Viviljorna
Nu är det sådär svårt igen att börja med saker. Sådär som att en inre röst puttar en och försöker förklara att inget nyttigt kan bli gjort innan det onyttiga är färdigslukat. Man vet att det är helt fel, helt uppochner mot vad ordspråken säger, men någon annanstans i en annan del av sig själv så är ens inre sanning mer värd, mer värd och därför merrätt trots det egentliga merfelen.
Nu sitter jag alltså här i min datavrå med tusentals små godispapper omringat runt tangentbordet som inte blir pickat på av goda anledningar. Några plommonkärnor, gaser, öppnade och uppslukade läskflaskor, nötskal. Jag tänker ofta att man måste vila innan något stort och man ska äta mycket och verkligen tömt kroppen på frestelsebegär etc. innan man sätter sig tillrätta med papper och penna, med målet riktat mot angelägenheterna. Felet är att den tanken är fel, jag vet det, jag gör inget åt det och tiden bränner hål på vettet och vettet hatar mig och jag hatar det vettiga här i livet.
Nu sitter jag här igen, mindre godispapper, tjockare fyllning i papperskorgen. Bra Elsa, framsteg! Renlighet! Rensa nu i "att göra" högen!
Fast nu fattas det papper runt tangentbordet och vardagen är inte som den ska och då kan man väl inte börja med något som strider mot den?
Ibland är vi galna, vi människor i min kropp.
Nu sitter jag alltså här i min datavrå med tusentals små godispapper omringat runt tangentbordet som inte blir pickat på av goda anledningar. Några plommonkärnor, gaser, öppnade och uppslukade läskflaskor, nötskal. Jag tänker ofta att man måste vila innan något stort och man ska äta mycket och verkligen tömt kroppen på frestelsebegär etc. innan man sätter sig tillrätta med papper och penna, med målet riktat mot angelägenheterna. Felet är att den tanken är fel, jag vet det, jag gör inget åt det och tiden bränner hål på vettet och vettet hatar mig och jag hatar det vettiga här i livet.
Nu sitter jag här igen, mindre godispapper, tjockare fyllning i papperskorgen. Bra Elsa, framsteg! Renlighet! Rensa nu i "att göra" högen!
Fast nu fattas det papper runt tangentbordet och vardagen är inte som den ska och då kan man väl inte börja med något som strider mot den?
Ibland är vi galna, vi människor i min kropp.
Kommentarer
Trackback