Hundbajs
Nu börjar jag må illa. Inte riktigt "spy-illa", men det gör lite ont i magen, i tarmarna och kanske hjärtat. Det kan bero på flera saker. Jag har ätit en hel del tax-free godis, alltså, mycket. Jag sitter i mitt rum i stan igen efter en veckas ren semester på Åland (Ja Peter, det stämmer.) Och min agenda säger mig att det är så jävla dags snart. Spola tillbaka tiden kanske?
Öarna tog aldrig slut, inte nätterna heller och dagarna bjöd en ner till klipporna. Från de röda vägarna kunde jag och David gå ner till det varma, öppna havet och svalka oss. Kanske vila oss från vilan ett tag.
När jag tittar tillbaka så störs jag av ett tickande ljud. Det luktar stad och det luktar som det alltid gör i slutet av sommaren. Alla skor som turisterna tror sig ha köpt för ett billigt pris börjar avge oroväckande dofter. Glassbarernas strutmakare är inte alls lika glada som dom var i Juni och gatumusikanterna tjänar tio euro mindre. Stortorget och Slottsbacken, Svartmangatan och Tyskan - alla gränder och platser som man ser nästan varje dag känns oroväckande. Jag vet att dom snart inte kommer vara lika spillda med vaniljglass som barnen ångrat att dom valt. Snart ligger det bara kletiga löv och oknäckta kastanjer i rännstenen och mina lila opregnerade mockaskor kommer säkert känna sig mer än välkommna där. "Tack för att du lät oss läcka!" Ropar dom innan dom hoppar ner sig i en hundbajskorv.
Nää. ...
Jag kanske borde bli brunare? Köpa ett pennskrin?
Till att börja med så borde jag käka upp det där godiset.
Puss & Kram, bajsa på en dam
Öarna tog aldrig slut, inte nätterna heller och dagarna bjöd en ner till klipporna. Från de röda vägarna kunde jag och David gå ner till det varma, öppna havet och svalka oss. Kanske vila oss från vilan ett tag.
När jag tittar tillbaka så störs jag av ett tickande ljud. Det luktar stad och det luktar som det alltid gör i slutet av sommaren. Alla skor som turisterna tror sig ha köpt för ett billigt pris börjar avge oroväckande dofter. Glassbarernas strutmakare är inte alls lika glada som dom var i Juni och gatumusikanterna tjänar tio euro mindre. Stortorget och Slottsbacken, Svartmangatan och Tyskan - alla gränder och platser som man ser nästan varje dag känns oroväckande. Jag vet att dom snart inte kommer vara lika spillda med vaniljglass som barnen ångrat att dom valt. Snart ligger det bara kletiga löv och oknäckta kastanjer i rännstenen och mina lila opregnerade mockaskor kommer säkert känna sig mer än välkommna där. "Tack för att du lät oss läcka!" Ropar dom innan dom hoppar ner sig i en hundbajskorv.
Nää. ...
Jag kanske borde bli brunare? Köpa ett pennskrin?
Till att börja med så borde jag käka upp det där godiset.
Puss & Kram, bajsa på en dam
Kommentarer
Trackback