Elsa Skagerberg

För lugn för att känna stressen över det oplanerade. För trött för att känna hungern. För mycket sömn för att vara pigg och för liten säng för att kunna somna. Saknar det jag fått för mycket av och det som saknat mig är gömt. Hittade ingenting i lådorna och på mitt skrivbord hemma låg min väska uppriven och våldtagen. För hjärtlös för att plocka in allting och för oengagerad för att ta reda på vem, var eller ens hur. Mina röda lampor i fönstret lyser fortfarande, jag behöver aldrig släcka dom. Nu är det för sent för att tänka på i morgon och det finns ingenting man kan ändra på. Tyskan slår halv fyra på en måndag morgon, egentligen är jag för okoncentrerad för att förstå. Vill kanske aldrig veta om du undrat över mig men jag behöver inte vara hemma även fast lamporna lyser rött. Ett minne mitt i allt fördärvat väskinnehåll på skrivbordet säger mig mer än kalendern, mobilen och rösterna.
"Jag vaknar aldrig ordentligt om jag inte får mitt morgonkaffe!"
Antar att det är därför. Ja, jag dricker ju inte kaffe och det röda ljuset syns inte ens på dagen.