Elsa Skagerberg

♥ Alla hjävla hjärtans dag! Ja, det är idag. Endast en gång om året menar folket att man ska visa sin uppskatting till de man älskar. Ja, idag är dagen då alla förälskade par får chansen att slabba i sig mer choklad än dem kan äta och de ensamma står och frestas av tanken att ens få smaka på smulorna. Och jo, idag kan affärerna skratta sig lyckliga åt att årets nedsmälta chokladtomtar kommer till användning och IDAG kan jag skratta åt det hela. Jag har alltså ingen som helst ångest.♥ . Igår hade vi äntligen vår första och sista föreställning av "Ett porträtt av Sonja". Kanske har jag inte har nämn det, men jag spelar teater på fritiden. Och i just den här fruktansvärt deprimerande pjäsen om andra världskriget, Hitler och döda pappor så spelar jag huvudrollen! Vet inte riktigt varför jag fick rollen som ett bölande krigsbarn, teater lärarinnan Marianne kanske anser mig som en dyster och sorgsen person? Jag blev i vilket fall Sonja, och även fast min monolog på slutet byttes ut av ren improvisation, så kom resultatet att bli ganska bra!

→Stop! Jag sitter alltså just nu, på alla hjärtans dag, i biblioteket. Jag skriver i min blogg och precis just NU så pratar en ung man med de inte alltför svenska kvinnorna i bokhusets reception. De pratar om mobbing. Under tiden då jag suttit och skrivit så har de samtalat om olika saker men först nu förstår jag att samtalet som allt rör sig om är att HAN blir mobbad och ska byta skola! Hur kunde jag undgå något sådant?! Jag måste titta på honom... Han är lång, har glasögon, mellanstadiefrisyren och på fritiden jobbar han uppenbarligen på posten. Han skämtar med den snällaste lite, spanska?,bibliotekariekvinnan. Nu gick dem in på bibliotekariernas kontor. Tänk. Han såg så ensam ut i blicken, som om han inte förväntade sig något av någon. Som om en speciell dag där allt handlar om att älska inte existerade!! Snart ska jag nog åka hem, dricka varm choklad. Varm choklad är en flytande vätska som inte smular. Nu säger dem hejdå, han den mobbade och bibliotekarien. Kommer jag aldrig mer få se honom? *Pang* Dörren stängdes. Nej, han är nog borta. Jag undrar om han går hem nu som en glad eller en sorgsen ung man på alla hjärtans dag. Jag undrar om han också är en av dem som frestas av smulorna från de förälskades choklad eller om hans problem på något sett är större än så.  Jag hälsar dig i alla fall, och alla andra så klart, en glad dag fylld med smulor eller hela bitar av brunsötans finaste sort och om du skulle komma tillbaka in i biblioteket, just nu, så skulle jag visa dig det här inlägget. Jag skulle visa det och säga att jag fanns här! Jag skulle berätta att du inte var ensam längre och att namnet på dagen vi vill kalla "alla hjärtans dag" är kanske ett lömskt påhitt, men det får i alla fall mig tänka på MER än choklad formade som hjärtan. Det får mig att tänka på dig, som ska byta skola för att ingen älskar dig här. Men kan man byta bort en dag på samma sätt?

// E.Skagerberg