Elsa Skagerberg

Rummet börjar se hyggligt ut nu. Men vad tusan ska jag göra med den igenbommade dörren? Hyllor kanske? Spegel? När allt blir klart så ska jag ta kort med min nya digitala systemkamera - som jag inte skaffat än, men det ska nog inte ta lång tid. Sen så är det ju den där garderoben som förföljt mig i mina tankar ett tag. När ska listerna från Småland komma? Ska den där sidväggen vara betonggrå för alltid, och galgarna? För vilka pengar kommer jag orka köpa galgar som faktiskt matchar med resten av allt? Det värsta med riktiga hus - riktiga rum, är att ingenting är som i "The Sims". Inga pengafusk, inga väggar som kan raderas och byggas upp på nytt och städhjälp är ju inte att tala om.

Jag behöver en matta också, en större. Den där röda från Ikea kanske? Men är det värt priset och passar en röd verkligen till de nya sängkläderna och framför allt - taklampan? Efter att jag målat om skrivbordet och den där gamla stolen kan jag kanske börja slappna av. Börja med något annat, halsband och sånt kanske?
Tur att jag inte har alla pengar jag behöver till allt som ingen kommer lägga märke till. Borde kanske inse snart att det där "perfekta" som alla snackar om i mitt huvud är helt och hållet kristet. Jesus och gänget skrattar åt mina fösök till det synkroniserade och färgsättningsenliga rum som jag säkerligen i all oändlighet kommer få jobba med. Ett livstidsprojekt som kommer ta kol på mig. Precis innan kakelugnen välter över mig så märker jag att gardinerna hänger ojämt. "Fan!" - Hinner jag tänka innan min kropp pressas mellan det nymoppade golvet och den kakelprydda värmecylindern. Och precis när mitt skallben lixom kläcks så ångrar jag att jag inte köpte den röda mattan. Det skulle ju knappt synas då, blodet alltså.