Elsa Skagerberg

Ett inlägg kommer lastat med onsdagen den 31 januari!: Idag hade vi vår sista barnmusikaluppvisning! Den gick jättebra, alla var glada och....Vänta lite nu..! Har jag NÅGONSIN berättat att jag går i MUSIKALKLASS? Det gör jag och har gjort i snart TVÅ år. Helt ok om du frågar ett annat lejon. Just det, lejon. Jag är ett lejon! I barnmusikalen som vi visade upp för sista gången idag. Handlar om en djungel med trubbel, den heter "djungeltrubbel". Roliga grejer. Innan föreställningen hade vi "normal" skoldag. Vi började med idrott, jag kämpade som FAN på handbollen för att slippa se Peter bli nöjd över att vinna, lyckades. Missade svenska läxförhöret, snackade bullshit på engelskan och sen var det lunch. David drog iväg mig till det nya stället KebabHouse. "Kebab för 19!" Medans David var lycklig över att man kunde bli mätt på 19:- så oroade jag mig lite smått över hur sen jag egentligen skulle bli. Min oro försvann när jag skulle betala; "Vi tar inte kort". Ojdå. Jag tittar snabbt på David och innan jag hinner blinka lämnar han snällt över pengarna till den lite udda kvinnan i kassan. Aha, tänkte jag. "Gratis lunch!" David åt och jag slabbade i mig maten, men efter en kort tid blev det dags att dra sig tillbaka mot tuben, mot skolan. Vi lämnade kebabhouse, jag med falafeln i handen och en stirrande gubbe i nacken! Lunchen avslutades med att jag fick en vänlig snöboll i magen och sen kom stressen tillbaka! Jag var då drygt 45 minuter sen och hade ännu inte ätit upp. Zussanne (teaterlärarinnan) blev knappt ilsken när jag anlände och sen flöt allt på. Efter sista "normala" lektionen drog jag och Liza en snabbis till ett av mina nya områden, Hässelby. Mina lejonbyxor fanns nämligen där och nu var det brottom! Liza tog efter hämtandet en kebab (Vad är det med svennar och kebab?) och jag köpte tonfisksallad. Åter i skolans mörka korridorer hördes ljudet av hårspraysprut och kvicka fötter. Snart var klockan 19:00 och föreställningen kunde börja! Den gick jättebra, alla var glada och... Min mamma vinkade inte överdivet mycket från publiken. Efter att slutet slutat och alla gått, fanns Jonna och jag kvar sist på tjejernas, för att torka bort de sista morrhåren. I korridorerna ekade det och även fast det var världens akustik i den tomma aulan, slängde vaktmästaren snabbt ut oss och berättade om ett larm som snart skulle sättas på. Glada i hågen firade vi med glass och dagen var därmed avslutad. Jag var ett lejon idag, i barnmusikalens sista föreställning, men jag betalade inte ens för min egen falafel.