Elsa Skagerberg

Klockbiten slår tjugo över

Sista inlägget som nitton borde skrivas i någon form av glädjespurt. Varför lyckas inte tankarna om systemet väcka ens ett leende? 

  Jag sitter fortfarande i samma rum som jag haft möjlighet att sitta i, i nu snart, tjugo år. Vad är annorlunda?, jag är större, luktar parfym och höstkyla. Mitt golv är täckt av papper med uppgifter och ansvar, jag äger inte ens ett skrivbord och en oanvänd dammsugare ligger och gör motsatsen till vad den borde. På min säng ligger tvätt, alltså kläder och dessa kläder är de jag kommer bära som tjugoåring. Pinsamt. 

  Kommer jag se annorlunda ut i morgon? Kommer jag att lukta på ett annat sätt, smaka på ett annat sätt? Kommer jag se på saker med tjugo år gamla ögon och vad fan menas med det, jag har ingen aning. Kommer jag att veta något i morgon som jag inte vet idag?

Jag antar att allt i livet och speciellt födelsedagen är påhittat, ingenting händer ju utan att man själv bestämmer sig för det. Men betyder det att jag borde tvinga mig själv till att bli så stor. Vill jag och vågar jag, kan jag inte, inte äta tårta, och förbli jag som det förvirrade barn jag fortfarande känner mig som? 

Någonstans vill jag, jag vet inte om jag och min dumma nyfikenhet samarbetar med klockan, men låt det oundvikligt bestämda styra. För ok, jag godkänner denna livsdödande process, hugg in ännu ett år i min nacke och stoppa mig med tårta, gör det. Få mig att lämna denna totala förvirring och skriv in mitt namn på att även jag har klarat mig till den här tårtbiten i livet. 

elsa, i love you. Du har det i dig. Allt. Det går inte att hitta svar på alla frågor, men det man kan göra är helt enkelt att sluta fråga saker. Låta det vara som det är. Men då skulle livet inte vara lika roligt. vadfan ville jag säga nu, jag har ingen aning. Men jag gillar hur du vräker ur dig dina tankar. Det är rörande. Du har ett sånt stort allvar i dig, men ses ofta på nåt annat sätt. Jag är också förvirrad

but i like it