man har så kul med
Pang, där sprack all entusiasm.
Hur kan man ens försöka skriva om något man inte känner för? Jag måste känna för att göra, u see, jag är en obotlig odygdspåse. Den där asken toffifee hjälpte mig inte alls, inte heller lakritsbåtarna. Vad gör man då? Istället sitter jag och försöker med allt annat, allt som inte alls har med det relevanta att göra. Tänker att jag verkligen behöver en skinnpaj. Räknar sprickorna i underläppen och klär mig i pappas slipover. Varför finns det alltid så mycket mer än det man borde som man borde just när man borde göra det enda man borde.
Gud vilket töntigt inlägg tänker ni, jag också, men eftersom att det här är just precis vad som inte ska göras så känns det ju så fruktansvärt viktigt just nu. Skriv vad fan som helst, vänta till sista minuten, hur mycket är klockan förresten?
Jag tror att jag börjar förstå vem jag kommer bli, eller snarare, äntligen fattar jag att jag är redan. Hur kan jag då ändra. Vart någonstans läste jag att när jag blir gammal så kommer jag att lyssna på det jag lyssnar på idag, jag kommer klä mig så som jag klär mig nu?
Så hemskt, och hur räknar man en delad spricka? 
Kommentarer
Postat av: fd. klasskamrat
Det var du som valde...
Postat av: Anonym
Valde? Vem av mina förra klasskamrater är du?
Postat av: fd. klasskamrat
Make a guess...
Postat av: Anonym
fd klasskamrat... Hmm, kan det vara någon jag behandlat taskigt?
Postat av: fd. klasskamrat
...kanske någon från musikalklassen på S:t Eriks som du var bra vän med men som du sen sket i?
Postat av: Anonym
Linus, hej :)
Trackback