Elsa Skagerberg

Det är någonting med att klicka på "nytt inlägg". Någonting hoppfullt. En förhoppning om ett genombrott. Ett genombrott som uppenbarligen aldrig kommer att bryta ut.

Jag är inte helt säker, men jag tror att jag är i lägenheten själv för första gången. Min lägenhet och jag har lite kvalitetstid och jag hatar det. Plötsligt är det dammigt här. En droppande kran i köket och mina fjärtar är det enda som låter. Snörvel. Det är fruktansvärt. Jag ligger i sängen med fötterna på huvudkudden som en annan Pippi Långstrump och bara stirrar på bordet som det borde plockas undan på. Det som hela tiden var tanken var ju just det här. Jag skulle vara själv. Stå på mina egna ben så att säga och inte låta dem ligga och sprida sin arom där man sen ska smeka nästippen.
Vilket fiasko. Vilket underbart fiasko. I godispåsen låg tre påsar nöt- créme. Två av dem var upprivna och helt genomsugna på innehåll. Jag såg det och saknar dig därför ännu mer. Det är inte samma sak utan dig och inte för att vara den som är den men, det kommer det aldrig att vara. Kom hem.