Elsa Skagerberg

Jag vet inte hur evigt trött jag är på alla trötta utslitna människor som får ut dagens enda sanna glädje genom att KLAGA. Ja, jag använder versaler så att ni verkligen ska se ordet. Tyvärr så måste jag erkänna för er alla att jag, (för dessa som undviker det viktiga i texten.) Att jag är en av er. Jag klagar och jag gör det just nu. I denna korta text så så är jag så full av saker att klaga på. Det är julen och det är allt ansvar innan 2007 tar slut. För drygt en vecka sen så startade jag Elsas klagobok. Den är randig i grönt, rosa och ljusblå och snart slut på tomma blad. Det är en ganska tjock bok och antagligen den värsta loggbok jag startat. Klagandet har fått mig att klaga ännu mer, den har till och med fått mig att klaga på klagandet självt.
Men eftersom detta kyliga land som just i denna årstid är så fyllt av missnöje så finns det ingen annan utväg. Människor idag fyller sina konversationer som dom håller öppet i samhället med så mycket som är obra, alltså, som är dåligt. Jag hör allt det ni säger och jag tar det till mig. Ni ger mig inget val förutom att klaga själv och i denna överväldiga mängd så måste jag också ta till pennan. Medeltiden är över och aggressionerna måste ske oralt, helst så att pöbeln hör. Man får inte slåss och man ska le när man säger att det är kallt och jävligt. Så med en glad ton i rösten och ett skratt efter det att man julshoppat i dundermängder av trånga folkmassor så berättar man för resten om hur förskräckligt allt är. Jag gör det och jag älskar att hata allt som har med allt att göra.

Min bok är som sagt snart slutskriven och även fast det allmänt förskräckliga som fått mig att inse att det hemska som finns att klaga på aldrig kommer att ta slut, så råder jag er alla: Köp er en loggbok som ni döper till klagoboken. Låt mig inte ofrivlligt höra er när jag på väg hem i vimlet försöker slappna av. Klagandet smittar så låt ert eget fasta på pappret istället för i den vibrerande luften. Dom kommer kanske aldrig sluta komma, klagomålen, men det är en början.