Släck inte
Ord i mörkret! Dom hörs mer än i de reflekterade ljusen och orden i mörkret är hemliga. Man känner lakanets stygn, hudens lena yta och inandningen till det som ska forma uttalandet. Synd att ett ord är utan ögon när man äntligen hör det i det svarta. Under täcket, som ett skal, en sköld. Kanske måste alla sinnen medverka för att Orden ska tala sanning? Eller är det sanningen som äntligen kommer fram i mörkret. Mörker absorberar färger och Ljus reflekterar dom men vad stannar i rummet efter en mening som fötts? Jag vill ha kvar orden, alltså absorberar jag dem, alltså är det ord i mörkret jag begär? Reflektera mig, snälla, eller säg som det är! Dag och natt, ge mig en blandning, eller tala högre i ljuset.
Kommentarer
Trackback