Anteckningar av en dröm
Du och jag går på rad över en solhet åker. Vi promenerar längst en redan nergången stig i mitten av detta hav av vete och allt ljud jag är van vid finns ingenstans här. Allt som är kvar från stan är låten som jag fått på hjärnan, jag nynnar tyst. Du ber mig sjunga högre. Sverige har inte varit med om den här hettan på åratal, eller kanske någonsin. Jag går bakom dig och det ilar till i benet när min nakna fot kupas över en hård kotte. Snart ser jag vattnet du pratat om. Allt ligger helt stilla, som om vinden smält och lagt sig som ett hett täcke och bytt ut sjöns ytspänning. Plagg för plagg regnar av på bryggan, snabba, lätta fotsteg över det upphettade trät. Jag småspringer, tar sats och klyver snart den ljumma ytan och känner hur lugnet från vattnets svalka smeker mig.
Värmen bränner fortfarande när vi vaknar ur det som jag nu ser tillbaka på som en dröm, hungern skriker. Kropparna är mjuka av hettan, håret droppar av sjövattnet ner längst ryggen. Utsikten från skogsdungen upp mot ängarna är obeskrivlig. Du säger någonting till mig, din röst blandas med de synliga intrycken, jag vänder mig om. Det känns som evigheter sen du kysste mig.