kretinmara
Jag hade nästan glömt bort hur det känns att böla till en film på det där sättet. När man redan från början bestämt vem av alla i ens liv som är karaktärerna och inte har en aning om att han dör eller gifter sig med fel kvinna. Att hon tar tåget hon inte borde gjort eller att plikten går före allt. Det blir så märkligt att se när man inte bara har sin egen syn på det hela, utan vet precis hur den andre känner, vad han gjorde i den sekunden, vad man själv borde gjort. Sen eftertexter och pinsamma nerkylda tårar som porlar ner i mungipan och under hakan. Sen escape, verklighet, tystnad, tagen på bar gärning. Vad tusan sitter jag och gör? Nej Elsa, det där var inte ditt liv.
Det värsta är att jag inte vet ifall det är filmen som ger känslorna eller ifall det är känslorna som gör filmen. Att jag inte visste innan i sånt fall, eller att jag visste exakt men inte vågar. Att vara dum eller att vara feg, det är frågan.
Efter mycket men om män så tror jag att jag vet att det är lättare att vara en idiot.
Kommentarer
Trackback