Elsa Skagerberg

Julafton igen för tjugonde gången är över, och jag fick precis det jag behöver. Nej, rimmen har inte riktigt släppt än, men än sen. Ok, jag ska sluta, men nu när natten blivit morgon vill jag helst tjuta. Berätta för mig snälla, vem du nu än är, varför gör jag så här? Vad får mig att söka, krångla, böka, alldeles för mycket kröka. Nej, OPn var helt okej, det är inte vad jag menar, men mer allt jag försenar - mig själv som exempel, "din kropp är ett tempel." Och om försäkringen inte täcker så får jag hoppas att klapparna räcker, som betalning så klart, helt uppenbart, inte det? Vem vet, inte jag i vilket fall, konstig mening det där, vilket fall? Ja, man vill undra, borde börja slumra, fast jag svamlar, ramlar, faller - som du hör inget nytt skvaller. Nu var det jul igen och julen varar än till påska, men plötsligt så var det inte sant, som en jäkla klippbrant, vem ser det när man rusar fram och har brott begått, helt öppet och utan nät faller man som en begagnad enkät om något man skrivit på och glömt, eller drömt, går inte att skylla på att minnet är tömt, för det är oändligt stort och ljuset går så fruktansvärt fort. Snabbare än blixten, hur tusan är det möjligt, begrebbet är ju löjligt. Typ som jag är nu, fast mer kul, god jul.