Elsa Skagerberg

Här kan man tydligen sitta länge. Här mitt i natten, med ingen egentlig anledning till att somna. Inget att vakna för, förutom ännu en dag av dagdriveri. Att hänge sig åt något. Att bestämma sig. Kanske blir det som jag hoppas och tror att dagen då jag plötsligt väcks av att bara veta kommer. En dag regnar det katter och hundar och en annan är det snustorrt. Livet är fyllt av inspiration till att leva, ja, det sägs till och med att man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag lärt mig att man blir trött trots oviktigheten i att stiga upp nästa dag. Kroppen lever sitt liv och själen ellervadfandetnuär lever ett annat. *Mamma kommer in och säger ”hördu, klockan är två snart.” Hon har sitt på det torra, men vad gjorde hon uppe? Tänk vad tiden på dygnet bestämmer över vem du är. Vem man är. Man säger gärna ”Man” sa en man när man tänker på människan. Man är en del av en grupp i ett delat liv på en skorpa av jord och vatten och eld. Och nu, nu är klockan två. Hördu.