått, fanns Jonna och jag kvar sist på tjejernas, för att torka bort de sista morrhåren. I korridorerna ekade det och även fast det var världens akustik i den tomma aulan, slängde vaktmästaren snabbt ut oss och berättade om ett larm som snart skulle sättas på. Glada i hågen firade vi med glass och dagen var därmed avslutad. Jag var ett lejon idag, i barnmusikalens sista föreställning, men jag betalade inte ens för min egen falafel.
The sound of silence.
*Hello darkness, my old friend...
Är det inte underbart att börja ett inlägg med ett citat från en låt? Jag tyckte att det passade bra då jag tänkte släppa loss med en bekännelse lista: : Jag har: 1. Ätit kakor, glass, bullar, druckit varm choklad och inte snålat med sylten! 2. Slutat tänka på konsekvenser. 3. Inte klackat om skorna. 4. Gjort Maria Vergara besviken (igen) 5. Inte kryssat för EN ENDA ruta på min "att göra" lista 6. Tillåtit mig själv till saker och ting.7.Bitit på naglarna. Jag borde verkligen skaffa en almanacka. Inte för att jag själv inte inners inne vet att det kommer hjälpa, men hoppet kan ju hålla en på topp i alla fall ett litet tag. Jag lever nog ofta på hopp, och konstigt nog, verkar det räcka? David berättade en gång att om man verkligen tror på att man blir frisk av att äta typ,apelsin, när man är sjuk, så blir man det! Men går det att tro på att allt blir friskt? Går det att tänka att man inte kommer misslyckas i skolan eller bli tjock även fast man skiter i läxorna och äter kakor? Blir allt som man vill om man tror på det, riktigt hårt? * Allt du önskar kan du få, om ditt hjärta har begärt vad du har kärt!* Pff, Disney och verkligheten är ju lika sammansvetsat som Arne Weise och Hitler. Alltså NOT AT ALL! Har jag berättat att jag är förälskad i Disney filmer? I alla fall de gamla klassikerna, filmerna är min religion! Vem ser inte upp till Ariel? Hon kan ju FÖR FAN andas under vatten! Själv kan jag bara hålla andan i drygt en minut. (Eller var det 1,10 min?) Oj, verkligheten tar tag i mig igen och jag känner att greppet drar mig mot matteläxan. Att stänga av datorn och röra ljudet av tystnad är vad jag bör, the vision of an angry Maria Vergara is planted in my brain. So let me go and touch the sound of silence. (Skulle inte banga på att vara som Peter Pan heller, han kan ju flyga! Det kan jag inte ens göra i en halv minut.)
Bitches
Jonna och Liza
127350-17
Jag, Annelie, Jonna och Liza satt på ett flott café för endast innemänniskor. Vi blev självklart ombedda att fotograferas i sexiga poser. Enjoy!
07-01-22
Jag är lycklig.
Kvinnan I Mitt Liv
Marie. M - Människoförförare A- Arrogant R- Rolig I - Inne E- Elak. Idag fyller Marie 18 år. 18 långa år har gått och nästan 8 år av dem har jag kännt till den kvinnan. Konstigt nog började vi inte umgås förens några år efter att vi gått i samma klass. jag hade bytt skola medans Marie snällt gått kvar i Gamla Stans Storkyrkoskola. Antar att vi skapade gemensamma intressen under åren på den gemensamma fritisgården 6:an, där alla hängde under den tiden. Vi märkte efter en tid att vi var lika på många plan och allt eftersom månaderna flög förbi, flög också vi runt i Gamla Stans Gränder, i hopp om fler och bättre gömställen. Nu när jag sitter här och tänker tillbaka så är det inte mycket som har förändrats i vår relation. Det som har utvecklats har självklart varit omgivningarna i våra liv och därför samtalsämnena, men bortsett från det så är allt precis som förr. Våra promenader, disskutioner, hemmakvällar, utekvällar..., shoppingrundor, utflykter etc. Och kan det vara just därför, att vi har utvecklats med varandra på ett så jämnt sätt som gör att vi lyckats stå ut med varandra utan större avbrottt i alla dessa år? Eller så är det för att vi hittar bra sätt att utnyttja varandra på? Hos marie får man ALLTID god hemmalagad mat om man så önskar(det förekommer inte hos mig), där finns en stor TV med liggbara soffor, ett singstar (nytt för idag), två bohem-katter och ett föralltid fyllt kylskåp. Hos mig har en del fördelar försvunnit t ex Minis och nintendo 64, men det kompenserar man med mini-brownies och sims2. Marie själv tänjer på utnyttjandet och kvider om massage mer än nödvändigt, och om man vill somna till en disneyklassiker finns det inget bättre ställe. Av någon anledning har vi båda blivit hemligt osociala rasister tillsammans av olika slag och våran iver inom hatandet är en stark dragkraft i konversationer vi roas av. Idag fyller hon i alla fall år men så länge jag kan minnas och vill veta så är hon alltid densamma. Myndig eller ej, Marie Thilander är kvinnan i mitt liv! // E.S (Ja må hon leva grattis hurra, hoppas du fått en underbar födelseda!)
Givvin Lovvin To Mah Room
Åtta nagellack, en vattenkanna, en mössa, telefon, Eragon, Kamera, pappersrulle, spegel, lampa, musmatta + mus(datorn och tangentbordet också så klart), nagelfil, brev, solglasögon och en fjärrkontroll. Mitt skrivbord måste rensas och helst bytas ut mot ett underskönt design-bord, där jag kan sitta och glassa. Helst så skulle jag byta ut allt i "mina" rum just nu men det dröjer självklart 1 månad till innan ens väggen emellan rummen kan "kremeras". Men frukta icke, jag har håller fortfarande ett stort hopp uppe för när det sker ,och när det väl är dags för inredningsstadiet, då jävlar! Har jag berättat om mina förslag på teman som jag kan tänka mig att ha i rummet? Om jag har det så får ni känna er jädrans lyckliga att jag ger er dom igen, om inte, här är dom:
1. Flickrummet. Med himmelsängen, ljusa/rosa tygerna, spegeln med pärlorna.. Hela kitet
2. Indiskt/persiskt. Lila/mörkt rosa, rökelser och ljus, buddah, paljettöverkast, fondvägg med målning.
3. Engelsk club/ advokatbyron. Mörkt trä, jordglob med inbyggd bar, stort skrivbord, världskarta, tjocka mustiga gardiner grammofon.
4. Djungelrummet. växter i överflöd, korgmöbler, hängstol från taket, väggmålning med natur.
5. Bondtorp. linnetyger i gardiner och säng, antika möbler, pianot med gamla noter, takkrona med levande ljus.
6. Musik/café. instrument (piano, elgitarr, aukustisk gitarr,) kafé stolar och bord, afficher med "60-tals teman". 60-tals prylar
7. Design. svart och vitt. Macen på ett svart skrivbord. fondvägg med siluett, strikta möbler med snygga former.
Det är några av förslagen än så länge, kom gärna med egna! Och om du har tur så är du en person jag bjuder in på te när det är klart.
// Elsa
Black&white
'En ganska vanlig bild med lite exXxtra flufflugg. Nej jag är inte i ett bibliotek utan i vårat gamla goa vardagsrum.