Elsa Skagerberg

Du skrev något. Du skrev när Jag ville att du gjorde det. Ibland känns det som om du vet allt Jag ständigt försöker gömma. Eller att du gör allt Jag inte har modet till. Jag gick hem med dig i tankarna som vanligt. All tystnad omkring mig fick mina tankar att flyga fritt och de flög högre än förut. När jag tänkte på det Jag borde säga högt kändes det mer rätt än någonsin men samtidigt så fruktansvärt fel. En slags katafasi överumplade mig och mig Själv. Ingenting hade bara ett svar längre, mina sinnen skrek av diplopin och det fanns inte ens en säng att kasta sig på. Alla tyger som flög, alla människor och Jag. Visste du att Jag samlar på mig meningar och ord? Till och med textrader med obetydliga underförståelser sparar Jag och klistrar in i mig. Drar åt mig allt, som en elektrisk dam(m)vippa. Min kronsika sjukdom och Jag. Och sen kommer tankarna igen, katafasi utan orden.