FDMFM
Säkerhetsnål, säkerhetsband, säkert, säkrande ledning, försäkring, säkerhetsväst, säkerhetslina och dubbellås. Det finns ingenting vi kan lämna öppet, ingen att lita på och aldrig snälla gubbar på stan. Jag kan inte tänka mig att det var säkert på medeltiden heller men då dolde ingen något i alla fall. Hade man böldpesten så syntes det och ville man hugga halsen av sin systers man så gjorde man det.
Några Indier som äger en Pakistansk restaurang här nere på Svartmangatan vill att jag kommer dit och käkar. Jag svarar att: "Jag ska, en annan da!"
Varför jag svarar så vet jag inte, för jag vill ju verkligen inte äta på deras halvtaskiga matställe med F.D.M.F.M. (för-dyr-meny-för-mig.) Jag ljuger och efter att jag uppträtt med falskt beteende suger det till i tarmarna. Dom vet vart jag bor också. Det suger lite till.
Ibland vill jag läsa tankar och veta om folk talar osanning. Ibland vill jag inte det. Ibland fruktar jag att folk läser mina tankar. Ibland hoppas jag det.
Jag tror att folk tar det lugnt och säkert, ljuger ibland, har hemligheter och klipper sig som man ska eftersom dom inte vill visa sina tankar för andra. Det skulle vara för mäktigt om man bara kunde se rakt igenom. Som en genomskinlig platspåse. Som lasersyn.
Idag slet jag sönder mina strumpbyxor - ännu lite till. David hade satt säkerhetsnålar på de mest trasiga ställen, sist dom skulle visas upp, men nu drog jag av dom i irritation. Sen stack jag mig på en nål. Kanske är det aldrig meningen att man ska strunta i säkerhetsvästen eller tala sanning all-day-long.
Allt jag vet är att om jag går dit tar jag på hela strumpor, beställer det billigaste och går hem med tarmarna i skick.
Några Indier som äger en Pakistansk restaurang här nere på Svartmangatan vill att jag kommer dit och käkar. Jag svarar att: "Jag ska, en annan da!"
Varför jag svarar så vet jag inte, för jag vill ju verkligen inte äta på deras halvtaskiga matställe med F.D.M.F.M. (för-dyr-meny-för-mig.) Jag ljuger och efter att jag uppträtt med falskt beteende suger det till i tarmarna. Dom vet vart jag bor också. Det suger lite till.
Ibland vill jag läsa tankar och veta om folk talar osanning. Ibland vill jag inte det. Ibland fruktar jag att folk läser mina tankar. Ibland hoppas jag det.
Jag tror att folk tar det lugnt och säkert, ljuger ibland, har hemligheter och klipper sig som man ska eftersom dom inte vill visa sina tankar för andra. Det skulle vara för mäktigt om man bara kunde se rakt igenom. Som en genomskinlig platspåse. Som lasersyn.
Idag slet jag sönder mina strumpbyxor - ännu lite till. David hade satt säkerhetsnålar på de mest trasiga ställen, sist dom skulle visas upp, men nu drog jag av dom i irritation. Sen stack jag mig på en nål. Kanske är det aldrig meningen att man ska strunta i säkerhetsvästen eller tala sanning all-day-long.
Allt jag vet är att om jag går dit tar jag på hela strumpor, beställer det billigaste och går hem med tarmarna i skick.
Kommentarer
Trackback